Nabi tidak menceraikan istri-istrinya, melainkan bersumpah menjauhi mereka selama satu bulan

حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ بُكَيْرٍ حَدَّثَنَا اللَّيْثُ عَنْ عُقَيْلٍ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ قَالَ أَخْبَرَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي ثَوْرٍ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَلَمْ أَزَلْ حَرِيصًا عَلَى أَنْ أَسْأَلَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ الْمَرْأَتَيْنِ مِنْ أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اللَّتَيْنِ قَالَ اللَّهُ لَهُمَا{ إِنْ تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ فَقَدْ صَغَتْ قُلُوبُكُمَا }فَحَجَجْتُ مَعَه فَعَدَلَ وَعَدَلْتُ مَعَهُ بِالْإِدَاوَةِ فَتَبَرَّزَ حَتَّى جَاءَ فَسَكَبْتُ عَلَى يَدَيْهِ مِنْ الْإِدَاوَةِ فَتَوَضَّأَ فَقُلْتُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ مَنْ الْمَرْأَتَانِ مِنْ أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اللَّتَانِ قَالَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ لَهُمَا{ إِنْ تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ فَقَدْ صَغَتْ قُلُوبُكُمَا }فَقَالَ وَا عَجَبِي لَكَ يَا ابْنَ عَبَّاسٍ عَائِشَةُ وَحَفْصَةُ ثُمَّ اسْتَقْبَلَ عُمَرُ الْحَدِيثَ يَسُوقُهُ فَقَالَ إِنِّي كُنْتُ وَجَارٌ لِي مِنْ الْأَنْصَارِ فِي بَنِي أُمَيَّةَ بْنِ زَيْدٍ وَهِيَ مِنْ عَوَالِي الْمَدِينَةِ وَكُنَّا نَتَنَاوَبُ النُّزُولَ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَيَنْزِلُ يَوْمًا وَأَنْزِلُ يَوْمًا فَإِذَا نَزَلْتُ جِئْتُهُ مِنْ خَبَرِ ذَلِكَ الْيَوْمِ مِنْ الْأَمْرِ وَغَيْرِهِ وَإِذَا نَزَلَ فَعَلَ مِثْلَهُ وَكُنَّا مَعْشَرَ قُرَيْشٍ نَغْلِبُ النِّسَاءَ فَلَمَّا قَدِمْنَا عَلَى الْأَنْصَارِ إِذَا هُمْ قَوْمٌ تَغْلِبُهُمْ نِسَاؤُهُمْ فَطَفِقَ نِسَاؤُنَا يَأْخُذْنَ مِنْ أَدَبِ نِسَاءِ الْأَنْصَارِ فَصِحْتُ عَلَى امْرَأَتِي فَرَاجَعَتْنِي فَأَنْكَرْتُ أَنْ تُرَاجِعَنِي فَقَالَتْ وَلِمَ تُنْكِرُ أَنْ أُرَاجِعَكَ فَوَاللَّهِ إِنَّ أَزْوَاجَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ليُرَاجِعْنَهُ وَإِنَّ إِحْدَاهُنَّ لَتَهْجُرُهُ الْيَوْمَ حَتَّى اللَّيْلِ فَأَفْزَعَنِي فَقُلْتُ خَابَتْ مَنْ فَعَلَ مِنْهُنَّ بِعَظِيمٍ ثُمَّ جَمَعْتُ عَلَيَّ ثِيَابِي فَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَقُلْتُ أَيْ حَفْصَةُ أَتُغَاضِبُ إِحْدَاكُنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْيَوْمَ حَتَّى اللَّيْلِ فَقَالَتْ نَعَمْ فَقُلْتُ خَابَتْ وَخَسِرَتْ أَفَتَأْمَنُ أَنْ يَغْضَبَ اللَّهُ لِغَضَبِ رَسُولِهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَتَهْلِكِينَ لَا تَسْتَكْثِرِي عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَلَا تُرَاجِعِيهِ فِي شَيْءٍ وَلَا تَهْجُرِيهِ وَاسْأَلِينِي مَا بَدَا لَكِ وَلَا يَغُرَّنَّكِ أَنْ كَانَتْ جَارَتُكَ هِيَ أَوْضَأَ مِنْكِ وَأَحَبَّ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُرِيدُ عَائِشَةَ وَكُنَّا تَحَدَّثْنَا أَنَّ غَسَّانَ تُنْعِلُ النِّعَالَ لِغَزْوِنَا فَنَزَلَ صَاحِبِي يَوْمَ نَوْبَتِهِ فَرَجَعَ عِشَاءً فَضَرَبَ بَابِي ضَرْبًا شَدِيدًا وَقَالَ أَنَائِمٌ هُوَ فَفَزِعْتُ فَخَرَجْتُ إِلَيْهِ وَقَالَ حَدَثَ أَمْرٌ عَظِيمٌ قُلْتُ مَا هُوَ أَجَاءَتْ غَسَّانُ قَالَ لَا بَلْ أَعْظَمُ مِنْهُ وَأَطْوَلُ طَلَّقَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ نِسَاءَهُ قَالَ قَدْ خَابَتْ حَفْصَةُ وَخَسِرَتْ كُنْتُ أَظُنُّ أَنَّ هَذَا يُوشِكُ أَنْ يَكُونَ فَجَمَعْتُ عَلَيَّ ثِيَابِي فَصَلَّيْتُ صَلَاةَ الْفَجْرِ مَعَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَدَخَلَ مَشْرُبَةً لَهُ فَاعْتَزَلَ فِيهَا فَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَإِذَا هِيَ تَبْكِي قُلْتُ مَا يُبْكِيكِ أَوَلَمْ أَكُنْ حَذَّرْتُكِ أَطَلَّقَكُنَّ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَتْ لَا أَدْرِي هُوَ ذَا فِي الْمَشْرُبَةِ فَخَرَجْتُ فَجِئْتُ الْمِنْبَرَ فَإِذَا حَوْلَهُ رَهْطٌ يَبْكِي بَعْضُهُمْ فَجَلَسْتُ مَعَهُمْ قَلِيلًا ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ الْمَشْرُبَةَ الَّتِي هُوَ فِيهَا فَقُلْتُ لِغُلَامٍ لَهُ أَسْوَدَ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ فَدَخَلَ فَكَلَّمَ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثُمَّ خَرَجَ فَقَالَ ذَكَرْتُكَ لَهُ فَصَمَتَ فَانْصَرَفْتُ حَتَّى جَلَسْتُ مَعَ الرَّهْطِ الَّذِينَ عِنْدَ الْمِنْبَرِ ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ فَذَكَرَ مِثْلَهُ فَجَلَسْتُ مَعَ الرَّهْطِ الَّذِينَ عِنْدَ الْمِنْبَرِ ثُمَّ غَلَبَنِي مَا أَجِدُ فَجِئْتُ الْغُلَامَ فَقُلْتُ اسْتَأْذِنْ لِعُمَرَ فَذَكَرَ مِثْلَهُ فَلَمَّا وَلَّيْتُ مُنْصَرِفًا فَإِذَا الْغُلَامُ يَدْعُونِي قَالَ أَذِنَ لَكَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَدَخَلْتُ عَلَيْهِ فَإِذَا هُوَ مُضْطَجِعٌ عَلَى رِمَالِ حَصِيرٍ لَيْسَ بَيْنَهُ وَبَيْنَهُ فِرَاشٌ قَدْ أَثَّرَ الرِّمَالُ بِجَنْبِهِ مُتَّكِئٌ عَلَى وِسَادَةٍ مِنْ أَدَمٍ حَشْوُهَا لِيفٌ فَسَلَّمْتُ عَلَيْهِ ثُمَّ قُلْتُ وَأَنَا قَائِمٌ طَلَّقْتَ نِسَاءَكَ فَرَفَعَ بَصَرَهُ إِلَيَّ فَقَالَ لَا ثُمَّ قُلْتُ وَأَنَا قَائِمٌ أَسْتَأْنِسُ يَا رَسُولَ اللَّهِ لَوْ رَأَيْتَنِي وَكُنَّا مَعْشَرَ قُرَيْشٍ نَغْلِبُ النِّسَاءَ فَلَمَّا قَدِمْنَا عَلَى قَوْمٍ تَغْلِبُهُمْ نِسَاؤُهُمْ فَذَكَرَهُ فَتَبَسَّمَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثُمَّ قُلْتُ لَوْ رَأَيْتَنِي وَدَخَلْتُ عَلَى حَفْصَةَ فَقُلْتُ لَا يَغُرَّنَّكِ أَنْ كَانَتْ جَارَتُكِ هِيَ أَوْضَأَ مِنْكِ وَأَحَبَّ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُرِيدُ عَائِشَةَ فَتَبَسَّمَ أُخْرَى فَجَلَسْتُ حِينَ رَأَيْتُهُ تَبَسَّمَ ثُمَّ رَفَعْتُ بَصَرِي فِي بَيْتِهِ فَوَاللَّهِ مَا رَأَيْتُ فِيهِ شَيْئًا يَرُدُّ الْبَصَرَ غَيْرَ أَهَبَةٍ ثَلَاثَةٍ فَقُلْتُ ادْعُ اللَّهَ فَلْيُوَسِّعْ عَلَى أُمَّتِكَ فَإِنَّ فَارِسَ وَالرُّومَ وُسِّعَ عَلَيْهِمْ وَأُعْطُوا الدُّنْيَا وَهُمْ لَا يَعْبُدُونَ اللَّهَ وَكَانَ مُتَّكِئًا فَقَالَ أَوَفِي شَكٍّ أَنْتَ يَا ابْنَ الْخَطَّابِ أُولَئِكَ قَوْمٌ عُجِّلَتْ لَهُمْ طَيِّبَاتُهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ اسْتَغْفِرْ لِي فَاعْتَزَلَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مِنْ أَجْلِ ذَلِكَ الْحَدِيثِ حِينَ أَفْشَتْهُ حَفْصَةُ إِلَى عَائِشَةَ وَكَانَ قَدْ قَالَ مَا أَنَا بِدَاخِلٍ عَلَيْهِنَّ شَهْرًا مِنْ شِدَّةِ مَوْجِدَتِهِ عَلَيْهِنَّ حِينَ عَاتَبَهُ اللَّهُ فَلَمَّا مَضَتْ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ دَخَلَ عَلَى عَائِشَةَ فَبَدَأَ بِهَا فَقَالَتْ لَهُ عَائِشَةُ إِنَّكَ أَقْسَمْتَ أَنْ لَا تَدْخُلَ عَلَيْنَا شَهْرًا وَإِنَّا أَصْبَحْنَا لِتِسْعٍ وَعِشْرِينَ لَيْلَةً أَعُدُّهَا عَدًّا فَقَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الشَّهْرُ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ وَكَانَ ذَلِكَ الشَّهْرُ تِسْعًا وَعِشْرِينَ قَالَتْ عَائِشَةُ فَأُنْزِلَتْ آيَةُ التَّخْيِيرِ فَبَدَأَ بِي أَوَّلَ امْرَأَةٍ فَقَالَ إِنِّي ذَاكِرٌ لَكِ أَمْرًا وَلَا عَلَيْكِ أَنْ لَا تَعْجَلِي حَتَّى تَسْتَأْمِرِي أَبَوَيْكِ قَالَتْ قَدْ أَعْلَمُ أَنَّ أَبَوَيَّ لَمْ يَكُونَا يَأْمُرَانِي بِفِرَاقِكَ ثُمَّ قَالَ إِنَّ اللَّهَ قَالَ{ يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُلْ لِأَزْوَاجِكَ إِلَى قَوْلِهِ عَظِيمًا }قُلْتُ أَفِي هَذَا أَسْتَأْمِرُ أَبَوَيَّ فَإِنِّي أُرِيدُ اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَالدَّارَ الْآخِرَةَ ثُمَّ خَيَّرَ نِسَاءَهُ فَقُلْنَ مِثْلَ مَا قَالَتْ عَائِشَةُ

Har berättat för oss att [Yahya bin Bukair] har berättat för oss [Al Laits] från ['Uqail] från [Ibn Shihab] sa, har berättat för mig att ['Ubaidullah bin 'Abdullah bin Abu Tsaur] från ['Abdullah bin 'Abbas radliallahu 'anhuma] sa: 'Jag har alltid varit ivrig att fråga ['Umar] om de två kvinnorna bland profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustrur från vilka Allah sade till dem båda: - 'Om ni båda ångrar er till Allah, då kommer båda era hjärtan sannerligen att vara benägna -att acceptera godhet- ...QS At-Tahrim 4-. Så jag besökte honom men han undvek mig och jag följde honom med en läderpåse fylld med vatten tills han kom, sedan hällde jag vattnet från vattenpåsen över hans två händer tills han utförde tvagningen.' 'Jag är förvånad över dig, O Ibn 'Abbas!, han är 'Aisyah och Hafshah'. Sedan nämnde Umar en hadith, han sa: 'Min granne från Ansar och jag var i byn Banu Umayyah bin Zaid, som tillhör trons stam i Medina, och vi turades om att träffa Rasul sallallaahu 'alaihi wasallam. En dag mötte jag honom, shallallahu 'alaihi wasallam, en annan dag mötte han honom, shallallahu 'alaihi wasallam. När det var min tur att träffa honom frågade jag om uppenbarelsen som kom ner den dagen och andra saker. Och när det var min grannes tur gjorde han samma sak. Vi är Quraysh som kan kuva sina fruar, tills när vi kom till Ansar visade det sig att de var ett folk som var underkuvat av sina fruar. Då imiterade våra fruar omedelbart Ansar-kvinnornas vanor. En dag rådde jag min fru men hon förnekade mig och jag förbjöd henne att argumentera med mig men hon sa: 'Varför förbjuder ni mig att argumentera med er?' Vid Allah, sannerligen har profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustrur idag förnekat Honom och en av dem talade inte ens till Honom förrän på kvällen. Jag blev chockad över att höra det och sedan sa jag: 'Mycket ve er som gör sådana saker'. Sedan skyndade jag mig för att möta Hafshah och frågade sedan: 'O Hafshah, har någon av er idag förnekat Allahs Sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam förrän på kvällen?' Han svarade: 'Ja'. Jag sa: 'Ve och förlust. Känner du dig trygg från Allahs vrede eftersom Hans Sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam var arg och ni omkom? Be inte Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam för mycket och argumentera inte med honom om någonting och undvik inte att prata med honom.' Be mig om vad du behöver och var inte avundsjuk om det finns - profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustru - din älskling, som är vackrare och mer älskad av profeten sallallaahu 'alaihi wasallam'. Vad han menade var 'Aisyah radiallahu 'anha'. En dag pratade vi om ghossanerna som skomakare som brukade förbereda våra skor för krig. Så min vän gick - för att möta Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam - på hans turdag och återvände sedan vid 'Isha-tiden genom att knacka mycket högt på mitt hus och fråga: 'Sover han?' Jag blev chockad och gick sedan ut för att möta honom. Han sa: 'Det har varit ett stort problem'. Jag frågade: 'Vad är det för problem? Har ghossanerna kommit än?' Han svarade: 'Nej, faktum är att frågan är viktigare och längre än det problemet. Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam skilde sig från sina fruar.' Umar sade: ”Vilken katastrof och förlust för Hafshah. Jag trodde att detta inte skulle hända. Så jag vek ihop mina kläder och bad Fajr-bönen med profeten sallallaahu 'alaihi wasallam. Sedan gick han in i ett högt uppe rum och isolerade sig där. Så jag mötte Hafshah som grät och jag frågade: ”Vad fick dig att gråta, varnade jag dig inte? Har Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam skilt sig från dig?” Han svarade: ”Jag vet inte, nu är han i exil.” Så jag gick ut och upp till predikstolen och fann att det fanns ett antal människor runt honom – färre än tio – som var samlade, av vilka några grät. Så jag satt med dem en stund och sedan ville jag verkligen åka till exilplatsen där Han bodde. Jag sa till Aswad, den lille pojken som tjänade honom: "Be om tillåtelse för 'Umar?'" Han gick in och talade med profeten (frid och välsignelser vare över honom), kom sedan ut och sa: "Jag har förmedlat din avsikt, men han är tyst." Sedan återvände jag och samlades med människorna nära predikstolen. En stund senare uppstod min önskan igen, så jag gick till den lille pojken och förmedlade min avsikt som tidigare, och han svarade som tidigare. Sedan satte jag mig igen med människorna nära predikstolen. Sedan uppstod min önskan igen, så jag gick till den lille pojken igen och sa: "Be om tillåtelse för 'Umar?'" Han svarade som tidigare. När jag skulle gå tillbaka ropade den lille pojken på mig och sa: "Allahs sändebud, frid och välsignelser vare över honom, tillåter dig att komma in." Så jag gick in för att möta honom, som låg på sanden som sin säng, och det fanns ingen säng mellan honom och sanden, så sanden lämnade märken på hans sidor. Han lutade sig mot en kudde gjord av läder fylld med kokosfiber. Jag hälsade honom och sa sedan medan jag fortfarande stod upp: "Har du skilt dig från dina fruar?" Så han tittade på mig och sa: "Nej". Sedan sa jag: "Känner du dig dålig för att du såg mig?" Vi är quraish-folk som är vana vid att underkuva våra fruar. När vi kom hit mötte vi ett folk som var underkuvade av sina fruar. Så Umar berättade det. Sedan log profeten sallallaahu 'alaihi wasallam. Sedan sa jag: "Tänk om du såg mig träffa Hafshah och jag sa till honom: 'Var inte avundsjuk om det finns - profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustru - din älskling, som är vackrare och mer älskad av profeten sallallaahu 'alaihi wasallam'. Vad Umar menade var 'Aisyah radiallahu 'anha. Så han log igen. Sedan satte jag mig ner när jag såg honom le och sedan tittade jag på hans hus. Vid Allah, jag såg ingenting där, för mina ögon tittade fram och tillbaka inte mindre än tre gånger. Då sa jag: 'Be Allah att utvidga världen för din ummah eftersom även perserna och Ramawierna utvidgades och fick världen trots att de inte dyrkade Allah'. Vid den tiden låg han ner och sa: 'Tvivlar du, O Ibn Al Khaththob? De är ett folk som har påskyndat sin godhet i denna världs liv.' Jag sa: 'O Allahs sändebud, be om förlåtelse för mig'. Det visade sig att det var på grund av min dom som Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam isolerade sig när Hafshah förmedlade den till 'Aisyah radiallahu 'anha. Tidigare hade Han sagt: Jag kommer inte att stanna hos dem i en månad eftersom Han var irriterad på dem efter att Allah tillrättavisade Honom. När tjugonio dagar hade gått var den första personen han kom till 'Aisyah. Så 'Aisha sa till honom: 'Du har svurit att inte komma till oss på en månad, medan vi idag bara har passerat den tjugonionde natten, jag har räknat den'. Så profeten sallallaahu 'alaihi wasallam sade: 'Denna månad har tjugonio dagar'. Det är tjugonio dagar i den månaden. Sedan sade 'Aisyah radiallahu 'anha: 'Sedan kom versen takhyiir -val- ner. Så Han började med mig som den första av Sina fruar. Han sade: 'Sannerligen, jag påminner er om något, nämligen, skynda er inte förrän ni frågar era föräldrar om era åsikter'. 'Aisyah radiallahu 'anha sade: 'Jag vet redan att mina föräldrar inte beordrade mig att skilja mig från er.' Sedan sade hon: 'Sannerligen har Allah sagt: - 'O Profet, tala till era fruar... tills ni når Hans ord... en stor belöning- QS Al Ahzab: 28-29-. Aisyah, må Allah vara nöjd med henne, sade: 'Är det vad mina föräldrar beordrade? Sannerligen föredrar jag Allah, Hans Sändebud och livet efter detta'. Sedan valde Hans fruar samma sak och sedan sade de, som sagt 'Aisyah radiallahu 'anha'.