Nabi menunjukkan tempat-tempat terbunuhnya para tokoh Quraisy sebelum Perang Badar, dan mereka terbunuh tepat di tempat yang beliau tunjukkan

حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا عَفَّانُ حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ سَلَمَةَ عَنْ ثَابِتٍ عَنْ أَنَسٍ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ شَاوَرَ حِينَ بَلَغَهُ إِقْبَالُ أَبِي سُفْيَانَ قَالَ فَتَكَلَّمَ أَبُو بَكْرٍ فَأَعْرَضَ عَنْهُ ثُمَّ تَكَلَّمَ عُمَرُ فَأَعْرَضَ عَنْهُ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ عُبَادَةَ فَقَالَ إِيَّانَا تُرِيدُ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَوْ أَمَرْتَنَا أَنْ نُخِيضَهَا الْبَحْرَ لَأَخَضْنَاهَا وَلَوْ أَمَرْتَنَا أَنْ نَضْرِبَ أَكْبَادَهَا إِلَى بَرْكِ الْغِمَادِ لَفَعَلْنَا قَالَ فَنَدَبَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ النَّاسَ فَانْطَلَقُوا حَتَّى نَزَلُوا بَدْرًا وَوَرَدَتْ عَلَيْهِمْ رَوَايَا قُرَيْشٍ وَفِيهِمْ غُلَامٌ أَسْوَدُ لِبَنِي الْحَجَّاجِ فَأَخَذُوهُ فَكَانَ أَصْحَابُ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَسْأَلُونَهُ عَنْ أَبِي سُفْيَانَ وَأَصْحَابِهِ فَيَقُولُ مَا لِي عِلْمٌ بِأَبِي سُفْيَانَ وَلَكِنْ هَذَا أَبُو جَهْلٍ وَعُتْبَةُ وَشَيْبَةُ وَأُمَيَّةُ بْنُ خَلَفٍ فَإِذَا قَالَ ذَلِكَ ضَرَبُوهُ فَقَالَ نَعَمْ أَنَا أُخْبِرُكُمْ هَذَا أَبُو سُفْيَانَ فَإِذَا تَرَكُوهُ فَسَأَلُوهُ فَقَالَ مَا لِي بِأَبِي سُفْيَانَ عِلْمٌ وَلَكِنْ هَذَا أَبُو جَهْلٍ وَعُتْبَةُ وَشَيْبَةُ وَأُمَيَّةُ بْنُ خَلَفٍ فِي النَّاسِ فَإِذَا قَالَ هَذَا أَيْضًا ضَرَبُوهُ وَرَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَائِمٌ يُصَلِّي فَلَمَّا رَأَى ذَلِكَ انْصَرَفَ قَالَ وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَتَضْرِبُوهُ إِذَا صَدَقَكُمْ وَتَتْرُكُوهُ إِذَا كَذَبَكُمْ قَالَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ هَذَا مَصْرَعُ فُلَانٍ قَالَ وَيَضَعُ يَدَهُ عَلَى الْأَرْضِ هَاهُنَا هَاهُنَا قَالَ فَمَا مَاطَ أَحَدُهُمْ عَنْ مَوْضِعِ يَدِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ

Har berättat för oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss ['Affan] har berättat för oss [Hammad bin Salamah] från [Thabit] från [Anas], att Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) höll ett samråd när nyheten nådde honom om ankomsten av Abu Sufyans karavan. Anas sa: 'Sedan talade Abu Bakr, men han brydde sig inte om det, sedan talade Umar, och han brydde sig inte om det, sedan reste sig Sa'd bin Ubadah upp och sa: 'Det är vi ni vill ha, O Allahs sändebud, vid Allah i vars hand min själ är, om du beordrar oss att korsa havet, kommer vi sannerligen att segla det, och om du beordrar oss att gå till jordens ändar, kommer vi definitivt att gå'. Anas fortsatte: 'Sedan inbjöd Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam folket att samlas, varefter de gick tills de nådde Badr. Där mötte de vattensökare för Quraish-folket.' Bland dem fanns en svart slav som tillhörde Bani Hajjaj, och de tillfångatog honom. Sedan frågade Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallams följeslagare honom om Abu Sufyan och hans trupper. Han svarade: "Jag vet inte om Abu Sufyan, men vad jag vet är Abu Jahal, 'Utbah, Syaibah och Umayyah bin Khalaf tillsammans med en grupp människor - soldater-". Varje gång han sa något liknande, slog de honom, tills han sa: "Ja, jag sa ju att Abu Sufyan också är där". Sedan släppte de slaven, inte långt efter det frågade de igen om Abu Sufyan, då svarade han: "Jag vet inte var Abu Sufyan är, det finns Abu Jahal, 'Utbah, Syaibah och Umayyah bin Khalaf tillsammans med en grupp människor - soldater-". Varje gång han svarade på det sättet, slog de slaven". Vid den tiden stod profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och bad. När han hade avslutat bönen och sett händelsen sa han: 'Vid min själ som är i Hans händer, varför slår du honom om han talar sanning, och lämnar honom ifred om han ljuger?' Vidare sade Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam: 'Det är platsen där den och den dödades - medan han pekade ner på marken - här och här'. Anas sade: 'Och ingen av de platser han pekade på var långt ifrån de platser där människorna dog, vilka angavs av profeten sallallaahu 'alaihi wasallam'.