Panas yang sangat menyengat di dunia, itu berasal dari hembusan dari neraka jahannam

حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ حَدَّثَنَا اللَّيْثُ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ عَنْ سَعِيدِ بْنِ الْمُسَيَّبِ وَأَبِي سَلَمَةَ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ قَالَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا اشْتَدَّ الْحَرُّ فَأَبْرِدُوا عَنْ الصَّلَاةِ فَإِنَّ شِدَّةَ الْحَرِّ مِنْ فَيْحِ جَهَنَّمَقَالَ وَفِي الْبَاب عَنْ أَبِي سَعِيدٍ وَأَبِي ذَرٍّ وَابْنِ عُمَرَ وَالْمُغِيرَةِ وَالْقَاسِمِ بْنِ صَفْوَانَ عَنْ أَبِيهِ وَأَبِي مُوسَى وَابْنِ عَبَّاسٍ وَأَنَسٍ قَالَ وَرُوِيَ عَنْ عُمَرَ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي هَذَا وَلَا يَصِحُّ قَالَ أَبُو عِيسَى حَدِيثُ أَبِي هُرَيْرَةَ حَدِيثٌ حَسَنٌ صَحِيحٌ وَقَدْ اخْتَارَ قَوْمٌ مِنْ أَهْلِ الْعِلْمِ تَأْخِيرَ صَلَاةِ الظُّهْرِ فِي شِدَّةِ الْحَرِّ وَهُوَ قَوْلُ ابْنِ الْمُبَارَكِ وَأَحْمَدَ وَإِسْحَقَ قَالَ الشَّافِعِيُّ إِنَّمَا الْإِبْرَادُ بِصَلَاةِ الظُّهْرِ إِذَا كَانَ مَسْجِدًا يَنْتَابُ أَهْلُهُ مِنْ الْبُعْدِ فَأَمَّا الْمُصَلِّي وَحْدَهُ وَالَّذِي يُصَلِّي فِي مَسْجِدِ قَوْمِهِ فَالَّذِي أُحِبُّ لَهُ أَنْ لَا يُؤَخِّرَ الصَّلَاةَ فِي شِدَّةِ الْحَرِّ قَالَ أَبُو عِيسَى وَمَعْنَى مَنْ ذَهَبَ إِلَى تَأْخِيرِ الظُّهْرِ فِي شِدَّةِ الْحَرِّ هُوَ أَوْلَى وَأَشْبَهُ بِالِاتِّبَاعِ وَأَمَّا مَا ذَهَبَ إِلَيْهِ الشَّافِعِيُّ أَنَّ الرُّخْصَةَ لِمَنْ يَنْتَابُ مِنْ الْبُعْدِ وَالْمَشَقَّةِ عَلَى النَّاسِ فَإِنَّ فِي حَدِيثِ أَبِي ذَرٍّ مَا يَدُلُّ عَلَى خِلَافِ مَا قَالَ الشَّافِعِيُّ قَالَ أَبُو ذَرٍّ كُنَّا مَعَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي سَفَرٍ فَأَذَّنَ بِلَالٌ بِصَلَاةِ الظُّهْرِ فَقَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَا بِلَالُ أَبْرِدْ ثُمَّ أَبْرِدْ فَلَوْ كَانَ الْأَمْرُ عَلَى مَا ذَهَبَ إِلَيْهِ الشَّافِعِيُّ لَمْ يَكُنْ لِلْإِبْرَادِ فِي ذَلِكَ الْوَقْتِ مَعْنًى لِاجْتِمَاعِهِمْ فِي السَّفَرِ وَكَانُوا لَا يَحْتَاجُونَ أَنْ يَنْتَابُوا مِنْ الْبُعْدِ

har berättat för oss [Qutaibah] sa; har berättat för oss [Al Laits] från [Ibn Shihab] från [Sa'id bin Al Musayyib] och [Abu Salamah] från [Abu Hurairah] sa han; 'Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam sa: 'Om dagen är mycket varm, vänta då tills den svalnar med att be, eftersom den heta hettan kommer från blåsorna från Jahannams helvete'. Han sa; 'I detta kapitel finns också en berättelse från Abu Sa'id, Abu Dzar, Ibnu Umar, Al Mughirah, Al Qasim bin Shofwan från hans far, Abu Musa, Ibnu Abbas och Anas. Han sa; 'Det berättades också från Umar från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam om detta, men denna berättelse är inte heller autentisk'. Abu Isa sa; 'Abu Hurairahs hadith är hasan autentisk.' Och en grupp forskare valde att avsluta middagsbönen när solen var mycket varm. Denna åsikt delas av bin Al Mubarak, Ahmad och Ishaq'. Shafi'i sa: "Tillåtenheten att vänta med middagsbönen tills atmosfären svalnar är om moskén gör människor varma - när de går till moskén - på grund av avståndet. När det gäller någon som ber ensam eller någon som ber i sitt folks moské, då skulle jag föredra om han fortsatte att be trots att solen är mycket varm". Abu Isa sa: "De som avslutar middagsbönen när solen är varm, då är det viktigare och i enlighet med sunnah". När det gäller Syafi'is åsikt att lättnad är avsedd för människor vars bostad är långt borta och svår, så finns det i Abu Dzars hadith ett argument som visar motsatsen till vad Syafi'i sa. Abu Dharr sa; "Vi var med profeten sallallaahu 'alaihi wasallam på en resa, då kallade Bilal till bön för Dhuhr-bönen, då sa profeten sallallaahu 'alaihi wasallam: 'O Bilal, vänta tills det svalnar.' Om vi följer shafi'is åsikt, då är det ingen idé att vänta först eftersom de har samlats på resan och de behöver inte göra sig besväret eftersom de kom från en fjärran plats."