Wanita yang diperkosa tidak dikenai hukuman, dan orang yang dituduh keliru dibebaskan setelah pelaku sebenarnya mengaku

Imam Muslim : 3208

و حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ نُمَيْرٍ ح و حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ نُمَيْرٍ وَتَقَارَبَا فِي لَفْظِ الْحَدِيثِ حَدَّثَنَا أَبِي حَدَّثَنَا بَشِيرُ بْنُ الْمُهَاجِرِ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ بُرَيْدَةَ عَنْ أَبِيهِ أَنَّ مَاعِزَ بْنَ مَالِكٍ الْأَسْلَمِيَّ أَتَى رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي قَدْ ظَلَمْتُ نَفْسِي وَزَنَيْتُ وَإِنِّي أُرِيدُ أَنْ تُطَهِّرَنِي فَرَدَّهُ فَلَمَّا كَانَ مِنْ الْغَدِ أَتَاهُ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي قَدْ زَنَيْتُ فَرَدَّهُ الثَّانِيَةَ فَأَرْسَلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَى قَوْمِهِ فَقَالَ أَتَعْلَمُونَ بِعَقْلِهِ بَأْسًا تُنْكِرُونَ مِنْهُ شَيْئًا فَقَالُوا مَا نَعْلَمُهُ إِلَّا وَفِيَّ الْعَقْلِ مِنْ صَالِحِينَا فِيمَا نُرَى فَأَتَاهُ الثَّالِثَةَ فَأَرْسَلَ إِلَيْهِمْ أَيْضًا فَسَأَلَ عَنْهُ فَأَخْبَرُوهُ أَنَّهُ لَا بَأْسَ بِهِ وَلَا بِعَقْلِهِ فَلَمَّا كَانَ الرَّابِعَةَ حَفَرَ لَهُ حُفْرَةً ثُمَّ أَمَرَ بِهِ فَرُجِمَ قَالَ فَجَاءَتْ الْغَامِدِيَّةُ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي قَدْ زَنَيْتُ فَطَهِّرْنِي وَإِنَّهُ رَدَّهَا فَلَمَّا كَانَ الْغَدُ قَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ لِمَ تَرُدُّنِي لَعَلَّكَ أَنْ تَرُدَّنِي كَمَا رَدَدْتَ مَاعِزًا فَوَاللَّهِ إِنِّي لَحُبْلَى قَالَ إِمَّا لَا فَاذْهَبِي حَتَّى تَلِدِي فَلَمَّا وَلَدَتْ أَتَتْهُ بِالصَّبِيِّ فِي خِرْقَةٍ قَالَتْ هَذَا قَدْ وَلَدْتُهُ قَالَ اذْهَبِي فَأَرْضِعِيهِ حَتَّى تَفْطِمِيهِ فَلَمَّا فَطَمَتْهُ أَتَتْهُ بِالصَّبِيِّ فِي يَدِهِ كِسْرَةُ خُبْزٍ فَقَالَتْ هَذَا يَا نَبِيَّ اللَّهِ قَدْ فَطَمْتُهُ وَقَدْ أَكَلَ الطَّعَامَ فَدَفَعَ الصَّبِيَّ إِلَى رَجُلٍ مِنْ الْمُسْلِمِينَ ثُمَّ أَمَرَ بِهَا فَحُفِرَ لَهَا إِلَى صَدْرِهَا وَأَمَرَ النَّاسَ فَرَجَمُوهَا فَيُقْبِلُ خَالِدُ بْنُ الْوَلِيدِ بِحَجَرٍ فَرَمَى رَأْسَهَا فَتَنَضَّحَ الدَّمُ عَلَى وَجْهِ خَالِدٍ فَسَبَّهَا فَسَمِعَ نَبِيُّ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ سَبَّهُ إِيَّاهَا فَقَالَ مَهْلًا يَا خَالِدُ فَوَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَقَدْ تَابَتْ تَوْبَةً لَوْ تَابَهَا صَاحِبُ مَكْسٍ لَغُفِرَ لَهُ ثُمَّ أَمَرَ بِهَا فَصَلَّى عَلَيْهَا وَدُفِنَتْ

Har berättat för oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss [Abdullah bin Numair]. -på ett annat sätt sägs det- Har berättat för oss [Muhammad bin Abdullah bin Numair] medan hadith-läsningarna ligger nära varandra, har berättat för oss [min far] har berättat för oss [Basyir bin Muhajir] har berättat för oss [Abdullah bin Buraidah] från [sin far] att Ma'iz bin Malik Al Aslami gick för att möta Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam och sa: 'O Rasulullah, jag har sannerligen gjort mig själv orätt, eftersom jag har begått äktenskapsbrott, därför vill jag att du ska rena mig'. Men han avvisade hans bekännelse. Nästa dag kom han tillbaka till honom och sa: 'O Allahs sändebud, jag har sannerligen begått äktenskapsbrott'. Men han vägrade fortfarande den andra bekännelsen. Då sände Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) någon till sitt folk och sa: "Vet ni att det är något fel med Ma'iz sinne som ni förnekar?" De svarade: "Vi är inte säkra på om Ma'iz är störd i sitt sinne, så vitt vi vet är han en god människa och fortfarande vid sina sinnens fulla bruk." För tredje gången kom Ma'iz bin Malik till Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) för att rena sig från synden av äktenskapsbrott som han hade begått. Sedan skickade Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) någon till sitt folk för att fråga om Ma'izs sinne, men de sa till honom att han var vid sina sinnens fulla bruk och var en god människa. När Ma'iz bin Malik kom till honom för fjärde gången beordrade han att en grop skulle grävas för att Ma'iz skulle avrättas. Slutligen beordrade han att han skulle stenas, och steningsdomen verkställdes." Buraidah fortsatte: "En gång kom en Gamidiyah-kvinna till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och sa: 'O Allahs sändebud, jag har begått äktenskapsbrott, rena mig därför'. Men för första gången ignorerade och avvisade Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam kvinnans bekännelse. Nästa dag kom kvinnan till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och sa: 'O Allahs sändebud, varför avvisar du min bekännelse? Det verkar som att du avvisar min bekännelse såväl som Ma'iz bekännelse. Vid Allah, just nu är jag gravid med ett barn från det olagliga förhållandet.'" När profeten sallallaahu 'alaihi wasallam hörde denna bekännelse sade han: 'Om du vill förbli i ånger, gå då hem tills du föder.' Efter förlossningen kom kvinnan åter till honom med sitt barn insvept i tyg och sade: 'Detta är barnet jag har fött.' Han sade sedan: 'Gå tillbaka och amma ditt barn tills du avvänjer det.' Efter avvänjningsperioden kom kvinnan åter med sitt barn, medan barnet hade en bit bröd i handen. Sedan sade kvinnan: 'O Allahs profet, jag har avvänjt det här lilla barnet, och det kan nu njuta av sin egen mat.' Sedan gav han barnet till en muslimsk man och beordrade att det skulle stenas. Slutligen planterades kvinnan i marken upp till bröstet. Därefter beordrade han folket att kasta sten på honom. Samtidigt kastade Khalid bin Walid sten mot kvinnans huvud, och plötsligt träffade blodstänk Khalids ansikte, och han förbannade omedelbart kvinnan. När han hörde Khalids förbannelser, sade Allahs profet. sallallaahu 'alaihi wasallam sade: 'Lugna dig, O Khalid, vid Den i vars händer min själ är, kvinnan har sannerligen ångrat sig, om sådan ånger gjordes av någon som begått en allvarlig synd, skulle hennes synd sannerligen förlåtas.' Därefter beordrade han att man skulle be för hans kropp och begrava den.