Rasulullah menyerang yahudi khaibar pada pagi hari dan mengucapkan ‘Allahu Akbar, yahudi khaibar akan berantakan

Imam Bukhari : 895

حَدَّثَنَا مُسَدَّدٌ قَالَ حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ زَيْدٍ عَنْ عَبْدِ الْعَزِيزِ بْنِ صُهَيْبٍ وَثَابِتٍ الْبُنَانِيِّ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍأَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَّى الصُّبْحَ بِغَلَسٍ ثُمَّ رَكِبَ فَقَالَ اللَّهُ أَكْبَرُ خَرِبَتْ خَيْبَرُ إِنَّا إِذَا نَزَلْنَا بِسَاحَةِ قَوْمٍ{ فَسَاءَ صَبَاحُ الْمُنْذَرِينَ }فَخَرَجُوا يَسْعَوْنَ فِي السِّكَكِ وَيَقُولُونَ مُحَمَّدٌ وَالْخَمِيسُ قَالَ وَالْخَمِيسُ الْجَيْشُ فَظَهَرَ عَلَيْهِمْ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَتَلَ الْمُقَاتِلَةَ وَسَبَى الذَّرَارِيَّ فَصَارَتْ صَفِيَّةُ لِدِحْيَةَ الْكَلْبِيِّ وَصَارَتْ لِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثُمَّ تَزَوَّجَهَا وَجَعَلَ صَدَاقَهَا عِتْقَهَافَقَالَ عَبْدُ الْعَزِيزِ لِثَابِتٍ يَا أَبَا مُحَمَّدٍ أَنْتَ سَأَلْتَ أَنَسَ بْنَ مَالِكٍ مَا أَمْهَرَهَا قَالَ أَمْهَرَهَا نَفْسَهَا فَتَبَسَّمَ

Har berättat för oss att [Musaddad] sa, har berättat för oss [Hammad bin Zaid] från ['Abdul 'Aziz bin Shuhaib] och [Tsabit Al Banani] från [Anas bin Malik], att Allahs sändebud (frid vare med honom) utförde Fajr-bönen medan det fortfarande var mörkt, sedan red han på sin häst och sa: 'Allahu Akbar, förgöra Khaibar! Sannerligen, när vi kommer till ett folks by -då är morgonen som de varnade upplever mycket dålig- -Qs. Ash Shaffaat: 177-. Folket i Khaibar kom ut och sa: 'Muhammed och Al Khamis!' Tabit sa: 'Al Khamis betyder trupper'. Så profeten (frid vare med honom) besegrade dem, dödade deras trupper och tog fångar. Så Shafiah blev en del av Dihyah Al Kalbi, sedan blev hon Rasulullah (frid vare med honom) egendom. Han gifte sig sedan med henne, och hennes hemgift var hennes befrielse’. Abdul Azizi sade till Thabit: ’O Abu Muhammad, frågade du Anas bin Malik vad han gjorde i hemgift för den kvinnan?’ Thabit svarade: ’Hennes hemgift är hennes befrielse’. Han log också.