Keutamaan Umar bin Khaththab

Imam Bukhari : 6667

حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ مُحَمَّدِ بْنِ أَسْمَاءَ حَدَّثَنَا جُوَيْرِيَةُ عَنْ مَالِكٍ عَنْ الزُّهْرِيِّ أَنَّ حُمَيْدَ بْنَ عَبْدِ الرَّحْمَنِ أَخْبَرَهُ أَنَّ الْمِسْوَرَ بْنَ مَخْرَمَةَ أَخْبَرَهُأَنَّ الرَّهْطَ الَّذِينَ وَلَّاهُمْ عُمَرُ اجْتَمَعُوا فَتَشَاوَرُوا فَقَالَ لَهُمْ عَبْدُ الرَّحْمَنِ لَسْتُ بِالَّذِي أُنَافِسُكُمْ عَلَى هَذَا الْأَمْرِ وَلَكِنَّكُمْ إِنْ شِئْتُمْ اخْتَرْتُ لَكُمْ مِنْكُمْ فَجَعَلُوا ذَلِكَ إِلَى عَبْدِ الرَّحْمَنِ فَلَمَّا وَلَّوْا عَبْدَ الرَّحْمَنِ أَمْرَهُمْ فَمَالَ النَّاسُ عَلَى عَبْدِ الرَّحْمَنِ حَتَّى مَا أَرَى أَحَدًا مِنْ النَّاسِ يَتْبَعُ أُولَئِكَ الرَّهْطَ وَلَا يَطَأُ عَقِبَهُ وَمَالَ النَّاسُ عَلَى عَبْدِ الرَّحْمَنِ يُشَاوِرُونَهُ تِلْكَ اللَّيَالِي حَتَّى إِذَا كَانَتْ اللَّيْلَةُ الَّتِي أَصْبَحْنَا مِنْهَا فَبَايَعْنَا عُثْمَانَ قَالَ الْمِسْوَرُ طَرَقَنِي عَبْدُ الرَّحْمَنِ بَعْدَ هَجْعٍ مِنْ اللَّيْلِ فَضَرَبَ الْبَابَ حَتَّى اسْتَيْقَظْتُ فَقَالَ أَرَاكَ نَائِمًا فَوَاللَّهِ مَا اكْتَحَلْتُ هَذِهِ اللَّيْلَةَ بِكَبِيرِ نَوْمٍ انْطَلِقْ فَادْعُ الزُّبَيْرَ وَسَعْدًا فَدَعَوْتُهُمَا لَهُ فَشَاوَرَهُمَا ثُمَّ دَعَانِي فَقَالَ ادْعُ لِي عَلِيًّا فَدَعَوْتُهُ فَنَاجَاهُ حَتَّى ابْهَارَّ اللَّيْلُ ثُمَّ قَامَ عَلِيٌّ مِنْ عِنْدِهِ وَهُوَ عَلَى طَمَعٍ وَقَدْ كَانَ عَبْدُ الرَّحْمَنِ يَخْشَى مِنْ عَلِيٍّ شَيْئًا ثُمَّ قَالَ ادْعُ لِي عُثْمَانَ فَدَعَوْتُهُ فَنَاجَاهُ حَتَّى فَرَّقَ بَيْنَهُمَا الْمُؤَذِّنُ بِالصُّبْحِ فَلَمَّا صَلَّى لِلنَّاسِ الصُّبْحَ وَاجْتَمَعَ أُولَئِكَ الرَّهْطُ عِنْدَ الْمِنْبَرِ فَأَرْسَلَ إِلَى مَنْ كَانَ حَاضِرًا مِنْ الْمُهَاجِرِينَ وَالْأَنْصَارِ وَأَرْسَلَ إِلَى أُمَرَاءِ الْأَجْنَادِ وَكَانُوا وَافَوْا تِلْكَ الْحَجَّةَ مَعَ عُمَرَ فَلَمَّا اجْتَمَعُوا تَشَهَّدَ عَبْدُ الرَّحْمَنِ ثُمَّ قَالَ أَمَّا بَعْدُ يَا عَلِيُّ إِنِّي قَدْ نَظَرْتُ فِي أَمْرِ النَّاسِ فَلَمْ أَرَهُمْ يَعْدِلُونَ بِعُثْمَانَ فَلَا تَجْعَلَنَّ عَلَى نَفْسِكَ سَبِيلًا فَقَالَ أُبَايِعُكَ عَلَى سُنَّةِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ وَالْخَلِيفَتَيْنِ مِنْ بَعْدِهِ فَبَايَعَهُ عَبْدُ الرَّحْمَنِ وَبَايَعَهُ النَّاسُ الْمُهَاجِرُونَ وَالْأَنْصَارُ وَأُمَرَاءُ الْأَجْنَادِ وَالْمُسْلِمُونَ

[Abdullah bin Muhammad bin Asma`] har berättat för oss, [Juwayriyah] har berättat för oss från [Malik] från [Az Zuhri], att [Humaid bin Abdurrahman] informerade honom, att [Miswar bin Makhramah] informerade honom; några personer som anförtrotts Umars mandat samlades och rådfrågade. Abdurrahman sa till dem: "Jag tänker inte tävla med er i denna fråga, men om ni önskar kan jag välja en ledare åt er bland er själva," så delegerade de den auktoriteten till Abdurrahman. När de hade delegerat sina angelägenheter till Abdurrahman, och folket blev sympatiskt inställda till Abdurrahman så att jag inte såg någon följa någon annan, eller överträda Abdurrahmans politik, och allt folket var sympatiskt inställda till Abdurrahman, rådfrågade de om auktoriteten i flera nätter, tills efter mörkrets inbrott, på morgonen svor vi trohet till Uthman. - Miswar fortsatte; - Abdurrahman knackade på mig efter att natten blivit sen, han knackade på dörren tills jag vaknade, och han sa; ”Jag såg dig sova? Vid Allah, jag kan inte sova gott i natt, var snäll och gå och ring Zubair och Sa’d,” så jag kallade på dem båda för att träffa Abdurrahman. Abdurrahman bjöd sedan in dem till en diskussion, sedan ringde han mig igen och sa: ”Var snäll och kalla på Ali för att träffa mig!” Jag ringde honom omedelbart, och Abdurrahman hade ett enskilt möte med honom tills morgonens muezzin skilde mötet åt. När han hade avslutat morgonbönen och flera av ledarna hade samlats vid minbaren, skickade Abdurrahman en delegation till publiken från muhajirin och ansar, såväl som till de militära ledarna, som vid den tiden var tillsammans på pilgrimsfärd med Umar. När de hade samlats vittnade Abdurrahman och sa: ”Amma ba’d. O Ali, jag har tittat noga på människors problem, och jag ser inte att de vänder sig bort från Ustman, så hitta inte på ursäkter för dig själv.” Abdurrahman sa sedan; "Jag svär trohet till dig baserat på sunnatullah och sunnah från Hans Sändebud och de två kaliferna som dog efter honom." Därefter svor Abdurrahman trohet till honom, följt av vänner till Muhajirin och Ansar, högt uppsatta militära tjänstemän och muslimer i allmänhet.