Abu dzar orang pertama kali mengucapkan salam kepada Rasulullah, beliau menjawab: wa alaikas salam

Imam Muslim : 4521

و حَدَّثَنِي إِبْرَاهِيمُ بْنُ مُحَمَّدِ بْنِ عَرْعَرَةَ السَّامِيُّ وَمُحَمَّدُ بْنُ حَاتِمٍ وَتَقَارَبَا فِي سِيَاقِ الْحَدِيثِ وَاللَّفْظُ لِابْنِ حَاتِمٍ قَالَا حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ مَهْدِيٍّ حَدَّثَنَا الْمُثَنَّى بْنُ سَعِيدٍ عَنْ أَبِي جَمْرَةَ عَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ قَالَ لَمَّا بَلَغَ أَبَا ذَرٍّ مَبْعَثُ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِمَكَّةَ قَالَ لِأَخِيهِ ارْكَبْ إِلَى هَذَا الْوَادِي فَاعْلَمْ لِي عِلْمَ هَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ يَأْتِيهِ الْخَبَرُ مِنْ السَّمَاءِ فَاسْمَعْ مِنْ قَوْلِهِ ثُمَّ ائْتِنِي فَانْطَلَقَ الْآخَرُ حَتَّى قَدِمَ مَكَّةَ وَسَمِعَ مِنْ قَوْلِهِ ثُمَّ رَجَعَ إِلَى أَبِي ذَرٍّ فَقَالَ رَأَيْتُهُ يَأْمُرُ بِمَكَارِمِ الْأَخْلَاقِ وَكَلَامًا مَا هُوَ بِالشِّعْرِ فَقَالَ مَا شَفَيْتَنِي فِيمَا أَرَدْتُ فَتَزَوَّدَ وَحَمَلَ شَنَّةً لَهُ فِيهَا مَاءٌ حَتَّى قَدِمَ مَكَّةَ فَأَتَى الْمَسْجِدَ فَالْتَمَسَ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَلَا يَعْرِفُهُ وَكَرِهَ أَنْ يَسْأَلَ عَنْهُ حَتَّى أَدْرَكَهُ يَعْنِي اللَّيْلَ فَاضْطَجَعَ فَرَآهُ عَلِيٌّ فَعَرَفَ أَنَّهُ غَرِيبٌ فَلَمَّا رَآهُ تَبِعَهُ فَلَمْ يَسْأَلْ وَاحِدٌ مِنْهُمَا صَاحِبَهُ عَنْ شَيْءٍ حَتَّى أَصْبَحَ ثُمَّ احْتَمَلَ قِرْبَتَهُ وَزَادَهُ إِلَى الْمَسْجِدِ فَظَلَّ ذَلِكَ الْيَوْمَ وَلَا يَرَى النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى أَمْسَى فَعَادَ إِلَى مَضْجَعِهِ فَمَرَّ بِهِ عَلِيٌّ فَقَالَ مَا أَنَى لِلرَّجُلِ أَنْ يَعْلَمَ مَنْزِلَهُ فَأَقَامَهُ فَذَهَبَ بِهِ مَعَهُ وَلَا يَسْأَلُ وَاحِدٌ مِنْهُمَا صَاحِبَهُ عَنْ شَيْءٍ حَتَّى إِذَا كَانَ يَوْمُ الثَّالِثِ فَعَلَ مِثْلَ ذَلِكَ فَأَقَامَهُ عَلِيٌّ مَعَهُ ثُمَّ قَالَ لَهُ أَلَا تُحَدِّثُنِي مَا الَّذِي أَقْدَمَكَ هَذَا الْبَلَدَ قَالَ إِنْ أَعْطَيْتَنِي عَهْدًا وَمِيثَاقًا لَتُرْشِدَنِّي فَعَلْتُ فَفَعَلَ فَأَخْبَرَهُ فَقَالَ فَإِنَّهُ حَقٌّ وَهُوَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَإِذَا أَصْبَحْتَ فَاتَّبِعْنِي فَإِنِّي إِنْ رَأَيْتُ شَيْئًا أَخَافُ عَلَيْكَ قُمْتُ كَأَنِّي أُرِيقُ الْمَاءَ فَإِنْ مَضَيْتُ فَاتَّبِعْنِي حَتَّى تَدْخُلَ مَدْخَلِي فَفَعَلَ فَانْطَلَقَ يَقْفُوهُ حَتَّى دَخَلَ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَدَخَلَ مَعَهُ فَسَمِعَ مِنْ قَوْلِهِ وَأَسْلَمَ مَكَانَهُ فَقَالَ لَهُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ارْجِعْ إِلَى قَوْمِكَ فَأَخْبِرْهُمْ حَتَّى يَأْتِيَكَ أَمْرِي فَقَالَ وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَأَصْرُخَنَّ بِهَا بَيْنَ ظَهْرَانَيْهِمْ فَخَرَجَ حَتَّى أَتَى الْمَسْجِدَ فَنَادَى بِأَعْلَى صَوْتِهِ أَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللَّهِ وَثَارَ الْقَوْمُ فَضَرَبُوهُ حَتَّى أَضْجَعُوهُ فَأَتَى الْعَبَّاسُ فَأَكَبَّ عَلَيْهِ فَقَالَ وَيْلَكُمْ أَلَسْتُمْ تَعْلَمُونَ أَنَّهُ مِنْ غِفَارٍ وَأَنَّ طَرِيقَ تُجَّارِكُمْ إِلَى الشَّامِ عَلَيْهِمْ فَأَنْقَذَهُ مِنْهُمْ ثُمَّ عَادَ مِنْ الْغَدِ بِمِثْلِهَا وَثَارُوا إِلَيْهِ فَضَرَبُوهُ فَأَكَبَّ عَلَيْهِ الْعَبَّاسُ فَأَنْقَذَهُ

Och det har berättats för mig att [Ibrahim bin Muhammad bin 'Ar'arah As Sami] och [Muhammad bin Hatim] bådas lafazh inte är särskilt olika, och denna lafazh tillhör Ibn Hatim, båda sa; Har berättat för oss ['Abdur Rahman bin Mahdi]; Har berättat för oss [Al Mutsanna bin Sa'id] från [Abu Jamrah] från [Ibn Abbas] sa han; 'När Abu Dzar hörde nyheten att det fanns en profet sänd till Mecka, sa han till Unais: 'O Unais, gå till Mecka! Berätta sedan om mannen som påstod sig vara en Guds apostel som fick en uppenbarelse från himlen. Lyssna på vad han säger och berätta det sedan för mig!' Sedan gav sig Unais av tills han anlände till Mecka och lyssnade på vad Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sa. Därefter återvände Unais till Abu Dzar och sa; ”Enligt mina observationer lärde profeten, Guds budbärare, ut ädel karaktär och framförde Sina ord som inte var detsamma som poesi.” Abu Dzar sade: ”Det verkar som att jag inte är nöjd med vad du sa, O Unais, och jag vill veta mer information. Därför borde jag åka dit själv.” Sedan förberedde Abu Dzar olika förnödenheter och tog med sig en säck fylld med dricksvatten. Därefter gav han sig av till Mecka. Vid ankomsten till Mecka gick han omedelbart till Stora moskén för att möta profeten Muhammed. Men eftersom han inte kände honom och var ovillig att fråga, hade han svårt att träffa honom. När natten föll lade han sig ner nära Kaba. Under tiden såg Ali honom och han visste att personen som låg ner var en främling. Så Ali följde med personen utan några frågor mellan dem till morgonen. Sedan tog Abu Dzar sin säck med vatten och förnödenheter till moskén. Han stannade där hela dagen, men han såg inte profeten Muhammed sallallaahu 'alaihi wasallam förrän på kvällen. Sedan återvände han till sin viloplats. Inte långt efter gick Ali förbi platsen och sa: "Varför har den här mannen inte kommit hem än?" Slutligen bjöd Ali in honom att stanna hos honom utan att någon frågade om något mellan de två. På den tredje dagen gjorde Abu Dzar samma sak som föregående dag. Sedan bjöd Ali in honom igen att stanna hos honom. Ali frågade Abu Dzar: "Varför har du kommit till denna stad Mecka?" Abu Dzar svarade: "Om du lovar att vägleda mig, så ska jag göra det." Sedan förklarade Abu Dzar sin avsikt för Ali. När Ali hörde hans berättelse sa han: "Faktum är att Muhammed är sannfärdig och han är Allahs sändebud. Det vore bättre om du följer med mig imorgon bitti. För om jag oroar mig för något för dig, då kommer jag att gå upp, som om jag häller vatten. Följ därför vart jag än går!" Abu Dzar fortsatte efter Alis avfärd, tills de båda gick in i profeten Muhammeds hus sallallaahu 'alaihi wasallam. Sedan lyssnade Abu Dzar på profeten sallallaahu 'alaihi wasallams förklaring, tills han omedelbart konverterade till islam. Profeten Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade till Abu Dharr: "Gå tillbaka till ditt folk och förmedla islams läror till dem tills du segrar över islam." Abu Dharr sade: "Vid Allah, i vars hand min själ är, jag skall förmedla islam till dem så tydligt som möjligt." Sedan lämnade Abu Dharr profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) hus och gick till Stora moskén. När han kom dit ropade han av all sin kraft och sade: "Jag vittnar om att det inte finns någon gud värd att dyrka utom Allah allena, och jag vittnar om att Muhammed är Allahs sändebud." När folket i Mecka hörde detta rop blev de chockade och skyndade sig till röstens källa. Efter att ha insett att rösten kom från en utlänning och inte en invånare i Mecka, slog de honom omedelbart tills han föll. Kort därefter kom Abbas bin Abdul Muttalib för att skydda honom och sade: ”Ve dig! Vet du inte att personen du slår är från Ghifar-stammen?” Och inser du inte att din handelsväg till Syrien säkerligen kommer att gå genom Ghifar-stammens territorium?’ Då räddade Abbas omedelbart Abu Dzar från Qurayshs vrede. Nästa dag fortsatte Abu Dzar att göra samma sak, tills Quraysh från Mecka kom för att slå honom. Då kom Abbas för att skydda och rädda honom från deras vrede.