Umar menangis melihat bekas tikar di lambung Nabi, dan sabda beliau: tidak ridhakah engkau bila mereka mendapat dunia dan kita mendapat akhirat

Imam Bukhari : 4532

حَدَّثَنَا عَبْدُ الْعَزِيزِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ حَدَّثَنَا سُلَيْمَانُ بْنُ بِلَالٍ عَنْ يَحْيَى عَنْ عُبَيْدِ بْنِ حُنَيْنٍ أَنَّهُ سَمِعَ ابْنَ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا يُحَدِّثُ أَنَّهُ قَالَمَكَثْتُ سَنَةً أُرِيدُ أَنْ أَسْأَلَ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ عَنْ آيَةٍ فَمَا أَسْتَطِيعُ أَنْ أَسْأَلَهُ هَيْبَةً لَهُ حَتَّى خَرَجَ حَاجًّا فَخَرَجْتُ مَعَهُ فَلَمَّا رَجَعْنَا وَكُنَّا بِبَعْضِ الطَّرِيقِ عَدَلَ إِلَى الْأَرَاكِ لِحَاجَةٍ لَهُ قَالَ فَوَقَفْتُ لَهُ حَتَّى فَرَغَ ثُمَّ سِرْتُ مَعَهُ فَقُلْتُ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ مَنْ اللَّتَانِ تَظَاهَرَتَا عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مِنْ أَزْوَاجِهِ فَقَالَ تِلْكَ حَفْصَةُ وَعَائِشَةُ قَالَ فَقُلْتُ وَاللَّهِ إِنْ كُنْتُ لَأُرِيدُ أَنْ أَسْأَلَكَ عَنْ هَذَا مُنْذُ سَنَةٍ فَمَا أَسْتَطِيعُ هَيْبَةً لَكَ قَالَ فَلَا تَفْعَلْ مَا ظَنَنْتَ أَنَّ عِنْدِي مِنْ عِلْمٍ فَاسْأَلْنِي فَإِنْ كَانَ لِي عِلْمٌ خَبَّرْتُكَ بِهِ قَالَ ثُمَّ قَالَ عُمَرُ وَاللَّهِ إِنْ كُنَّا فِي الْجَاهِلِيَّةِ مَا نَعُدُّ لِلنِّسَاءِ أَمْرًا حَتَّى أَنْزَلَ اللَّهُ فِيهِنَّ مَا أَنْزَلَ وَقَسَمَ لَهُنَّ مَا قَسَمَ قَالَ فَبَيْنَا أَنَا فِي أَمْرٍ أَتَأَمَّرُهُ إِذْ قَالَتْ امْرَأَتِي لَوْ صَنَعْتَ كَذَا وَكَذَا قَالَ فَقُلْتُ لَهَا مَا لَكَ وَلِمَا هَا هُنَا وَفِيمَ تَكَلُّفُكِ فِي أَمْرٍ أُرِيدُهُ فَقَالَتْ لِي عَجَبًا لَكَ يَا ابْنَ الْخَطَّابِ مَا تُرِيدُ أَنْ تُرَاجَعَ أَنْتَ وَإِنَّ ابْنَتَكَ لَتُرَاجِعُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى يَظَلَّ يَوْمَهُ غَضْبَانَ فَقَامَ عُمَرُ فَأَخَذَ رِدَاءَهُ مَكَانَهُ حَتَّى دَخَلَ عَلَى حَفْصَةَ فَقَالَ لَهَا يَا بُنَيَّةُ إِنَّكِ لَتُرَاجِعِينَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى يَظَلَّ يَوْمَهُ غَضْبَانَ فَقَالَتْ حَفْصَةُ وَاللَّهِ إِنَّا لَنُرَاجِعُهُ فَقُلْتُ تَعْلَمِينَ أَنِّي أُحَذِّرُكِ عُقُوبَةَ اللَّهِ وَغَضَبَ رَسُولِهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَا بُنَيَّةُ لَا يَغُرَّنَّكِ هَذِهِ الَّتِي أَعْجَبَهَا حُسْنُهَا حُبُّ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِيَّاهَا يُرِيدُ عَائِشَةَ قَالَ ثُمَّ خَرَجْتُ حَتَّى دَخَلْتُ عَلَى أُمِّ سَلَمَةَ لِقَرَابَتِي مِنْهَا فَكَلَّمْتُهَا فَقَالَتْ أُمُّ سَلَمَةَ عَجَبًا لَكَ يَا ابْنَ الْخَطَّابِ دَخَلْتَ فِي كُلِّ شَيْءٍ حَتَّى تَبْتَغِيَ أَنْ تَدْخُلَ بَيْنَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَزْوَاجِهِ فَأَخَذَتْنِي وَاللَّهِ أَخْذًا كَسَرَتْنِي عَنْ بَعْضِ مَا كُنْتُ أَجِدُ فَخَرَجْتُ مِنْ عِنْدِهَا وَكَانَ لِي صَاحِبٌ مِنْ الْأَنْصَارِ إِذَا غِبْتُ أَتَانِي بِالْخَبَرِ وَإِذَا غَابَ كُنْتُ أَنَا آتِيهِ بِالْخَبَرِ وَنَحْنُ نَتَخَوَّفُ مَلِكًا مِنْ مُلُوكِ غَسَّانَ ذُكِرَ لَنَا أَنَّهُ يُرِيدُ أَنْ يَسِيرَ إِلَيْنَا فَقَدْ امْتَلَأَتْ صُدُورُنَا مِنْهُ فَإِذَا صَاحِبِي الْأَنْصَارِيُّ يَدُقُّ الْبَابَ فَقَالَ افْتَحْ افْتَحْ فَقُلْتُ جَاءَ الْغَسَّانِيُّ فَقَالَ بَلْ أَشَدُّ مِنْ ذَلِكَ اعْتَزَلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَزْوَاجَهُ فَقُلْتُ رَغَمَ أَنْفُ حَفْصَةَ وَعَائِشَةَ فَأَخَذْتُ ثَوْبِي فَأَخْرُجُ حَتَّى جِئْتُ فَإِذَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي مَشْرُبَةٍ لَهُ يَرْقَى عَلَيْهَا بِعَجَلَةٍ وَغُلَامٌ لِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَسْوَدُ عَلَى رَأْسِ الدَّرَجَةِ فَقُلْتُ لَهُ قُلْ هَذَا عُمَرُ بْنُ الْخَطَّابِ فَأَذِنَ لِي قَالَ عُمَرُ فَقَصَصْتُ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ هَذَا الْحَدِيثَ فَلَمَّا بَلَغْتُ حَدِيثَ أُمِّ سَلَمَةَ تَبَسَّمَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَإِنَّهُ لَعَلَى حَصِيرٍ مَا بَيْنَهُ وَبَيْنَهُ شَيْءٌ وَتَحْتَ رَأْسِهِ وِسَادَةٌ مِنْ أَدَمٍ حَشْوُهَا لِيفٌ وَإِنَّ عِنْدَ رِجْلَيْهِ قَرَظًا مَصْبُوبًا وَعِنْدَ رَأْسِهِ أَهَبٌ مُعَلَّقَةٌ فَرَأَيْتُ أَثَرَ الْحَصِيرِ فِي جَنْبِهِ فَبَكَيْتُ فَقَالَ مَا يُبْكِيكَ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ كِسْرَى وَقَيْصَرَ فِيمَا هُمَا فِيهِ وَأَنْتَ رَسُولُ اللَّهِ فَقَالَ أَمَا تَرْضَى أَنْ تَكُونَ لَهُمْ الدُّنْيَا وَلَنَا الْآخِرَةُ

Har berättat för oss [Abdul Aziz bin Abdullah] Har berättat för oss [Sulaiman bin Bilal] från [Yahya] från [Ubaid bin Hunain] att han hörde [Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom] berätta, att han sa: "Jag höll tillbaka i ett år. Egentligen ville jag fråga Umar bin Al Khaththab om en vers, men jag frågade honom inte bara för att jag var motvillig. Tills en dag gick han ut för att utföra Hajj, då gick jag ut med honom. På vägen tillbaka gick Umar åt sidan mot Araq-träden för att uträtta sina behov, och jag stod och väntade på honom tills han var klar med att urinera. Då kände jag mig glad med honom och frågade: "O de troendes befälhavare, vilka var de två kvinnorna från profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustrur som hjälpte varandra att besvära honom?" Så [Umar] svarade: "Dessa två är Hafshah och Aisyah". Jag sa: "Vid Allah, jag har faktiskt velat fråga dig detta sedan ett år tillbaka, men jag har aldrig gjort det eftersom jag var motvillig till dig." Umar sa: "Gör inte det. Om du tror att du vet något, fråga då. Om jag verkligen vet kommer jag definitivt att låta dig veta." Då sa Umar: "Vid Allah, under okunnighetens dagar beaktade vi aldrig idéer eller förslag som kom från kvinnor, så Allah uppenbarade verser angående deras rättigheter, och Han delade upp de rättigheter som Han delade ut." Umar fortsatte: "Så när jag stod inför ett problem som jag ville överväga, sa min fru plötsligt: 'Om du bara hade gjort si och så!' Så jag sa till honom: 'Vad är det för fel på dig, varför lägger du dig i, och varför lägger du dig i frågor som jag vill ha?' Min fru svarade: 'Du är väldigt konstig, O Ibnul Khathathab! Vill du inte bli inbjuden till en diskussion trots att din egen dotter bad om en diskussion med profeten sallallaahu 'alaihi wasallam tills han gick igenom sina dagar med att känna sig arg? "Till slut skyndade Umar sig för att hämta sina kläder och mötte omedelbart Hafshah och sade till honom: 'O min son, du bjöd faktiskt in till diskussioner med Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam tills han tillbringade sina dagar med att känna sig arg'. Hafshah sade: 'Vid Allah, vi kommer verkligen att bjuda in till en diskussion med honom'. Jag sade till honom: 'Vet, jag varnar dig för Allahs plåga och även Hans Sändebuds vrede sallallaahu 'alaihi wasallam, O min son. Känn dig aldrig rådvill på grund av Profetens kärlek till honom. Vad detta betyder är hans kärlek till Aisyah.' Umar fortsatte sin berättelse; Sedan gick jag ut tills jag träffade Umm Salamah på grund av min nära relation med henne, sedan pratade jag med henne om det. Umm Salamah sade: 'Du är verkligen konstig, O Ibnul Khaththab. Du har gått in i alla angelägenheter. Tills du vill gå in i de angelägenheter som inträffade mellan Profeten sallallaahu.'" 'alaihi wasallam och hans fruar'. Umm Salamah förnekade mig, med ett motbevis som undanröjde mina tidigare önskningar. Så jag lämnade omedelbart hans bostad. Vid den tiden hade jag en vän bland Ansar, om jag inte var närvarande - i profetens församling - då skulle han överlämna nyheterna. Och om han är frånvarande, då är det jag som överlämnar nya nyheter till honom. Vid den tiden var vi rädda för en kung bland Ghassan-kungarna. Nyheter hade spridit sig om att han skulle gå i den riktning vi var. Medan dess skugga hade fyllt våra bröst. Tydligen knackade en av mina Ansar-vänner på dörren och sa: "Öppna dörren, öppna dörren". Jag frågade: "Har kung Al Ghassani kommit?" Han svarade: "Ännu mer fruktansvärt än så. Faktum är att Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam hade skilt sig från sina fruar, särskilt Hafshah och Aisyah. Så jag tog omedelbart mina kläder och gick ut tills jag mötte Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam vid hans dryckesställe, som han använde en stege när han klättrade uppför. Samtidigt var Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam Aswads tjänare på trappan. Så jag sa till honom: 'Säg till honom att detta är Umar bin Al Khaththab'. Sedan lät han mig gå. Sedan berättade jag historien om denna händelse för honom. När historien kom till händelsen med Umm Salamah, log Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam. Vid den tiden låg han på en matta som inte var täckt med något. Under hans huvud fanns bara en kudde gjord av läder fylld med fiber. På dess två ben var löv hällda, medan det på huvudet fanns solbränd hud. Jag såg mattmärkena på vänster sida av hans kropp, och jag grät. Han frågade: "Vad fick dig att gråta?" Jag svarade: "O Allahs sändebud, sannerligen är Kisra och Kejsaren båda njutbara, medan du, O Allahs sändebud." Till slut sa han: "Skulle du inte vara nöjd om denna värld tillhörde dem, medan livet efter detta tillhör oss?"