Imam Darimi : 1928

أَخْبَرَنَا أَبُو الْوَلِيدِ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ قَالَ هِشَامُ بْنُ زَيْدِ بْنِ أَنَسٍ أَخْبَرَنِي قَالَ سَمِعْتُ أَنَسَ بْنَ مَالِكٍ يَقُولُ أَنْفَجْنَا أَرْنَبًا وَنَحْنُ بِمَرِّ الظَّهْرَانِ فَسَعَى الْقَوْمُ فَلَغِبُوا فَأَخَذْتُهَا وَجِئْتُ بِهَا إِلَى أَبِي طَلْحَةَ فَذَبَحَهَا وَبَعَثَ بِوَرِكَيْهَا أَوْ فَخِذَيْهَا شَكَّ شُعْبَةُ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَبِلَهَا

Har berättat för oss [Abu Al Walid] har berättat för oss [Syu'bah] att han sa, har berättat för mig [Hisyam bin Zaid bin Anas] att han sa; Jag hörde [Anas bin Malik] säga; 'Vi överföll en gång en kanin i Marruzh Zhahran, sedan försökte folk fånga den, sedan kände de sig trötta. Sedan lyckades jag fånga honom och förde honom till Abu Talha, han slaktade honom sedan. Sedan skickade han hans ljumske eller två lår - Syu'bah tvivlar på redigeringen av hadithen - till Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam, han accepterade dem'.