Imam Bukhari : 2134

حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ بُكَيْرٍ حَدَّثَنَا اللَّيْثُ عَنْ عُقَيْلٍ قَالَ ابْنُ شِهَابٍ فَأَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ أَنَّ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا زَوْجَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَتْ لَمْ أَعْقِلْ أَبَوَيَّ قَطُّ إِلَّا وَهُمَا يَدِينَانِ الدِّينَ وَقَالَ أَبُو صَالِحٍ حَدَّثَنِي عَبْدُ اللَّهِ عَنْ يُونُسَ عَنْ الزُّهْرِيِّ قَالَ أَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ أَنَّ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْلَمْ أَعْقِلْ أَبَوَيَّ قَطُّ إِلَّا وَهُمَا يَدِينَانِ الدِّينَ وَلَمْ يَمُرَّ عَلَيْنَا يَوْمٌ إِلَّا يَأْتِينَا فِيهِ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ طَرَفَيْ النَّهَارِ بُكْرَةً وَعَشِيَّةً فَلَمَّا ابْتُلِيَ الْمُسْلِمُونَ خَرَجَ أَبُو بَكْرٍ مُهَاجِرًا قِبَلَ الْحَبَشَةِ حَتَّى إِذَا بَلَغَ بَرْكَ الْغِمَادِ لَقِيَهُ ابْنُ الدَّغِنَةِ وَهُوَ سَيِّدُ الْقَارَةِ فَقَالَ أَيْنَ تُرِيدُ يَا أَبَا بَكْرٍ فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ أَخْرَجَنِي قَوْمِي فَأَنَا أُرِيدُ أَنْ أَسِيحَ فِي الْأَرْضِ فَأَعْبُدَ رَبِّي قَالَ ابْنُ الدَّغِنَةِ إِنَّ مِثْلَكَ لَا يَخْرُجُ وَلَا يُخْرَجُ فَإِنَّكَ تَكْسِبُ الْمَعْدُومَ وَتَصِلُ الرَّحِمَ وَتَحْمِلُ الْكَلَّ وَتَقْرِي الضَّيْفَ وَتُعِينُ عَلَى نَوَائِبِ الْحَقِّ وَأَنَا لَكَ جَارٌ فَارْجِعْ فَاعْبُدْ رَبَّكَ بِبِلَادِكَ فَارْتَحَلَ ابْنُ الدَّغِنَةِ فَرَجَعَ مَعَ أَبِي بَكْرٍ فَطَافَ فِي أَشْرَافِ كُفَّارِ قُرَيْشٍ فَقَالَ لَهُمْ إِنَّ أَبَا بَكْرٍ لَا يَخْرُجُ مِثْلُهُ وَلَا يُخْرَجُ أَتُخْرِجُونَ رَجُلًا يُكْسِبُ الْمَعْدُومَ وَيَصِلُ الرَّحِمَ وَيَحْمِلُ الْكَلَّ وَيَقْرِي الضَّيْفَ وَيُعِينُ عَلَى نَوَائِبِ الْحَقِّ فَأَنْفَذَتْ قُرَيْشٌ جِوَارَ ابْنِ الدَّغِنَةِ وَآمَنُوا أَبَا بَكْرٍ وَقَالُوا لِابْنِ الدَّغِنَةِ مُرْ أَبَا بَكْرٍ فَلْيَعْبُدْ رَبَّهُ فِي دَارِهِ فَلْيُصَلِّ وَلْيَقْرَأْ مَا شَاءَ وَلَا يُؤْذِينَا بِذَلِكَ وَلَا يَسْتَعْلِنْ بِهِ فَإِنَّا قَدْ خَشِينَا أَنْ يَفْتِنَ أَبْنَاءَنَا وَنِسَاءَنَا قَالَ ذَلِكَ ابْنُ الدَّغِنَةِ لِأَبِي بَكْرٍ فَطَفِقَ أَبُو بَكْرٍ يَعْبُدُ رَبَّهُ فِي دَارِهِ وَلَا يَسْتَعْلِنُ بِالصَّلَاةِ وَلَا الْقِرَاءَةِ فِي غَيْرِ دَارِهِ ثُمَّ بَدَا لِأَبِي بَكْرٍ فَابْتَنَى مَسْجِدًا بِفِنَاءِ دَارِهِ وَبَرَزَ فَكَانَ يُصَلِّي فِيهِ وَيَقْرَأُ الْقُرْآنَ فَيَتَقَصَّفُ عَلَيْهِ نِسَاءُ الْمُشْرِكِينَ وَأَبْنَاؤُهُمْ يَعْجَبُونَ وَيَنْظُرُونَ إِلَيْهِ وَكَانَ أَبُو بَكْرٍ رَجُلًا بَكَّاءً لَا يَمْلِكُ دَمْعَهُ حِينَ يَقْرَأُ الْقُرْآنَ فَأَفْزَعَ ذَلِكَ أَشْرَافَ قُرَيْشٍ مِنْ الْمُشْرِكِينَ فَأَرْسَلُوا إِلَى ابْنِ الدَّغِنَةِ فَقَدِمَ عَلَيْهِمْ فَقَالُوا لَهُ إِنَّا كُنَّا أَجَرْنَا أَبَا بَكْرٍ عَلَى أَنْ يَعْبُدَ رَبَّهُ فِي دَارِهِ وَإِنَّهُ جَاوَزَ ذَلِكَ فَابْتَنَى مَسْجِدًا بِفِنَاءِ دَارِهِ وَأَعْلَنَ الصَّلَاةَ وَالْقِرَاءَةَ وَقَدْ خَشِينَا أَنْ يَفْتِنَ أَبْنَاءَنَا وَنِسَاءَنَا فَأْتِهِ فَإِنْ أَحَبَّ أَنْ يَقْتَصِرَ عَلَى أَنْ يَعْبُدَ رَبَّهُ فِي دَارِهِ فَعَلَ وَإِنْ أَبَى إِلَّا أَنْ يُعْلِنَ ذَلِكَ فَسَلْهُ أَنْ يَرُدَّ إِلَيْكَ ذِمَّتَكَ فَإِنَّا كَرِهْنَا أَنْ نُخْفِرَكَ وَلَسْنَا مُقِرِّينَ لِأَبِي بَكْرٍ الِاسْتِعْلَانَ قَالَتْ عَائِشَةُ فَأَتَى ابْنُ الدَّغِنَةِ أَبَا بَكْرٍ فَقَالَ قَدْ عَلِمْتَ الَّذِي عَقَدْتُ لَكَ عَلَيْهِ فَإِمَّا أَنْ تَقْتَصِرَ عَلَى ذَلِكَ وَإِمَّا أَنْ تَرُدَّ إِلَيَّ ذِمَّتِي فَإِنِّي لَا أُحِبُّ أَنْ تَسْمَعَ الْعَرَبُ أَنِّي أُخْفِرْتُ فِي رَجُلٍ عَقَدْتُ لَهُ قَالَ أَبُو بَكْرٍ إِنِّي أَرُدُّ إِلَيْكَ جِوَارَكَ وَأَرْضَى بِجِوَارِ اللَّهِ وَرَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَوْمَئِذٍ بِمَكَّةَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَدْ أُرِيتُ دَارَ هِجْرَتِكُمْ رَأَيْتُ سَبْخَةً ذَاتَ نَخْلٍ بَيْنَ لَابَتَيْنِ وَهُمَا الْحَرَّتَانِ فَهَاجَرَ مَنْ هَاجَرَ قِبَلَ الْمَدِينَةِ حِينَ ذَكَرَ ذَلِكَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَرَجَعَ إِلَى الْمَدِينَةِ بَعْضُ مَنْ كَانَ هَاجَرَ إِلَى أَرْضِ الْحَبَشَةِ وَتَجَهَّزَ أَبُو بَكْرٍ مُهَاجِرًا فَقَالَ لَهُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى رِسْلِكَ فَإِنِّي أَرْجُو أَنْ يُؤْذَنَ لِي قَالَ أَبُو بَكْرٍ هَلْ تَرْجُو ذَلِكَ بِأَبِي أَنْتَ قَالَ نَعَمْ فَحَبَسَ أَبُو بَكْرٍ نَفْسَهُ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيَصْحَبَهُ وَعَلَفَ رَاحِلَتَيْنِ كَانَتَا عِنْدَهُ وَرَقَ السَّمُرِ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ

Har berättat för oss [Yahya bin Bukair] har berättat för oss [Al Laits] från ['Uqail] sa, [Ibn Shihab] sedan rapporterade han till mig ['Urwah bin Az Zubair] att ['Aisyah radliallahu 'anha] profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustru sa: 'Jag hade ännu inte nått puberteten när min far konverterade till islam'. Och sa, [Abu Salih] har berättat för mig ['Abdullah] från [Yunus] från [Az Zuhriy] sa, har berättat för mig ['Urwah bin Az Zubair] att ['Aisyah radliallahu 'anha] sa: 'Jag hade ännu inte nått puberteten när min far konverterade till islam och inte en dag gick förrän Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam kom för att träffa oss hela dagen lång, både morgon och kväll. När muslimerna prövades, lämnade Abu Bakr och emigrerade till Habasyah - Etiopien - tills han när han anlände till Barkal Ghomad blev kontaktad av Ibnu Ad-Daghinah, en stamhövding som sa: "Vart ska du, O Abu Bakr?" Så svarade Abu Bakr: "Mitt folk har fördrivit mig, så jag vill resa runt i världen så att jag kan dyrka min Gud." Ibn Ad-Daghinah sa: "Människor som du borde inte lämna och borde inte fördrivas eftersom du är en av dem som arbetar för dem som inte har något, bygger vänskap, stöder de svaga, underhåller gäster och alltid hjälper till på sanningens väg. Så jag ska vara din beskyddare, så gå tillbaka och dyrka din Gud i ditt födelseland." Så Ibn Ad-Daghinah gjorde sig redo och återvände med Abu Bakr och gick framför Quraish-kafirerna och sade till dem: "Sannerligen, en person som Abu Bakr förtjänar inte att lämna och förtjänar inte att bli fördriven." Utvisar ni människor som gillar att arbeta för de som inte har något, bygga vänskap, ta hand om de svaga, underhålla gäster och alltid hjälpa till på sanningens väg?’ Slutligen accepterade Quraysh Ibn Ad-Daghinahs beskydd och de gav Abu Bakr säkerhet och sa sedan till Ibn Ad-Daghinah: ’Beordra Abu Bakr att dyrka sin Gud endast i sitt hus och be och läsa Koranen som han behagar och att han inte stör oss med sina aktiviteter och inte förhärda dem eftersom vi är oroliga för att detta kommer att orsaka förtal mot våra barn och fruar.’ Så Ibn Ad-Daghinah förmedlade detta till Abu Bakr. Så Abu Bakr började dyrka i sitt hus och bad inte högt genom att läsa Koranen utanför sitt hus. Sedan byggde Abu Bakar en böneplats på sin gård och breddade sig något där han bad och läste Koranen. Sedan samlades Mushrikins fruar och barn där i förvåning och väntade på att Abu Bakr skulle avsluta bönen. Och som bekant var Abu Bakr en man som gillade att gråta och inte kunde hålla tillbaka tårarna när han läste Koranen. Då blev Quraysh-ledarna bland polyteisterna chockade och till slut kallade de till sig Ibn Ad-Daghinah och sade till honom: "Vi har sannerligen gett Abu Bakr skydd så att han kan tillbe i sitt hus, men han bröt mot det genom att bygga en böneplats på sin gård och göra bönen och läsningen högre trots att vi var rädda att det skulle påverka våra fruar och barn, och det hände verkligen. Om han vill fortsätta att tillbe i sitt hus, gör det gärna, men om han vägrar och fortsätter att visa sin dyrkan, be honom att återgälda ert skydd, för vi gillar det inte när ni bryter avtalet och vi inte går med på att ingå ett avtal med Abu Bakr." Han sa: "Aisyah, må Allah vara nöjd med henne." Ibn Ad-Daghinah mötte Abu Bakr och sa: "Du känner redan till avtalet du ingått, så ska du hålla det eller ge mig mitt beskydd tillbaka, för jag gillar det inte när araberna hör att jag har brutit avtalet bara på grund av någon jag har lovat." Abu Bakr sa: "Jag ger dig tillbaka din garanti och jag är endast nöjd med Allahs och Hans Sändebuds beskydd. Denna händelse inträffade i Mecka. Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sa: "Sannerligen har jag visats landet dit ni emigrerade och jag såg ett bördigt land täckt av dadelpalmer mellan två stadiga kullar. De som emigrerade till Medina emigrerade när profeten (frid och välsignelser vare över honom) nämnde detta. Och återigen kom några av dem som hade emigrerat till Habasyah också till Medina medan Abu Bakr också förberedde sig för att emigrera." Så Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam sade till honom: 'Var inte för hastig, för jag hoppas att jag kommer att få tillstånd -att emigrera-'. Abu Bakr sade: 'Verkligen, för min fars skull, är det sant att du förväntar dig det?' Han sade: 'Ja, det stämmer.' Så Abu Bakr hoppades inom sig själv att han verkligen kunde följa med profeten sallallahu 'alaihi wasallam i hans emigration. Så han matade de två riddjuren han hade med samurablad i fyra månader.