Kesaksian Abu sufyan tentang akhlak dan kenabian Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam di hadapan kaisar heraclius

Imam Bukhari : 6

حَدَّثَنَا أَبُو الْيَمَانِ الْحَكَمُ بْنُ نَافِعٍ قَالَ أَخْبَرَنَا شُعَيْبٌ عَنْ الزُّهْرِيِّ قَالَ أَخْبَرَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ بْنِ مَسْعُودٍ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عَبَّاسٍ أَخْبَرَهُ أَنَّ أَبَا سُفْيَانَ بْنَ حَرْبٍ أَخْبَرَهُأَنَّ هِرَقْلَ أَرْسَلَ إِلَيْهِ فِي رَكْبٍ مِنْ قُرَيْشٍ وَكَانُوا تِجَارًا بِالشَّأْمِ فِي الْمُدَّةِ الَّتِي كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَادَّ فِيهَا أَبَا سُفْيَانَ وَكُفَّارَ قُرَيْشٍ فَأَتَوْهُ وَهُمْ بِإِيلِيَاءَ فَدَعَاهُمْ فِي مَجْلِسِهِ وَحَوْلَهُ عُظَمَاءُ الرُّومِ ثُمَّ دَعَاهُمْ وَدَعَا بِتَرْجُمَانِهِ فَقَالَ أَيُّكُمْ أَقْرَبُ نَسَبًا بِهَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَقُلْتُ أَنَا أَقْرَبُهُمْ نَسَبًا فَقَالَ أَدْنُوهُ مِنِّي وَقَرِّبُوا أَصْحَابَهُ فَاجْعَلُوهُمْ عِنْدَ ظَهْرِهِ ثُمَّ قَالَ لِتَرْجُمَانِهِ قُلْ لَهُمْ إِنِّي سَائِلٌ هَذَا عَنْ هَذَا الرَّجُلِ فَإِنْ كَذَبَنِي فَكَذِّبُوهُ فَوَاللَّهِ لَوْلَا الْحَيَاءُ مِنْ أَنْ يَأْثِرُوا عَلَيَّ كَذِبًا لَكَذَبْتُ عَنْهُ ثُمَّ كَانَ أَوَّلَ مَا سَأَلَنِي عَنْهُ أَنْ قَالَ كَيْفَ نَسَبُهُ فِيكُمْ قُلْتُ هُوَ فِينَا ذُو نَسَبٍ قَالَ فَهَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ مِنْكُمْ أَحَدٌ قَطُّ قَبْلَهُ قُلْتُ لَا قَالَ فَهَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ لَا قَالَ فَأَشْرَافُ النَّاسِ يَتَّبِعُونَهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَقُلْتُ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ قَالَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ قُلْتُ بَلْ يَزِيدُونَ قَالَ فَهَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ مِنْهُمْ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ قُلْتُ لَا قَالَ فَهَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ قُلْتُ لَا قَالَ فَهَلْ يَغْدِرُ قُلْتُ لَا وَنَحْنُ مِنْهُ فِي مُدَّةٍ لَا نَدْرِي مَا هُوَ فَاعِلٌ فِيهَا قَالَ وَلَمْ تُمْكِنِّي كَلِمَةٌ أُدْخِلُ فِيهَا شَيْئًا غَيْرُ هَذِهِ الْكَلِمَةِ قَالَ فَهَلْ قَاتَلْتُمُوهُ قُلْتُ نَعَمْ قَالَ فَكَيْفَ كَانَ قِتَالُكُمْ إِيَّاهُ قُلْتُ الْحَرْبُ بَيْنَنَا وَبَيْنَهُ سِجَالٌ يَنَالُ مِنَّا وَنَنَالُ مِنْهُ قَالَ مَاذَا يَأْمُرُكُمْ قُلْتُ يَقُولُ اعْبُدُوا اللَّهَ وَحْدَهُ وَلَا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا وَاتْرُكُوا مَا يَقُولُ آبَاؤُكُمْ وَيَأْمُرُنَا بِالصَّلَاةِ وَالزَّكَاةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ وَالصِّلَةِ فَقَالَ لِلتَّرْجُمَانِ قُلْ لَهُ سَأَلْتُكَ عَنْ نَسَبِهِ فَذَكَرْتَ أَنَّهُ فِيكُمْ ذُو نَسَبٍ فَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْعَثُ فِي نَسَبِ قَوْمِهَا وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَالَ أَحَدٌ مِنْكُمْ هَذَا الْقَوْلَ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا فَقُلْتُ لَوْ كَانَ أَحَدٌ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ قَبْلَهُ لَقُلْتُ رَجُلٌ يَأْتَسِي بِقَوْلٍ قِيلَ قَبْلَهُ وَسَأَلْتُكَ هَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا قُلْتُ فَلَوْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ رَجُلٌ يَطْلُبُ مُلْكَ أَبِيهِ وَسَأَلْتُكَ هَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا فَقَدْ أَعْرِفُ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ لِيَذَرَ الْكَذِبَ عَلَى النَّاسِ وَيَكْذِبَ عَلَى اللَّهِ وَسَأَلْتُكَ أَشْرَافُ النَّاسِ اتَّبَعُوهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَذَكَرْتَ أَنَّ ضُعَفَاءَهُمْ اتَّبَعُوهُ وَهُمْ أَتْبَاعُ الرُّسُلِ وَسَأَلْتُكَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ فَذَكَرْتَ أَنَّهُمْ يَزِيدُونَ وَكَذَلِكَ أَمْرُ الْإِيمَانِ حَتَّى يَتِمَّ وَسَأَلْتُكَ أَيَرْتَدُّ أَحَدٌ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا وَكَذَلِكَ الْإِيمَانُ حِينَ تُخَالِطُ بَشَاشَتُهُ الْقُلُوبَ وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَغْدِرُ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ لَا تَغْدِرُ وَسَأَلْتُكَ بِمَا يَأْمُرُكُمْ فَذَكَرْتَ أَنَّهُ يَأْمُرُكُمْ أَنْ تَعْبُدُوا اللَّهَ وَلَا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا وَيَنْهَاكُمْ عَنْ عِبَادَةِ الْأَوْثَانِ وَيَأْمُرُكُمْ بِالصَّلَاةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ فَإِنْ كَانَ مَا تَقُولُ حَقًّا فَسَيَمْلِكُ مَوْضِعَ قَدَمَيَّ هَاتَيْنِ وَقَدْ كُنْتُ أَعْلَمُ أَنَّهُ خَارِجٌ لَمْ أَكُنْ أَظُنُّ أَنَّهُ مِنْكُمْ فَلَوْ أَنِّي أَعْلَمُ أَنِّي أَخْلُصُ إِلَيْهِ لَتَجَشَّمْتُ لِقَاءَهُ وَلَوْ كُنْتُ عِنْدَهُ لَغَسَلْتُ عَنْ قَدَمِهِ ثُمَّ دَعَا بِكِتَابِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الَّذِي بَعَثَ بِهِ دِحْيَةُ إِلَى عَظِيمِ بُصْرَى فَدَفَعَهُ إِلَى هِرَقْلَ فَقَرَأَهُ فَإِذَا فِيهِ بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ مِنْ مُحَمَّدٍ عَبْدِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ إِلَى هِرَقْلَ عَظِيمِ الرُّومِ سَلَامٌ عَلَى مَنْ اتَّبَعَ الْهُدَى أَمَّا بَعْدُ فَإِنِّي أَدْعُوكَ بِدِعَايَةِ الْإِسْلَامِ أَسْلِمْ تَسْلَمْ يُؤْتِكَ اللَّهُ أَجْرَكَ مَرَّتَيْنِ فَإِنْ تَوَلَّيْتَ فَإِنَّ عَلَيْكَ إِثْمَ الْأَرِيسِيِّينَ وَ{ يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْا إِلَى كَلِمَةٍ سَوَاءٍ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَنْ لَا نَعْبُدَ إِلَّا اللَّهَ وَلَا نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلَا يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضًا أَرْبَابًا مِنْ دُونِ اللَّهِ فَإِنْ تَوَلَّوْا فَقُولُوا اشْهَدُوا بِأَنَّا مُسْلِمُونَ }قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَلَمَّا قَالَ مَا قَالَ وَفَرَغَ مِنْ قِرَاءَةِ الْكِتَابِ كَثُرَ عِنْدَهُ الصَّخَبُ وَارْتَفَعَتْ الْأَصْوَاتُ وَأُخْرِجْنَا فَقُلْتُ لِأَصْحَابِي حِينَ أُخْرِجْنَا لَقَدْ أَمِرَ أَمْرُ ابْنِ أَبِي كَبْشَةَ إِنَّهُ يَخَافُهُ مَلِكُ بَنِي الْأَصْفَرِ فَمَا زِلْتُ مُوقِنًا أَنَّهُ سَيَظْهَرُ حَتَّى أَدْخَلَ اللَّهُ عَلَيَّ الْإِسْلَامَ وَكَانَ ابْنُ النَّاظُورِ صَاحِبُ إِيلِيَاءَ وَهِرَقْلَ سُقُفًّا عَلَى نَصَارَى الشَّأْمِ يُحَدِّثُ أَنَّ هِرَقْلَ حِينَ قَدِمَ إِيلِيَاءَ أَصْبَحَ يَوْمًا خَبِيثَ النَّفْسِ فَقَالَ بَعْضُ بَطَارِقَتِهِ قَدْ اسْتَنْكَرْنَا هَيْئَتَكَ قَالَ ابْنُ النَّاظُورِ وَكَانَ هِرَقْلُ حَزَّاءً يَنْظُرُ فِي النُّجُومِ فَقَالَ لَهُمْ حِينَ سَأَلُوهُ إِنِّي رَأَيْتُ اللَّيْلَةَ حِينَ نَظَرْتُ فِي النُّجُومِ مَلِكَ الْخِتَانِ قَدْ ظَهَرَ فَمَنْ يَخْتَتِنُ مِنْ هَذِهِ الْأُمَّةِ قَالُوا لَيْسَ يَخْتَتِنُ إِلَّا الْيَهُودُ فَلَا يُهِمَّنَّكَ شَأْنُهُمْ وَاكْتُبْ إِلَى مَدَايِنِ مُلْكِكَ فَيَقْتُلُوا مَنْ فِيهِمْ مِنْ الْيَهُودِ فَبَيْنَمَا هُمْ عَلَى أَمْرِهِمْ أُتِيَ هِرَقْلُ بِرَجُلٍ أَرْسَلَ بِهِ مَلِكُ غَسَّانَ يُخْبِرُ عَنْ خَبَرِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَلَمَّا اسْتَخْبَرَهُ هِرَقْلُ قَالَ اذْهَبُوا فَانْظُرُوا أَمُخْتَتِنٌ هُوَ أَمْ لَا فَنَظَرُوا إِلَيْهِ فَحَدَّثُوهُ أَنَّهُ مُخْتَتِنٌ وَسَأَلَهُ عَنْ الْعَرَبِ فَقَالَ هُمْ يَخْتَتِنُونَ فَقَالَ هِرَقْلُ هَذَا مُلْكُ هَذِهِ الْأُمَّةِ قَدْ ظَهَرَ ثُمَّ كَتَبَ هِرَقْلُ إِلَى صَاحِبٍ لَهُ بِرُومِيَةَ وَكَانَ نَظِيرَهُ فِي الْعِلْمِ وَسَارَ هِرَقْلُ إِلَى حِمْصَ فَلَمْ يَرِمْ حِمْصَ حَتَّى أَتَاهُ كِتَابٌ مِنْ صَاحِبِهِ يُوَافِقُ رَأْيَ هِرَقْلَ عَلَى خُرُوجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَنَّهُ نَبِيٌّ فَأَذِنَ هِرَقْلُ لِعُظَمَاءِ الرُّومِ فِي دَسْكَرَةٍ لَهُ بِحِمْصَ ثُمَّ أَمَرَ بِأَبْوَابِهَا فَغُلِّقَتْ ثُمَّ اطَّلَعَ فَقَالَ يَا مَعْشَرَ الرُّومِ هَلْ لَكُمْ فِي الْفَلَاحِ وَالرُّشْدِ وَأَنْ يَثْبُتَ مُلْكُكُمْ فَتُبَايِعُوا هَذَا النَّبِيَّ فَحَاصُوا حَيْصَةَ حُمُرِ الْوَحْشِ إِلَى الْأَبْوَابِ فَوَجَدُوهَا قَدْ غُلِّقَتْ فَلَمَّا رَأَى هِرَقْلُ نَفْرَتَهُمْ وَأَيِسَ مِنْ الْإِيمَانِ قَالَ رُدُّوهُمْ عَلَيَّ وَقَالَ إِنِّي قُلْتُ مَقَالَتِي آنِفًا أَخْتَبِرُ بِهَا شِدَّتَكُمْ عَلَى دِينِكُمْ فَقَدْ رَأَيْتُ فَسَجَدُوا لَهُ وَرَضُوا عَنْهُ فَكَانَ ذَلِكَ آخِرَ شَأْنِ هِرَقْلَرَوَاهُ صَالِحُ بْنُ كَيْسَانَ وَيُونُسُ وَمَعْمَرٌ عَنْ الزُّهْرِيِّ

Har berättat för oss [Abu Al Yaman Al Hakam bin Nafi'] sa han, har berättat för oss [Syu'aib] från [Az Zuhri] har berättat för mig [Ubaidullah bin Abdullah bin 'Utbah bin Mas'ud] att [Abdullah bin 'Abbas] har berättat för honom att [Abu Sufyan bin Harb] har berättat för honom; att Heraklius tog emot en Quraish-handelsgrupp, som var på en handelsexpedition till Syriens land vid den tidpunkt då avtalet mellan profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och Abu Sufyan och de Quraish-otrogna trädde i kraft. När de stannade till vid Iliya' mötte de Heraklius på Heraklius inbjudan att bli inbjuden till dialog vid hans sammankomst, då Heraklius var tillsammans med de romerska dignitärerna. Heraklius talade med dem genom en tolk. Heraklius sade: 'Vem av er har den närmaste familjerelationen med den person som påstår sig vara profeten?'. Abu Sufyan sade; så jag svarade; 'Jag är den som har den närmaste familjebanden till honom'. Herakles sa; 'För honom närmare mig och även hans vänner'. Så de ställde Quraysh bakom Abu Sufyan. Då sa Herakles genom sin tolk: 'Säg till honom att jag frågade honom om mannen som påstod sig vara en profet. Om han ljuger för mig, då måste du ljuga för honom'. Vid Allah, om det inte vore för skammen som orsakades av anklagelserna om lögn som de riktade mot mig, skulle jag ha ljugit för honom.' Abu Sufyan sa; Så det första han frågade mig om honom - profeten sallallaahu 'alaihi wasallam - var: 'vilken är hans släktlinjes ställning bland er?' Jag svarade: 'Han är av god - ädel - släkt'. Han frågade igen: 'Har någon annan sagt det före honom?' Jag svarade: 'Ingenting'. Han frågade igen: 'Är hans far en kung?' Jag svarade: 'Nej'. Är de som följer honom högt uppsatta eller lågt uppsatta?' Jag svarade: 'Även de som följer honom är anspråkslösa människor'. Han frågade igen: 'Ökar eller minskar antalet följare?' Jag svarade: 'Ökar'. Han frågade igen: 'Har någon avfallit för att han var arg på sin religion?' Jag svarade: 'Ingenting'. Han frågade igen: 'Har du någonsin sett honom ljuga innan han sa vad han sa?' Jag svarade: 'Aldrig'. Han frågade igen: 'Har han någonsin fuskat?' Jag svarade: 'Aldrig. När vi umgicks med honom gjorde han aldrig det'. Abu Sufyan sa: 'Jag kan omöjligt förmedla något annat än ord som detta'. Han frågade igen: 'Slåss ni mot honom?' Jag svarade: 'Ja'. Han frågade igen: 'Hur slutade kriget?' Jag svarade: 'Kriget mellan oss och honom är väldigt mycket. Ibland slår han oss, ibland slår vi honom'. Han frågade igen: 'Vad beordrade han er att göra?' Jag svarade: 'Han beordrade oss; ''Tillbe Allah utan att associera något med Honom, och överge vad era förfäder sa.'' Han befallde oss också att upprätta bön, betala zakat, tala sanning, förlåta varandra och upprätthålla släktskap.'' Herakleios sade sedan till sin översättare: 'Säg till honom, jag frågade dig om mannens härkomst, och du sa till mig att han var av ädel härkomst. Han växte också upp bland sitt folks ättlingar. Jag frågade dig om någon hade sagt vad han sa tidigare, och du sa nej. Om någon hade sagt det tidigare, skulle jag ha ansett att han imiterade någon som hade sagt samma sak tidigare. Jag frågade dig också om någon av hans fäder var av kunglig härkomst, och du sa nej. Jag sa att om hans fäder var av kunglig härkomst, skulle han ha krävt sin fars kungarike. Jag frågade dig också om du någonsin hade funnit honom ljuga innan han sa vad han sa, och du sa nej. Jag förstår att om han inte ens vågade ljuga för människor, än mindre för Allah. Och jag har också frågat dig, är de som följer honom de ädla eller de ringa?'' Du svarade de ödmjuka som följde honom. De är sannerligen profetens anhängare. Jag frågade dig också om antalet anhängare ökade eller minskade, du svarade att det ökade. Och så är det med tro tills den blir fullkomlig. Jag har också frågat dig om någon har avfallit för att han var arg på sin religion. Du svarade nej. Och det är så tro är när den växer och växer i hjärtat. Jag frågade dig också om han någonsin hade fuskat, du svarade aldrig. Och det var så apostlarna inte kunde fuska. Och jag har också frågat dig vad han beordrade dig att göra, du svarade att han beordrade dig att dyrka Allah genom att inte associera något med Honom, och förbjöd dig att dyrka avgudar, han beordrade dig också att upprätthålla bön, betala zakat, tala sanning, förlåta varandra och upprätthålla vänskap. Om allt du säger är sant, kommer han säkerligen att styra riket under mina fötter. Jag har sannerligen misstänkt att han inte är bland er nu. Om jag visste hur jag skulle möta honom skulle jag sannerligen sträva efter att möta honom tills jag, när jag var bredvid honom, säkerligen skulle tvätta hans fötter. Då bad Heraklius om brevet från Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam, vilket Dihyah hade fört till Basrahs härskare. Så han gav det till Heraklius, sedan läste han det och det stod: 'Bismillahir rahmanir rahim. Från Muhammed, Allahs tjänare och Hans sändebud till Heraklius. Roms härskare, frid vare med den som följer vägledning. Därifrån inbjuder jag er med islams kallelse; omfamna islam, då kommer ni att vara säkra, Allah kommer att ge er en dubbel belöning. Men om ni vänder er bort, då kommer ni att bära ert folks synd, och: O bokens folk, kom - håll - vid ett ord - påbud - mellan oss och er är det ingen skillnad, att vi inte dyrkar någon annan än Allah och att vi inte sätter något vid Hans sida och att vi inte - heller - några av oss tar andra som herrar vid sidan av Allah.' Om de vänder sig bort, säg då till dem: 'Vittna om att vi är de som underkastar sig Allah.' Abu Sufyan sade: 'Efter att Heraklius hade framfört vad han sagt och läst färdigt brevet, blev det ett uppståndelse och höga ljud, så att de drev ut oss. Jag sade till mina vänner efter att vi hade drivits ut: 'Sannerligen, han har blivit inbjuden till Abu Kabsyahs sons affär. Heraklius var orolig för det romerska riket.' Vid den tiden var jag också orolig för att Muhammed skulle segra, tills slutligen - den känslan försvann efteråt - Allah fick mig att anamma islam. Och där var Ibn An Nazhur, en adelsman från Iliya, och Heraklius var en kristen biskop, han sade att en dag när Heraklius besökte Iliya var han mycket orolig, sade till några av sina krigsbefälhavare: 'Sannerligen, vi förnekar er situation.' Ibn Nazhur sade då: 'Heraklius var en astrolog som alltid var uppmärksam på stjärnornas resa.' Han svarade en gång på frågorna från prästerna som frågade honom: "En natt när jag observerade stjärnornas gång såg jag att den khitanska kungen hade fötts. Vilka bland detta folk var omskurna?" Prästerna svarade: "De enda som utövar omskärelse är judar, oroa er inte för judarna. Beordra bara alla länder i ert rike att döda judarna i dessa länder." Vid den tiden presenterade en budbärare från kungen av Bani Ghassan Heraklius för att berätta för honom om Allahs budbärare (frid och välsignelser vare med honom). Efter att mannen hade berättat färdigt historien beordrade Heraklius att han skulle undersökas för att se om han var omskuren eller inte. Efter att ha kontrollerat visade det sig att han faktiskt var svart. Sedan berättade folk det för Heraklius. Heraklius frågade mannen om de andra araberna, var de omskurna eller inte?" Han svarade: "Alla araber är omskurna." Heraklius sa: "Detta är Ummahs kung, han har verkligen fötts." Sedan skickade Herakles ett brev till en vän i Rom vars kunskap var lika stor som Herakles – för att berätta om profeten Muhammeds födelse. Under tiden fortsatte han sin resa till Himsha-landet, men innan han anlände till Himsha hade ett svar på hans väns brev först anlänt. Hans vän höll med Herakles om att Muhammed hade fötts och att han verkligen var en profet. Herakles bjöd sedan in de romerska tjänstemännen att komma till honom i Himsha, och efter att alla var närvarande vid mötet beordrade Herakles att alla dörrar skulle låsas. Sedan sa han: "O roms nation, vill ni alla uppnå en ärorik seger och framsteg, medan kungadömet förblir intakt i våra händer? Om ni vill, erkänn Muhammed som en profet!". När de hörde dessa ord flydde de som vilda åsnor, trots att alla dörrar var låsta. När Herakles såg en sådan situation förlorade han hoppet om att de skulle tro på Muhammeds profetskap. Sedan beordrade han alla att återvända till sina respektive platser och sa: "Faktum är att det jag just sa var bara för att testa er allas ståndaktighet. Nu har jag sett den beslutsamheten." Sedan bugade de sig för Herakleios och de var nöjda med honom. Så slutar berättelsen om Herakleios. Den har berättats av [Salih bin Kaisan] och [Yunus] och [Ma'mar] från [Az Zuhri].