Imam Abu Dawud : 2287

حَدَّثَنَا مُوسَى بْنُ إِسْمَعِيلَ حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ يَعْنِي ابْنَ سَعْدٍ أَخْبَرَنَا ابْنُ شِهَابٍ أَخْبَرَنِي عَمْرُو بْنُ جَارِيَةَ الثَّقَفِيُّ حَلِيفُ بَنِي زُهْرَةَ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَعَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ بَعَثَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَشَرَةً عَيْنًا وَأَمَّرَ عَلَيْهِمْ عَاصِمَ بْنَ ثَابِتٍ فَنَفَرُوا لَهُمْ هُذَيْلٌ بِقَرِيبٍ مِنْ مِائَةِ رَجُلٍ رَامٍ فَلَمَّا أَحَسَّ بِهِمْ عَاصِمٌ لَجَئُوا إِلَى قَرْدَدٍ فَقَالُوا لَهُمْ انْزِلُوا فَأَعْطُوا بِأَيْدِيكُمْ وَلَكُمْ الْعَهْدُ وَالْمِيثَاقُ أَنْ لَا نَقْتُلَ مِنْكُمْ أَحَدًا فَقَالَ عَاصِمٌ أَمَّا أَنَا فَلَا أَنْزِلُ فِي ذِمَّةِ كَافِرٍ فَرَمَوْهُمْ بِالنَّبْلِ فَقَتَلُوا عَاصِمًا فِي سَبْعَةِ نَفَرٍ وَنَزَلَ إِلَيْهِمْ ثَلَاثَةُ نَفَرٍ عَلَى الْعَهْدِ وَالْمِيثَاقِ مِنْهُمْ خُبَيْبٌ وَزَيْدُ بْنُ الدَّثِنَةِ وَرَجُلٌ آخَرُ فَلَمَّا اسْتَمْكَنُوا مِنْهُمْ أَطْلَقُوا أَوْتَارَ قِسِيِّهِمْ فَرَبَطُوهُمْ بِهَا فَقَالَ الرَّجُلُ الثَّالِثُ هَذَا أَوَّلُ الْغَدْرِ وَاللَّهِ لَا أَصْحَبُكُمْ إِنَّ لِي بِهَؤُلَاءِ لَأُسْوَةً فَجَرُّوهُ فَأَبَى أَنْ يَصْحَبَهُمْ فَقَتَلُوهُ فَلَبِثَ خُبَيْبٌ أَسِيرًا حَتَّى أَجْمَعُوا قَتْلَهُ فَاسْتَعَارَ مُوسَى يَسْتَحِدُّ بِهَا فَلَمَّا خَرَجُوا بِهِ لِيَقْتُلُوهُ قَالَ لَهُمْ خُبَيْبٌ دَعُونِي أَرْكَعُ رَكْعَتَيْنِ ثُمَّ قَالَ وَاللَّهِ لَوْلَا أَنْ تَحْسَبُوا مَا بِي جَزَعًا لَزِدْتُحَدَّثَنَا ابْنُ عَوْفٍ حَدَّثَنَا أَبُو الْيَمَانِ أَخْبَرَنَا شُعَيْبٌ عَنْ الزُّهْرِيِّ أَخْبَرَنِي عَمْرُو بْنُ أَبِي سُفْيَانَ بْنِ أَسِيدِ بْنِ جَارِيَةَ الثَّقَفِيُّ وَهُوَ حَلِيفٌ لِبَنِي زُهْرَةَ وَكَانَ مِنْ أَصْحَابِ أَبِي هُرَيْرَةَ فَذَكَرَ الْحَدِيثَ

Har berättat för oss [Musa bin Isma'il] har berättat för oss [Ibrahim bin Sa'd], har berättat för oss [Ibn Shihab] har berättat för mig ['Amr bin Jariyah Ats Tsaqafi], en allierad med Bani Zuhrah, från [Abu Hurairah] från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam, sa han; Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam sände tio spioner och utsåg 'Ashim bin Thabit till ledare. Sedan kom folket i Hudzail ut för att strida mot dem, antalet var omkring hundra bågskyttar. När 'Ashim kände Hudzail-folkets ankomst, tog de sin tillflykt till höglandet. Då sa Hudzail-folket; kom ner och räck mig din hand. Vi lovar att vi inte kommer att döda någon av er. Då sa 'Ashim; vad mig beträffar, jag kommer inte att gå ner under beskydd av icke-troende. Sedan sköt de dem och dödade 'Ashim bland de sju som dödades. Och tre män kom ner till dem med överenskommelsen. Bland de tre personerna fanns Khubaib, Zaid bin Ad Datsanah, någon annan. När folket fick kontroll över dem släppte de sina bågsträngar och band fast de tre personerna. Den tredje personen sa: "Detta är början på ett brutet löfte. Vid Allah, jag kommer inte att följa med er, de är verkligen mina förebilder." Sedan grep de tag i honom, men han vägrade att följa dem. Sedan dödade de honom. Och Khubaib förblev fången tills de gick med på att döda honom. Sedan lånade han en kniv för att raka av hans könshår. När de sedan kom ut för att hämta honom för att döda sa Khubaib till dem: "Låt mig be två rak'ah!" Sedan sa han: "Vid Allah, om ni inte trodde att jag var rädd, skulle jag ha ökat antalet." [Ibn 'Auf] berättade för oss, [Abu Al Yaman] berättade för oss, [Syu'aib] berättade för oss från [Az Zuhri], [Amr bin Sufyan bin Asid bin Jariyah Ats Thaqafi] berättade för mig att han var en allierad med Bani Zuhrah, och att han var en av Abu Hurairahs följeslagare. Sedan nämnde han hadithen.