Imam Ahmad : 18495

حَدَّثَنَا أَسْوَدُ بْنُ عَامِرٍ حَدَّثَنَا إِسْرَائِيلُ عَنْ عَبْدِ الْأَعْلَى قَالَ صَلَّيْتُ خَلْفَ زَيْدِ بْنِ أَرْقَمَ عَلَى جِنَازَةٍ فَكَبَّرَ خَمْسًا فَقَامَ إِلَيْهِ أَبُو عِيسَى عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ أَبِي لَيْلَى فَأَخَذَ بِيَدِهِ فَقَالَ نَسِيتَ قَالَ لَا وَلَكِنْ صَلَّيْتُ خَلْفَ أَبِي الْقَاسِمِ خَلِيلِي صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَكَبَّرَ خَمْسًا فَلَا أَتْرُكُهَا أَبَدًا

Har berättat för oss [Aswad bin Amir] Har berättat för oss [Isra`il] från [Abul A'la] sa han; Jag bad kroppsbönen bakom [Zaid bin Arqam], han sa också fem takbir. Så Abu Isa Abdurrahman bin Abu Laila gick fram till honom och höll hans hand och frågade: 'Har du glömt?' han svarade: 'Nej. Men jag bad en gång bakom Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam, och han sa takbir fem gånger, därför kommer jag inte att hålla med honom för alltid'.