Imam Ahmad : 10937

حَدَّثَنَا عُثْمَانُ بْنُ عُمَرَ حَدَّثَنَا الْمُسْتَمِرُّ بْنُ الرَّيَّانِ حَدَّثَنَا أَبُو نَضْرَةَ عَنْ أَبِي سَعِيدٍ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ كَانَ فِي بَنِي إِسْرَائِيلَ امْرَأَةٌ قَصِيرَةٌ فَصَنَعَتْ رِجْلَيْنِ مِنْ خَشَبٍ فَكَانَتْ تَسِيرُ بَيْنَ امْرَأَتَيْنِ قَصِيرَتَيْنِ وَاتَّخَذَتْ خَاتَمًا مِنْ ذَهَبٍ وَحَشَتْ تَحْتَ فَصِّهِ أَطْيَبَ الطِّيبِ الْمِسْكَ فَكَانَتْ إِذَا مَرَّتْ بِالْمَجْلِسِ حَرَّكَتْهُ فَنَفَخَ رِيحَهُ

Det har berättats för oss [Uthman bin Umar] sa; har berättat för oss [Al Mustamir bin Ar Rayyan] sa; har berättat för oss [Abu An Nadhr] från [Abu Sa'id] sa; Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam sa: 'På Bani Isra'ils tid fanns det en kvinna vars pannband var kort, så hon gjorde benproteser av trä för sina ben. Han gick mellan två kvinnor som också var korta, bar guldring och hade den mest väldoftande parfymen på ringens sten, och när han gick förbi en majlis - samlande - flyttade han alltid sin ring så att de kunde känna doften.'