Imam Ahmad : 8633

حَدَّثَنَا عَفَّانُ حَدَّثَنَا حَمَّادٌ أَنْبَأَنَا ثَابِتٌ عَنْ أَبِي رَافِعٍ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ كَانَ فِي بَنِي إِسْرَائِيلَ رَجُلٌ يُقَالُ لَهُ جُرَيْجٌ كَانَ يَتَعَبَّدُ فِي صَوْمَعَتِهِ فَأَتَتْهُ أُمُّهُ ذَاتَ يَوْمٍ فَنَادَتْهُ فَقَالَتْ أَيْ جُرَيْجُ أَيْ بُنَيَّ أَشْرِفْ عَلَيَّ أُكَلِّمْكَ أَنَا أُمُّكَ أَشْرِفْ عَلَيَّ قَالَ أَيْ رَبِّ صَلَاتِي وَأُمِّي فَأَقْبَلَ عَلَى صَلَاتِهِ ثُمَّ عَادَتْ فَنَادَتْهُ مِرَارًا فَقَالَتْ أَيْ جُرَيْجُ أَيْ بُنَيَّ أَشْرِفْ عَلَيَّ فَقَالَ أَيْ رَبِّ صَلَاتِي وَأُمِّي فَأَقْبَلَ عَلَى صَلَاتِهِ فَقَالَتْ اللَّهُمَّ لَا تُمِتْهُ حَتَّى تُرِيَهُ الْمُومِسَةَ وَكَانَتْ رَاعِيَةً تَرْعَى غَنَمًا لِأَهْلِهَا ثُمَّ تَأْوِي إِلَى ظِلِّ صَوْمَعَتِهِ فَأَصَابَتْ فَاحِشَةً فَأُخِذَتْ فَحَمَلَتْ وَكَانَ مَنْ زَنَى مِنْهُمْ قُتِلَ قَالُوا مِمَّنْ قَالَتْ مِنْ جُرَيْجٍ صَاحِبِ الصَّوْمَعَةِ فَجَاءُوا بِالْفُؤُوسِ وَالْمُرُورِ فَقَالُوا أَيْ جُرَيْجُ أَيْ مُرَاءٍ ثُمَّ قَالُوا انْزِلْ فَأَبَى وَأَقْبَلَ عَلَى صَلَاتِهِ يُصَلِّي فَأَخَذُوا فِي هَدْمِ صَوْمَعَتِهِ فَلَمَّا رَأَى ذَلِكَ نَزَلَ فَجَعَلُوا فِي عُنُقِهِ وَعُنُقِهَا حَبْلًا وَجَعَلُوا يَطُوفُونَ بِهِمَا فِي النَّاسِ فَوَضَعَ أُصْبُعَهُ عَلَى بَطْنِهَا فَقَالَ أَيْ غُلَامُ مَنْ أَبُوكَ قَالَ أَبِي فُلَانٌ رَاعِي الضَّأْنِ فَقَبَّلُوهُ وَقَالُوا إِنْ شِئْتَ بَنَيْنَا لَكَ الصَّوْمَعَةَ مِنْ ذَهَبٍ وَفِضَّةٍ قَالَ أَعِيدُوهَا كَمَا كَانَتْ

Har berättat för oss att ['Affan] har berättat för oss att [Hammad] sa; har rapporterat till oss [Thabit] från [Abu Rafi'] från [Abu Hurairah] och säger; Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam sa: 'På Bani Isra'ils tid fanns en man som hette Juraij, han var en tjänare som flitigt tillbad i sin tillbedjans plats, så en dag kom hans mor till honom och kallade på honom och sa; 'O Juraij, o min son, kom närmare mig, jag vill tala med dig, jag är din mor, kom närmare mig,' då sade Juraij; 'O min Herre, ska jag fortsätta min bön eller ska jag gå till min mor', fortsatte Juraij slutligen sin bön. Då återvände hans mor till honom och kallade honom upprepade gånger och sade; 'O Juraij, o min son, kom nära mig,' men Juraij sade; 'O min Herre, ska jag fortsätta min bön eller ska jag gå till min mor', slutligen fortsatte han sin bön, tills hans mor sade; 'O Allah, lämna honom inte förrän han utsätts för förtal av en äktenskapsbrytare.' Sedan var det en kvinna som vallade sin familjs getter och då tog hon skydd på gudstjänstlokalen Juraij, sedan begick kvinnan en avskyvärd handling, sedan arresterades hon och hon blev gravid, lagen som gällde bland dem var att alla som begick äktenskapsbrott skulle dödas. Så sades det till kvinnan; 'Vem har du begått äktenskapsbrott med? sa han; 'Med Juraij, som var ockupant av kultplatsen, kom folket till Juraij med yxor och rep, sade de; 'O Juraij, du man av många ord,' då sade de igen; 'Kom ner', men Juraij var motvillig och han fortsatte ändå sin bön, tills folket förstörde hans gudstjänstlokal, när Juraij såg detta kom han ner, då band folket hans hals och halsen på kvinnan som hade begått äktenskapsbrott och paraderade sedan de två framför folkmassan, då satte Juraij fingret på den vuxna som hade äktenskapsbrott och satte fingret på magen; 'O älskling, vem är din pappa? sa bebisen; 'Min far var en getskötare', till sist kysste folket Juraij och de sa; 'Om du vill, så kommer vi att bygga om din kultplats av guld och silver,' men Juraij svarade; 'Återställ min gudstjänst till det som det var förut'.