Al 'aliyy

Imam Ahmad : 2478

حَدَّثَنِي سُلَيْمَانُ بْنُ دَاوُدَ أَخْبَرَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ أَبِي الزِّنَادِ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ أَنَّهُ قَالَ مَا نَصَرَ اللَّهُ تَبَارَكَ وَتَعَالَى فِي مَوْطِنٍ كَمَا نَصَرَ يَوْمَ أُحُدٍ قَالَ فَأَنْكَرْنَا ذَلِكَ فَقَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ بَيْنِي وَبَيْنَ مَنْ أَنْكَرَ ذَلِكَ كِتَابُ اللَّهِ تَبَارَكَ وَتَعَالَى إِنَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ يَقُولُ فِي يَوْمِ أُحُدٍ { وَلَقَدْ صَدَقَكُمْ اللَّهُ وَعْدَهُ إِذْ تَحُسُّونَهُمْ بِإِذْنِهِ } يَقُولُ ابْنُ عَبَّاسٍ وَالْحَسُّ الْقَتْلُ { حَتَّى إِذَا فَشِلْتُمْ إِلَى قَوْلِهِ وَلَقَدْ عَفَا عَنْكُمْ وَاللَّهُ ذُو فَضْلٍ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ } وَإِنَّمَا عَنَى بِهَذَا الرُّمَاةَ وَذَلِكَ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَقَامَهُمْ فِي مَوْضِعٍ ثُمَّ قَالَ احْمُوا ظُهُورَنَا فَإِنْ رَأَيْتُمُونَا نُقْتَلُ فَلَا تَنْصُرُونَا وَإِنْ رَأَيْتُمُونَا قَدْ غَنِمْنَا فَلَا تَشْرَكُونَا فَلَمَّا غَنِمَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَبَاحُوا عَسْكَرَ الْمُشْرِكِينَ أَكَبَّ الرُّمَاةُ جَمِيعًا فَدَخَلُوا فِي الْعَسْكَرِ يَنْهَبُونَ وَقَدْ الْتَقَتْ صُفُوفُ أَصْحَابِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَهُمْ كَذَا وَشَبَّكَ بَيْنَ أَصَابِعِ يَدَيْهِ وَالْتَبَسُوا فَلَمَّا أَخَلَّ الرُّمَاةُ تِلْكَ الْخَلَّةَ الَّتِي كَانُوا فِيهَا دَخَلَتْ الْخَيْلُ مِنْ ذَلِكَ الْمَوْضِعِ عَلَى أَصْحَابِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَضَرَبَ بَعْضُهُمْ بَعْضًا وَالْتَبَسُوا وَقُتِلَ مِنْ الْمُسْلِمِينَ نَاسٌ كَثِيرٌ وَقَدْ كَانَ لِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَصْحَابِهِ أَوَّلُ النَّهَارِ حَتَّى قُتِلَ مِنْ أَصْحَابِ لِوَاءِ الْمُشْرِكِينَ سَبْعَةٌ أَوْ تِسْعَةٌ وَجَالَ الْمُسْلِمُونَ جَوْلَةً نَحْوَ الْجَبَلِ وَلَمْ يَبْلُغُوا حَيْثُ يَقُولُ النَّاسُ الْغَارَ إِنَّمَا كَانُوا تَحْتَ الْمِهْرَاسِ وَصَاحَ الشَّيْطَانُ قُتِلَ مُحَمَّدٌ فَلَمْ يُشَكَّ فِيهِ أَنَّهُ حَقٌّ فَمَا زِلْنَا كَذَلِكَ مَا نَشُكُّ أَنَّهُ قَدْ قُتِلَ حَتَّى طَلَعَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بَيْنَ السَّعْدَيْنِ نَعْرِفُهُ بِتَكَفُّئِهِ إِذَا مَشَى قَالَ فَفَرِحْنَا حَتَّى كَأَنَّهُ لَمْ يُصِبْنَا مَا أَصَابَنَا قَالَ فَرَقِيَ نَحْوَنَا وَهُوَ يَقُولُ اشْتَدَّ غَضَبُ اللَّهِ عَلَى قَوْمٍ دَمَّوْا وَجْهَ رَسُولِهِ قَالَ وَيَقُولُ مَرَّةً أُخْرَى اللَّهُمَّ إِنَّهُ لَيْسَ لَهُمْ أَنْ يَعْلُونَا حَتَّى انْتَهَى إِلَيْنَا فَمَكَثَ سَاعَةً فَإِذَا أَبُو سُفْيَانَ يَصِيحُ فِي أَسْفَلِ الْجَبَلِ اعْلُ هُبَلُ مَرَّتَيْنِ يَعْنِي آلِهَتَهُ أَيْنَ ابْنُ أَبِي كَبْشَةَ أَيْنَ ابْنُ أَبِي قُحَافَةَ أَيْنَ ابْنُ الْخَطَّابِ فَقَالَ عُمَرُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَلَا أُجِيبُهُ قَالَ بَلَى فَلَمَّا قَالَ اعْلُ هُبَلُ قَالَ عُمَرُ اللَّهُ أَعْلَى وَأَجَلُّ قَالَ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ يَا ابْنَ الْخَطَّابِ إِنَّهُ قَدْ أَنْعَمَتْ عَيْنُهَا فَعَادِ عَنْهَا أَوْ فَعَالِ عَنْهَا فَقَالَ أَيْنَ ابْنُ أَبِي كَبْشَةَ أَيْنَ ابْنُ أَبِي قُحَافَةَ أَيْنَ ابْنُ الْخَطَّابِ فَقَالَ عُمَرُ هَذَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَهَذَا أَبُو بَكْرٍ وَهَا أَنَا ذَا عُمَرُ قَالَ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ يَوْمٌ بِيَوْمِ بَدْرٍ الْأَيَّامُ دُوَلٌ وَإِنَّ الْحَرْبَ سِجَالٌ قَالَ فَقَالَ عُمَرُ لَا سَوَاءً قَتْلَانَا فِي الْجَنَّةِ وَقَتْلَاكُمْ فِي النَّارِ قَالَ إِنَّكُمْ لَتَزْعُمُونَ ذَلِكَ لَقَدْ خِبْنَا إِذَنْ وَخَسِرْنَا ثُمَّ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ أَمَا إِنَّكُمْ سَوْفَ تَجِدُونَ فِي قَتْلَاكُمْ مُثْلًا وَلَمْ يَكُنْ ذَاكَ عَنْ رَأْيِ سَرَاتِنَا قَالَ ثُمَّ أَدْرَكَتْهُ حَمِيَّةُ الْجَاهِلِيَّةِ قَالَ فَقَالَ أَمَا إِنَّهُ قَدْ كَانَ ذَاكَ وَلَمْ نَكْرَهُّ

Har berättat för mig att [Sulaiman bin Dawud] har berättat för oss [Abdurrahman bin Abu Az Zinad] från [hans far] från [Ubaidullah] från [Ibn Abbas]; faktiskt sa han; "Allah ger inte sin hjälp i en händelse som den han gav i slaget vid Uhud". Ubaidullah sa; men vi förnekade det, då sa Ibn Abbas; 'Mellan mig själv och personen som förnekar det är Allahs bok Tabaaraka wa Ta'ala. Sannerligen, Allah azza wa jalla har sagt i slaget vid Uhud: -Och sannerligen har Allah uppfyllt sitt löfte till dig, när du dödade dem med Hans tillåtelse-. Ibn Abbas sa; 'Betydningen av al hassu är al qatlu -att döda-. -Tills du är svag och tvistar - tills hans ord -Och Allah har verkligen förlåtit dig. och Allah har nåd - som skänks - till dem som tror -. Och vad som menas här är bågskyttarna, nämligen att profeten sallallaahu 'alaihi wasallam placerade dem på en plats och sa till dem: 'Skydda oss, och om ni ser att vi dödas, hjälp inte, och om ni ser att vi har samlat ghanimah, så följ inte med oss'. Men när profeten sallallaahu 'alaihi wasallam hade samlat ghanimah och slagit tillbaka de polyteistiska trupperna, kom plötsligt alla bågskyttetrupperna ner och anslöt sig till de andra trupperna. De gick med i leden av Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam och de förblev i det tillståndet. - han flätade ihop båda händernas fingrar, - sedan blandade de sig med varandra. När det blev ett sådant uppståndelse och bågskyttarna blandade sig i det, gick en grupp ryttare - från polyteisttrupperna - in från där bågskyttarna befann sig - och närmade sig följeslagarna till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam, då bröt en hård strid ut mellan dem och situationen blev ännu mer kaotisk, så att många av muslimerna dödades. Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och hans följeslagare uppnådde initialt seger tidigt på eftermiddagen, tills sju eller nio av polyteisternas flaggbärare dödades. Sedan gick muslimerna längs berget och de hittade inte vad folk sa var en grotta, utan de var under en stor klippbassäng. Då ropade Satan; "Muhammed dödades" och ingen tvivlade på sanningen i det. Och vi tror fortfarande på detta, att Rasulullah skallallahu 'alaihi wasallam dödades, tills han dök upp mellan två träd från vägen han gick. Han sa: Så vi var glada, tills det var som om vi inte hade upplevt det vi upplevt. Han sa; Sedan kom han fram till oss och sa: 'Allahs vrede är mycket stor mot de människor som skadar Hans Sändebuds ansikten'. Han sa: Och han sa igen: 'O Allah, sannerligen kommer de inte att dominera oss även om de förstör oss', sedan stannade han ett ögonblick, plötsligt skrek Abu Sufyan under berget; 'Hubal Högste' två gånger, vilket är namnet på hans gud, 'var är Ibn Kabsyah, var är Ibn Quhafah var är Ibn Khaththab', då sa Umar: 'O Allahs Sändebud, får jag svara på det?' han sa: 'ja', när han sa att Hubal är den Högste, då sa Umar; "Allah är högre och mer ädel", sade han; då sa Abu Sufyan; O Ibn Khaththab, hans ögon har verkligen gett nöje, så återvänd till honom och fråga honom,' då sade han; 'Var är Ibn Kabsyah, var är Ibn Quhafah, var är Ibn Khaththab?' då svarade Umar; "Detta är Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam, och det här är Abu Bakr och det här är Umar," sa han; då sa Abu Sufyan; "Den ena dagen efter den andra i slaget vid Badr förändrades alltid dagarna och striden var vunnen och förlorad", sa Umar; 'Vi och ni är inte samma sak, de som dör mellan oss kommer till himlen och de som dör bland er kommer till helvetet, sade han; "Du har verkligen övervägt detta, det betyder att vi är besegrade och med förlust," sa Abu Sufyan; "Du kommer verkligen att finna de döda bland er i sönderrivna stycken som våra soldater inte kände," sade han; då reste han upp sin jahiliyyah-fanatism och sa; faktiskt det hände honom och vi hatar honom inte.