Imam Tirmidzi : 2985

حَدَّثَنَا الْحَسَنُ بْنُ أَحْمَدَ بْنِ أَبِي شُعَيْبٍ الْحَرَّانِيُّ حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ سَلَمَةَ الْحَرَّانِيُّ حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ إِسْحَقَ عَنْ أَبِي النَّضْرِ عَنْ بَاذَانَ مَوْلَى أُمِّ هَانِئٍ عَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ عَنْ تَمِيمٍ الدَّارِيِّ فِي هَذِهِ الْآيَةِ { يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا شَهَادَةُ بَيْنِكُمْ إِذَا حَضَر أَحَدَكُمْ الْمَوْتُ } قَالَ بَرِئَ مِنْهَا النَّاسُ غَيْرِي وَغَيْرَ عَدِيَّ بْنِ بَدَّاءٍ وَكَانَا نَصْرَانِيَّيْنِ يَخْتَلِفَانِ إِلَى الشَّامِ قَبْلَ الْإِسْلَامِ فَأَتَيَا الشَّامَ لِتِجَارَتِهِمَا وَقَدِمَ عَلَيْهِمَا مَوْلًى لِبَنِي هَاشِمٍ يُقَالُ لَهُ بُدَيْلُ بْنُ أَبِي مَرْيَمَ بِتِجَارَةٍ وَمَعَهُ جَامٌ مِنْ فِضَّةٍ يُرِيدُ بِهِ الْمَلِكَ وَهُوَ عُظْمُ تِجَارَتِهِ فَمَرِضَ فَأَوْصَى إِلَيْهِمَا وَأَمَرَهُمَا أَنْ يُبَلِّغَا مَا تَرَكَ أَهْلَهُ قَالَ تَمِيمٌ فَلَمَّا مَاتَ أَخَذْنَا ذَلِكَ الْجَامَ فَبِعْنَاهُ بِأَلْفِ دِرْهَمٍ ثُمَّ اقْتَسَمْنَاهُ أَنَا وَعَدِيُّ بْنُ بَدَّاءٍ فَلَمَّا قَدِمْنَا إِلَى أَهْلِهِ دَفَعْنَا إِلَيْهِمْ مَا كَانَ مَعَنَا وَفَقَدُوا الْجَامَ فَسَأَلُونَا عَنْهُ فَقُلْنَا مَا تَرَكَ غَيْرَ هَذَا وَمَا دَفَعَ إِلَيْنَا غَيْرَهُ قَالَ تَمِيمٌ فَلَمَّا أَسْلَمْتُ بَعْدَ قُدُومِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْمَدِينَةَ تَأَثَّمْتُ مِنْ ذَلِكَ فَأَتَيْتُ أَهْلَهُ فَأَخْبَرْتُهُمْ الْخَبَرَ وَأَدَّيْتُ إِلَيْهِمْ خَمْسَ مِائَةِ دِرْهَمٍ وَأَخْبَرْتُهُمْ أَنَّ عِنْدَ صَاحِبِي مِثْلَهَا فَأَتَوْا بِهِ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَسَأَلَهُمْ الْبَيِّنَةَ فَلَمْ يَجِدُوا فَأَمَرَهُمْ أَنْ يَسْتَحْلِفُوهُ بِمَا يُقْطَعُ بِهِ عَلَى أَهْلِ دِينِهِ فَحَلَفَ فَأَنْزَلَ اللَّهُ { يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا شَهَادَةُ بَيْنِكُمْ إِذَا حَضَرَ أَحَدَكُمْ الْمَوْتُ إِلَى قَوْلِهِ أَوْ يَخَافُوا أَنْ تُرَدَّ أَيْمَانٌ بَعْدَ أَيْمَانِهِمْ } فَقَامَ عَمْرُو بْنُ الْعَاصِ وَرَجُلٌ آخَرُ فَحَلَفَا فَنُزِعَتْ الْخَمْسُ مِائَةِ دِرْهَمٍ مِنْ عَدِيِّ بْنِ بَدَّاءٍ قَالَ أَبُو عِيسَى هَذَا حَدِيثٌ غَرِيبٌ وَلَيْسَ إِسْنَادُهُ بِصَحِيحٍ وَأَبُو النَّضْرِ الَّذِي رَوَى عَنْهُ مُحَمَّدُ بْنُ إِسْحَقَ هَذَا الْحَدِيثَ هُوَ عِنْدِي مُحَمَّدُ بْنُ السَّائِبِ الْكَلْبِيُّ يُكْنَى أَبَا النَّضْرِ وَقَدْ تَرَكَهُ أَهْلُ الْعِلْمِ بِالْحَدِيثِ وَهُوَ صَاحِبُ التَّفْسِيرِ سَمِعْت مُحَمَّدَ بْنَ إِسْمَعِيلَ يَقُولُ مُحَمَّدُ بْنُ السَّائِبِ الْكَلْبِيُّ يُكْنَى أَبَا النَّضْرِ وَلَا نَعْرِفُ لِسَالِمٍ أَبِي النَّضْرِ الْمَدَنِيِّ رِوَايَةً عَنْ أَبِي صَالِحٍ مَوْلَى أُمِّ هَانِئٍ وَقَدْ رُوِيَ عَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ شَيْءٌ مِنْ هَذَا عَلَى الِاخْتِصَارِ مِنْ غَيْرِ هَذَا الْوَجْهِ

Har berättat för oss [Al Hasan bin Ahmad bin Abu Syu'aib Al Harrani] har berättat för oss [Muhammad bin Salamah Al Harrani] har berättat för oss [Muhammad bin Ishaq] från [Abu An Nadlr] från [Badzan] en före detta slav som tillhörde Umm Hani` från [Ibn Abbas] från [Tamim Ad From] om denna vers O ni som tror, om en av er står inför döden, medan han är på väg att skriva ett testamente, låt då testamentet bevittnas av två rättfärdiga personer bland er. QS Al Ma`idah: 109, Tamim sade; "Människor är fria från denna vers förutom jag och Adi bin Badda". Förr i tiden var de båda kristna som turades om att åka till Syrien före islam. Båda kom till Syrien för att handla, båda fick besök av en slav som tillhörde Bani Hashim vid namn Budail bin Abu Maryam med sina varor, han hade med sig en silverbägare som han ville ta med till kungen, detta föremål var hans största handelsföremål. Han blev sjuk och lämnade ett testamente till dem och beordrade dem att ge det han hade lämnat till sin familj. Tamim sa: "När han dog tog vi glaset och sålde det för tusen dirham, och vi delade det mellan mig och Adi ibn Badda`. När vi gick till hans familj gav vi det vi hade tagit med till dem. De tappade bort glaset och frågade oss om det. Vi sa: 'Han lämnade ingenting annat än detta och han gav inget annat.'" Tamim sa: "När jag antog islam, det vill säga när profeten (frid och välsignelser vare över honom) anlände till Medina, kände jag mig skyldig över det, så jag gick till hans familj och berättade sanningen för dem. Jag betalade dem femhundra dirham och berättade för dem att min vän hade den summan. Sedan tog de den till Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom). Han bad dem om bevis och beordrade dem sedan att svära till honom en dom baserad på deras religion." Han svor en ed och Allah uppenbarade versen O ni som tror, när döden närmar sig en av er och han är på väg att upprätta ett testamente, låt det bevittnas av två rättfärdiga män bland er tills versen Eller de fruktar att eder kommer att återlämnas efter deras eder QS Al Ma`idah: 109. 'Amru bin Al Ash och en annan man stod upp, båda svor en ed, sedan togs hundra dirham från Adi bin Badda`'. Abu Isa sa; Denna hadith är gharib och dess sanad är inte sahih. Abu An Nadl där Muhammad bin Ishaq återberättade denna hadith från honom, jag tror att han är Muhammad bin As Sa`ib Al Kalbi, hans kun-yah är Abu An Nadlr. De lärda lämnade hans hadith och han har också en tolkningsbok. Jag hörde en gång Muhammad bin Isma'il säga; Muhammad bin As Sa`ib Al Kalbis kun-yah var Abu An Nadlr, och vi vet inte att Salim bin Abu An Nadlr Al Madani hade en berättelse från Abu Salih, Umm Hani`s slav. En del av denna hadith är kortfattat återberättad från Ibn Abbas genom en annan sanad.