Imam Muslim (الامام مسلم) - 5362 Hadith
Hadith
Imam Muslim : 5321
حَدَّثَنِي أَبُو جَعْفَرٍ مُحَمَّدُ بْنُ الصَّبَّاحِ حَدَّثَنَا إِسْمَعِيلُ بْنُ زَكَرِيَّاءَ عَنْ بُرَيْدِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ عَنْ أَبِي بُرْدَةَ عَنْ أَبِي مُوسَى قَالَ سَمِعَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَجُلًا يُثْنِي عَلَى رَجُلٍ وَيُطْرِيهِ فِي الْمِدْحَةِ فَقَالَ لَقَدْ أَهْلَكْتُمْ أَوْ قَطَعْتُمْ ظَهْرَ الرَّجُلِ
Det har sagts till mig att [Abu Ja'far Muhammad bin Ash Shabbah] har sagt till oss att [Isma'il bin Zakariya] från [Buraid bin Abdullah] från [Abu Burdah] från [Abu Musa] sade: Profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam hörde någon prisa någon annan överdrivet och han sa: 'Du har förgåtts - eller: Du har brutit någons rygg'.
Hadith
Imam Muslim : 5322
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ وَمُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى جَمِيعًا عَنْ ابْنِ مَهْدِيٍّ وَاللَّفْظُ لِابْنِ الْمُثَنَّى قَالَا حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ عَنْ سُفْيَانَ عَنْ حَبِيبٍ عَنْ مُجَاهِدٍ عَنْ أَبِي مَعْمَرٍ قَالَ قَامَ رَجُلٌ يُثْنِي عَلَى أَمِيرٍ مِنْ الْأُمَرَاءِ فَجَعَلَ الْمِقْدَادُ يَحْثِي عَلَيْهِ التُّرَابَ وَقَالَ أَمَرَنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ نَحْثِيَ فِي وُجُوهِ الْمَدَّاحِينَ التُّرَابَ
Har berättat för oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] och [Muhammad bin Al Mutsanna] allt från Ibn Mahdi och texten tillhör Ibn Al Mutsanna som båda sa: Har berättat för oss att [Abdurrahman] från [Sufyan] från [Habib] från [Mujahid] från [Abu Ma'mar] sa: Någon stod upp och prisade en av emirerna, sedan stänkte [Al Miqdad] jord på honom och sa: Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam beordrade oss att strö jord på ansiktena på dem som prisar.
Hadith
Imam Muslim : 5323
و حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى وَمُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ وَاللَّفْظُ لِابْنِ الْمُثَنَّى قَالَا حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ جَعْفَرٍ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ مَنْصُورٍ عَنْ إِبْرَاهِيمَ عَنْ هَمَّامِ بْنِ الْحَارِثِ أَنَّ رَجُلًا جَعَلَ يَمْدَحُ عُثْمَانَ فَعَمِدَ الْمِقْدَادُ فَجَثَا عَلَى رُكْبَتَيْهِ وَكَانَ رَجُلًا ضَخْمًا فَجَعَلَ يَحْثُو فِي وَجْهِهِ الْحَصْبَاءَ فَقَالَ لَهُ عُثْمَانُ مَا شَأْنُكَ فَقَالَ إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ إِذَا رَأَيْتُمْ الْمَدَّاحِينَ فَاحْثُوا فِي وُجُوهِهِمْ التُّرَابَ و حَدَّثَنَاه مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى وَابْنُ بَشَّارٍ قَالَا حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ عَنْ سُفْيَانَ عَنْ مَنْصُورٍ ح و حَدَّثَنَا عُثْمَانُ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا الْأَشْجَعِيُّ عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عُبَيْدِ الرَّحْمَنِ عَنْ سُفْيَانَ الثَّوْرِيِّ عَنْ الْأَعْمَشِ وَمَنْصُورٍ عَنْ إِبْرَاهِيمَ عَنْ هَمَّامٍ عَنْ الْمِقْدَادِ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِمِثْلِهِ
Har berättat för oss [Muhammad bin Al Mutsanna] och [Muhammad bin Basyar], texten till Al Mutsanna, som båda säger: Har berättat för oss [Muhammad bin Ja'far] har berättat för oss [Syu'bah] från [Mansur] från [Ibraim] från [Hammam bin Al Harith] att någon prisade Uthman, sedan närmade sig [Al Miqdad] honom och knäböjde på hans knän, varefter han strödde sand i hans ansikte. Uthman sade till honom: Vad är det för fel på dig? Al Miqdad sade: Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sade: 'När du ser människor prisa, strö jord i deras ansikten'. Det har berättats för oss [Muhammad bin Al Mutsanna] och [Ibn Basyar] sade båda: 'Det har berättats för oss [Abdurrahman] från [Sufyan] från [Mansur].' Har sagt till oss att [Uthman bin Abu Syaibah] har sagt till oss [Al Asyja'I Ubaidullah bin Ubaidurrahman] från [Sufyan Ats Tsauri] från [Al A'masy] och [Mansur] från [Ibrahim] från [Hammam] från [Al Miqdaq] från profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam på det sättet.
Hadith
Imam Muslim : 5324
حَدَّثَنَا نَصْرُ بْنُ عَلِيٍّ الْجَهْضَمِيُّ حَدَّثَنِي أَبِي حَدَّثَنَا صَخْرٌ يَعْنِي ابْنَ جُوَيْرِيَةَ عَنْ نَافِعٍ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عُمَرَ حَدَّثَهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ أَرَانِي فِي الْمَنَامِ أَتَسَوَّكُ بِسِوَاكٍ فَجَذَبَنِي رَجُلَانِ أَحَدُهُمَا أَكْبَرُ مِنْ الْآخَرِ فَنَاوَلْتُ السِّوَاكَ الْأَصْغَرَ مِنْهُمَا فَقِيلَ لِي كَبِّرْ فَدَفَعْتُهُ إِلَى الْأَكْبَرِ
Har berättat för oss att [Nashr bin Ali Al Jahdhami] har berättat för oss att [min far] har berättat för oss [Shakhr bin Juwairiyah] från [Nafi'] att [Abdullah bin Umar] har berättat för honom att Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sa: 'Jag drömde om siwak och två personer lyfte upp mig, en av dem var äldre än den andra, sedan gav jag siwaken till den yngre av de två, sedan sades det till mig: '-Ge den till- den äldre'. Sedan överlämnade jag den till de äldre'.
Hadith
Imam Muslim : 5325
حَدَّثَنَا هَارُونُ بْنُ مَعْرُوفٍ حَدَّثَنَا بِهِ سُفْيَانُ بْنُ عُيَيْنَةَ عَنْ هِشَامٍ عَنْ أَبِيهِ قَالَ كَانَ أَبُو هُرَيْرَةَ يُحَدِّثُ وَيَقُولُ اسْمَعِي يَا رَبَّةَ الْحُجْرَةِ اسْمَعِي يَا رَبَّةَ الْحُجْرَةِ وَعَائِشَةُ تُصَلِّي فَلَمَّا قَضَتْ صَلَاتَهَا قَالَتْ لِعُرْوَةَ أَلَا تَسْمَعُ إِلَى هَذَا وَمَقَالَتِهِ آنِفًا إِنَّمَا كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُحَدِّثُ حَدِيثًا لَوْ عَدَّهُ الْعَادُّ لَأَحْصَاهُ
Har berättat för oss att [Harun bin Ma'ruf] har berättat för oss att [Sufyan bin Uyainah] från [Hisyam] från [hans far] sa: Abu Hurairah återberättade, han sa: Lyssna, du rumsbo, lyssna, du rumsbo. Under tiden bad [Aisyah]. Efter att ha bett sa Aisyah till Urwah: Hörde du inte det och vad han just sa? Profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam förmedlade bara en hadith, om någon räknade den, skulle de kunna göra det.
Hadith
Imam Muslim : 5326
حَدَّثَنَا هَدَّابُ بْنُ خَالِدٍ الْأَزْدِيُّ حَدَّثَنَا هَمَّامٌ عَنْ زَيْدِ بْنِ أَسْلَمَ عَنْ عَطَاءِ بْنِ يَسَارٍ عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لَا تَكْتُبُوا عَنِّي وَمَنْ كَتَبَ عَنِّي غَيْرَ الْقُرْآنِ فَلْيَمْحُهُ وَحَدِّثُوا عَنِّي وَلَا حَرَجَ وَمَنْ كَذَبَ عَلَيَّ قَالَ هَمَّامٌ أَحْسِبُهُ قَالَ مُتَعَمِّدًا فَلْيَتَبَوَّأْ مَقْعَدَهُ مِنْ النَّارِ
Har återberättat för oss [Haddab bin Khalid Al Azdi] har återberättat för oss [Hammam] från [Zaid bin Aslam] från [Atho` bin Yasar] från [Abu Sa'id Al Khudri] Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sade: 'Skriv inte från mig, den som skriver från mig annat än Koranen ska raderas, och återberätta från mig och det finns ingen synd. Den som ljuger i -mitt namn -Hammam sade: Jag tror att han -Zaid- sade: avsiktligt, då borde han inte bereda sin plats från helvetet'.
Hadith
Imam Muslim : 5327
حَدَّثَنَا هَدَّابُ بْنُ خَالِدٍ حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ سَلَمَةَ حَدَّثَنَا ثَابِتٌ عَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ أَبِي لَيْلَى عَنْ صُهَيْبٍ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ كَانَ مَلِكٌ فِيمَنْ كَانَ قَبْلَكُمْ وَكَانَ لَهُ سَاحِرٌ فَلَمَّا كَبِرَ قَالَ لِلْمَلِكِ إِنِّي قَدْ كَبِرْتُ فَابْعَثْ إِلَيَّ غُلَامًا أُعَلِّمْهُ السِّحْرَ فَبَعَثَ إِلَيْهِ غُلَامًا يُعَلِّمُهُ فَكَانَ فِي طَرِيقِهِ إِذَا سَلَكَ رَاهِبٌ فَقَعَدَ إِلَيْهِ وَسَمِعَ كَلَامَهُ فَأَعْجَبَهُ فَكَانَ إِذَا أَتَى السَّاحِرَ مَرَّ بِالرَّاهِبِ وَقَعَدَ إِلَيْهِ فَإِذَا أَتَى السَّاحِرَ ضَرَبَهُ فَشَكَا ذَلِكَ إِلَى الرَّاهِبِ فَقَالَ إِذَا خَشِيتَ السَّاحِرَ فَقُلْ حَبَسَنِي أَهْلِي وَإِذَا خَشِيتَ أَهْلَكَ فَقُلْ حَبَسَنِي السَّاحِرُ فَبَيْنَمَا هُوَ كَذَلِكَ إِذْ أَتَى عَلَى دَابَّةٍ عَظِيمَةٍ قَدْ حَبَسَتْ النَّاسَ فَقَالَ الْيَوْمَ أَعْلَمُ آلسَّاحِرُ أَفْضَلُ أَمْ الرَّاهِبُ أَفْضَلُ فَأَخَذَ حَجَرًا فَقَالَ اللَّهُمَّ إِنْ كَانَ أَمْرُ الرَّاهِبِ أَحَبَّ إِلَيْكَ مِنْ أَمْرِ السَّاحِرِ فَاقْتُلْ هَذِهِ الدَّابَّةَ حَتَّى يَمْضِيَ النَّاسُ فَرَمَاهَا فَقَتَلَهَا وَمَضَى النَّاسُ فَأَتَى الرَّاهِبَ فَأَخْبَرَهُ فَقَالَ لَهُ الرَّاهِبُ أَيْ بُنَيَّ أَنْتَ الْيَوْمَ أَفْضَلُ مِنِّي قَدْ بَلَغَ مِنْ أَمْرِكَ مَا أَرَى وَإِنَّكَ سَتُبْتَلَى فَإِنْ ابْتُلِيتَ فَلَا تَدُلَّ عَلَيَّ وَكَانَ الْغُلَامُ يُبْرِئُ الْأَكْمَهَ وَالْأَبْرَصَ وَيُدَاوِي النَّاسَ مِنْ سَائِرِ الْأَدْوَاءِ فَسَمِعَ جَلِيسٌ لِلْمَلِكِ كَانَ قَدْ عَمِيَ فَأَتَاهُ بِهَدَايَا كَثِيرَةٍ فَقَالَ مَا هَاهُنَا لَكَ أَجْمَعُ إِنْ أَنْتَ شَفَيْتَنِي فَقَالَ إِنِّي لَا أَشْفِي أَحَدًا إِنَّمَا يَشْفِي اللَّهُ فَإِنْ أَنْتَ آمَنْتَ بِاللَّهِ دَعَوْتُ اللَّهَ فَشَفَاكَ فَآمَنَ بِاللَّهِ فَشَفَاهُ اللَّهُ فَأَتَى الْمَلِكَ فَجَلَسَ إِلَيْهِ كَمَا كَانَ يَجْلِسُ فَقَالَ لَهُ الْمَلِكُ مَنْ رَدَّ عَلَيْكَ بَصَرَكَ قَالَ رَبِّي قَالَ وَلَكَ رَبٌّ غَيْرِي قَالَ رَبِّي وَرَبُّكَ اللَّهُ فَأَخَذَهُ فَلَمْ يَزَلْ يُعَذِّبُهُ حَتَّى دَلَّ عَلَى الْغُلَامِ فَجِيءَ بِالْغُلَامِ فَقَالَ لَهُ الْمَلِكُ أَيْ بُنَيَّ قَدْ بَلَغَ مِنْ سِحْرِكَ مَا تُبْرِئُ الْأَكْمَهَ وَالْأَبْرَصَ وَتَفْعَلُ وَتَفْعَلُ فَقَالَ إِنِّي لَا أَشْفِي أَحَدًا إِنَّمَا يَشْفِي اللَّهُ فَأَخَذَهُ فَلَمْ يَزَلْ يُعَذِّبُهُ حَتَّى دَلَّ عَلَى الرَّاهِبِ فَجِيءَ بِالرَّاهِبِ فَقِيلَ لَهُ ارْجِعْ عَنْ دِينِكَ فَأَبَى فَدَعَا بِالْمِئْشَارِ فَوَضَعَ الْمِئْشَارَ فِي مَفْرِقِ رَأْسِهِ فَشَقَّهُ حَتَّى وَقَعَ شِقَّاهُ ثُمَّ جِيءَ بِجَلِيسِ الْمَلِكِ فَقِيلَ لَهُ ارْجِعْ عَنْ دِينِكَ فَأَبَى فَوَضَعَ الْمِئْشَارَ فِي مَفْرِقِ رَأْسِهِ فَشَقَّهُ بِهِ حَتَّى وَقَعَ شِقَّاهُ ثُمَّ جِيءَ بِالْغُلَامِ فَقِيلَ لَهُ ارْجِعْ عَنْ دِينِكَ فَأَبَى فَدَفَعَهُ إِلَى نَفَرٍ مِنْ أَصْحَابِهِ فَقَالَ اذْهَبُوا بِهِ إِلَى جَبَلِ كَذَا وَكَذَا فَاصْعَدُوا بِهِ الْجَبَلَ فَإِذَا بَلَغْتُمْ ذُرْوَتَهُ فَإِنْ رَجَعَ عَنْ دِينِهِ وَإِلَّا فَاطْرَحُوهُ فَذَهَبُوا بِهِ فَصَعِدُوا بِهِ الْجَبَلَ فَقَالَ اللَّهُمَّ اكْفِنِيهِمْ بِمَا شِئْتَ فَرَجَفَ بِهِمْ الْجَبَلُ فَسَقَطُوا وَجَاءَ يَمْشِي إِلَى الْمَلِكِ فَقَالَ لَهُ الْمَلِكُ مَا فَعَلَ أَصْحَابُكَ قَالَ كَفَانِيهِمُ اللَّهُ فَدَفَعَهُ إِلَى نَفَرٍ مِنْ أَصْحَابِهِ فَقَالَ اذْهَبُوا بِهِ فَاحْمِلُوهُ فِي قُرْقُورٍ فَتَوَسَّطُوا بِهِ الْبَحْرَ فَإِنْ رَجَعَ عَنْ دِينِهِ وَإِلَّا فَاقْذِفُوهُ فَذَهَبُوا بِهِ فَقَالَ اللَّهُمَّ اكْفِنِيهِمْ بِمَا شِئْتَ فَانْكَفَأَتْ بِهِمْ السَّفِينَةُ فَغَرِقُوا وَجَاءَ يَمْشِي إِلَى الْمَلِكِ فَقَالَ لَهُ الْمَلِكُ مَا فَعَلَ أَصْحَابُكَ قَالَ كَفَانِيهِمُ اللَّهُ فَقَالَ لِلْمَلِكِ إِنَّكَ لَسْتَ بِقَاتِلِي حَتَّى تَفْعَلَ مَا آمُرُكَ بِهِ قَالَ وَمَا هُوَ قَالَ تَجْمَعُ النَّاسَ فِي صَعِيدٍ وَاحِدٍ وَتَصْلُبُنِي عَلَى جِذْعٍ ثُمَّ خُذْ سَهْمًا مِنْ كِنَانَتِي ثُمَّ ضَعْ السَّهْمَ فِي كَبِدِ الْقَوْسِ ثُمَّ قُلْ بِاسْمِ اللَّهِ رَبِّ الْغُلَامِ ثُمَّ ارْمِنِي فَإِنَّكَ إِذَا فَعَلْتَ ذَلِكَ قَتَلْتَنِي فَجَمَعَ النَّاسَ فِي صَعِيدٍ وَاحِدٍ وَصَلَبَهُ عَلَى جِذْعٍ ثُمَّ أَخَذَ سَهْمًا مِنْ كِنَانَتِهِ ثُمَّ وَضَعَ السَّهْمَ فِي كَبْدِ الْقَوْسِ ثُمَّ قَالَ بِاسْمِ اللَّهِ رَبِّ الْغُلَامِ ثُمَّ رَمَاهُ فَوَقَعَ السَّهْمُ فِي صُدْغِهِ فَوَضَعَ يَدَهُ فِي صُدْغِهِ فِي مَوْضِعِ السَّهْمِ فَمَاتَ فَقَالَ النَّاسُ آمَنَّا بِرَبِّ الْغُلَامِ آمَنَّا بِرَبِّ الْغُلَامِ آمَنَّا بِرَبِّ الْغُلَامِ فَأُتِيَ الْمَلِكُ فَقِيلَ لَهُ أَرَأَيْتَ مَا كُنْتَ تَحْذَرُ قَدْ وَاللَّهِ نَزَلَ بِكَ حَذَرُكَ قَدْ آمَنَ النَّاسُ فَأَمَرَ بِالْأُخْدُودِ فِي أَفْوَاهِ السِّكَكِ فَخُدَّتْ وَأَضْرَمَ النِّيرَانَ وَقَالَ مَنْ لَمْ يَرْجِعْ عَنْ دِينِهِ فَأَحْمُوهُ فِيهَا أَوْ قِيلَ لَهُ اقْتَحِمْ فَفَعَلُوا حَتَّى جَاءَتْ امْرَأَةٌ وَمَعَهَا صَبِيٌّ لَهَا فَتَقَاعَسَتْ أَنْ تَقَعَ فِيهَا فَقَالَ لَهَا الْغُلَامُ يَا أُمَّهْ اصْبِرِي فَإِنَّكِ عَلَى الْحَقِّ
Har berättat för oss att [Haddab bin Khalid] har berättat för oss att [Hammad bin Salamah] har berättat för oss [Tsabit] från [Abdurrahman bin Abu Laila] från [Shuhaib] Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sa: 'Förr i tiden, före er, fanns det en kung, han hade en trollkarl, när trollkarlen var gammal, sa han till kungen: 'Jag är gammal, skicka en ung man till mig som kan lära mig magi'. Sedan kom en ung man till honom, han lärde den unge mannen magi. -Avståndet- mellan magikern och kungen var en munk. Den unge mannen kom till munken och hörde hans ord, han blev förvånad över munkens ord så att om han kom till magikern skulle han definitivt bli slagen. Den unge mannen klagade över detta till munken och sa: 'Om magikern vill slå dig, säg: 'Min familj håller mig tillbaka,' och om du är rädd för din familj, säg: 'Magikern håller mig tillbaka'. Vid en sådan tidpunkt närmade han sig en dag ett stort djur som blockerade människors väg. Han sa: "Idag ska jag få veta om magikern eller prästen är bättre." Han tog en sten och sa: "O Allah, om du gillar munkens angelägenheter mer än trollkarlens, döda då detta djur så att folk kan gå förbi." Han kastade stenen och dödade det, så att folk kunde gå förbi. Han berättade detta för munken. Munken sa: "Min son, nu är du bättre än jag och dina angelägenheter har kommit till det sätt jag ser dem. Du kommer att få ett test. Om du har ett test, visa det inte för mig." Den unge mannen kunde bota blinda och olika sjukdomar. En av kungens vänner, som var blind, hörde det då och kom till den unge mannen med många gåvor. Han sa: "Hela mig så får du det jag har samlat här." Den unge mannen sa: "Jag har inte helat någon. Den enda som helar är Allah. Om du tror på Honom kommer jag att be Honom att hela dig." Kungens vän trodde och den unge mannen bad till Allah och han blev helad. Kungens vän kom sedan till kungen och satte sig nära honom. Kungen sade: "Å, den och den, vem helade dina ögon?" Personen svarade: "Min Herre". Kungen sade: "Har du en Rabb förutom mig?" Mannen sade: "Min Rabb och din Rabb är Allah." Kungen fångade honom och torterade honom tills han visade den unge mannen och sedan fördes den unge mannen fram, kungen sade: "Å, min son, din magi kan hela blinda människor, persoen och du gör ditt och datt." Den unge mannen sade: "Jag är inte den som helar, bara Allah helar." Kungen fångade honom och fortsatte att tortera honom och visade honom för munken. Kungen kom till munken, munken fördes fram och sade till honom: "Lämna din religion." Munken ville inte, så kungen bad om en såg och placerade den mitt i hans huvud så att hans sida låg på marken. Efter det hämtades kungens vän och sade till honom: "Lämna din religion". Munken ville inte, så kungen bad om en såg och placerade den mitt i hans huvud så att hans sida låg på marken. Efter det hämtades en ung man och han fick höra: "Lämna din religion". Den unge mannen ville inte. Sedan överlämnade kungen honom till en grupp av sina soldater, kungen sade: "Ta honom till detta och detta berg, ta honom upp, om han vill överge sin religion - låt honom - och om han inte vill, kasta honom från toppen av berget". De tog honom till toppen av berget och den unge mannen bad: "O Allah, låt mig få nog av dem som Du vill". Det visade sig att berget skakade dem och de föll alla. Den unge mannen återvände hem tills han kom fram till kungen. Kungen frågade: "Hur är det med dina vänner?" Den unge mannen svarade: "Allah låt mig få nog av dem". Sedan överlämnade kungen honom till en grupp av sina soldater. Kungen sade: ”Ta honom till en båt och skicka ut honom till sjöss. Om han vill lämna sin religion – ta honom hem – och om han inte vill lämna den, kasta bort honom.” De tog honom till mitten av havet och den unge mannen bad: ”O Allah, låt mig få nog av dem som Du vill.” Det visade sig att båten kapsejsade och de drunknade alla. Den unge mannen gick hem tills han kom fram till kungen. Kungen frågade: ”Hur må dina vänner?” Den unge mannen svarade: ”Allah låt mig få nog av dem.” Därefter sade han till kungen: ”Du kommer inte att kunna döda mig förrän du gör vad jag säger till dig.” Kungen frågade: ”Vad befaller du?” Den unge mannen sade: ”Samla alla människor i ett stort område och ställ sedan korset över mig på bladet, ta en pil från mitt koger och säg: ’I Allahs namn, den här unge mannens rabbi’. Om du gör det kommer du att döda mig.” Till slut gjorde kungen det. Han placerade pilen mitt i pilen och sköt den och sade: "I Allahs namn, den här unge mannens rabbi". Pilen sköts in i den unge mannens tinning, sedan placerade den unge mannen handen där pilen fastnade och dog. Folket sade: "Vi tror på den där unge mannens rabbi". Sedan förde han honom till kungen och sade till honom: "Vet du att något du oroade dig för, vid Allah, nu har hänt dig. Alla troende." Kungen beordrade sedan att en dike skulle grävas på gatan och sedan tändes en eld. Kungen sade: "Den som inte överger sin religion, låt honom stekas i den." De gjorde det tills en kvinna kom med sitt barn, som verkade vilja ta ett steg tillbaka för att inte falla ner i eldgropen, då sade barnet: "Min mor, ha tålamod, du är sannerligen på väg mot sanningen."
Hadith
Imam Muslim : 5328
حَدَّثَنَا هَارُونُ بْنُ مَعْرُوفٍ وَمُحَمَّدُ بْنُ عَبَّادٍ وَتَقَارَبَا فِي لَفْظِ الْحَدِيثِ وَالسِّيَاقُ لِهَارُونَ قَالَا حَدَّثَنَا حَاتِمُ بْنُ إِسْمَعِيلَ عَنْ يَعْقُوبَ بْنِ مُجَاهِدٍ أَبِي حَزْرَةَ عَنْ عُبَادَةَ بْنِ الْوَلِيدِ بْنِ عُبَادَةَ بْنِ الصَّامِتِ قَالَ خَرَجْتُ أَنَا وَأَبِي نَطْلُبُ الْعِلْمَ فِي هَذَا الْحَيِّ مِنْ الْأَنْصَارِ قَبْلَ أَنْ يَهْلِكُوا فَكَانَ أَوَّلُ مَنْ لَقِينَا أَبَا الْيَسَرِ صَاحِبَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَمَعَهُ غُلَامٌ لَهُ مَعَهُ ضِمَامَةٌ مِنْ صُحُفٍ وَعَلَى أَبِي الْيَسَرِ بُرْدَةٌ وَمَعَافِرِيَّ وَعَلَى غُلَامِهِ بُرْدَةٌ وَمَعَافِرِيَّ فَقَالَ لَهُ أَبِي يَا عَمِّ إِنِّي أَرَى فِي وَجْهِكَ سَفْعَةً مِنْ غَضَبٍ قَالَ أَجَلْ كَانَ لِي عَلَى فُلَانِ ابْنِ فُلَانٍ الْحَرَامِيِّ مَالٌ فَأَتَيْتُ أَهْلَهُ فَسَلَّمْتُ فَقُلْتُ ثَمَّ هُوَ قَالُوا لَا فَخَرَجَ عَلَيَّ ابْنٌ لَهُ جَفْرٌ فَقُلْتُ لَهُ أَيْنَ أَبُوكَ قَالَ سَمِعَ صَوْتَكَ فَدَخَلَ أَرِيكَةَ أُمِّي فَقُلْتُ اخْرُجْ إِلَيَّ فَقَدْ عَلِمْتُ أَيْنَ أَنْتَ فَخَرَجَ فَقُلْتُ مَا حَمَلَكَ عَلَى أَنْ اخْتَبَأْتَ مِنِّي قَالَ أَنَا وَاللَّهِ أُحَدِّثُكَ ثُمَّ لَا أَكْذِبُكَ خَشِيتُ وَاللَّهِ أَنْ أُحَدِّثَكَ فَأَكْذِبَكَ وَأَنْ أَعِدَكَ فَأُخْلِفَكَ وَكُنْتَ صَاحِبَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَكُنْتُ وَاللَّهِ مُعْسِرًا قَالَ قُلْتُ آللَّهِ قَالَ اللَّهِ قُلْتُ آللَّهِ قَالَ اللَّهِ قُلْتُ آللَّهِ قَالَ اللَّهِ قَالَ فَأَتَى بِصَحِيفَتِهِ فَمَحَاهَا بِيَدِهِ فَقَالَ إِنْ وَجَدْتَ قَضَاءً فَاقْضِنِي وَإِلَّا أَنْتَ فِي حِلٍّ فَأَشْهَدُ بَصَرُ عَيْنَيَّ هَاتَيْنِ وَوَضَعَ إِصْبَعَيْهِ عَلَى عَيْنَيْهِ وَسَمْعُ أُذُنَيَّ هَاتَيْنِ وَوَعَاهُ قَلْبِي هَذَا وَأَشَارَ إِلَى مَنَاطِ قَلْبِهِ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَهُوَ يَقُولُ مَنْ أَنْظَرَ مُعْسِرًا أَوْ وَضَعَ عَنْهُ أَظَلَّهُ اللَّهُ فِي ظِلِّهِ قَالَ فَقُلْتُ لَهُ أَنَا يَا عَمِّ لَوْ أَنَّكَ أَخَذْتَ بُرْدَةَ غُلَامِكَ وَأَعْطَيْتَهُ مَعَافِرِيَّكَ وَأَخَذْتَ مَعَافِرِيَّهُ وَأَعْطَيْتَهُ بُرْدَتَكَ فَكَانَتْ عَلَيْكَ حُلَّةٌ وَعَلَيْهِ حُلَّةٌ فَمَسَحَ رَأْسِي وَقَالَ اللَّهُمَّ بَارِكْ فِيهِ يَا ابْنَ أَخِي بَصَرُ عَيْنَيَّ هَاتَيْنِ وَسَمْعُ أُذُنَيَّ هَاتَيْنِ وَوَعَاهُ قَلْبِي هَذَا وَأَشَارَ إِلَى مَنَاطِ قَلْبِهِ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَهُوَ يَقُولُ أَطْعِمُوهُمْ مِمَّا تَأْكُلُونَ وَأَلْبِسُوهُمْ مِمَّا تَلْبَسُونَ وَكَانَ أَنْ أَعْطَيْتُهُ مِنْ مَتَاعِ الدُّنْيَا أَهْوَنَ عَلَيَّ مِنْ أَنْ يَأْخُذَ مِنْ حَسَنَاتِي يَوْمَ الْقِيَامَةِ ثُمَّ مَضَيْنَا حَتَّى أَتَيْنَا جَابِرَ بْنَ عَبْدِ اللَّهِ فِي مَسْجِدِهِ وَهُوَ يُصَلِّي فِي ثَوْبٍ وَاحِدٍ مُشْتَمِلًا بِهِ فَتَخَطَّيْتُ الْقَوْمَ حَتَّى جَلَسْتُ بَيْنَهُ وَبَيْنَ الْقِبْلَةِ فَقُلْتُ يَرْحَمُكَ اللَّهُ أَتُصَلِّي فِي ثَوْبٍ وَاحِدٍ وَرِدَاؤُكَ إِلَى جَنْبِكَ قَالَ فَقَالَ بِيَدِهِ فِي صَدْرِي هَكَذَا وَفَرَّقَ بَيْنَ أَصَابِعِهِ وَقَوَّسَهَا أَرَدْتُ أَنْ يَدْخُلَ عَلَيَّ الْأَحْمَقُ مِثْلُكَ فَيَرَانِي كَيْفَ أَصْنَعُ فَيَصْنَعُ مِثْلَهُ أَتَانَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي مَسْجِدِنَا هَذَا وَفِي يَدِهِ عُرْجُونُ ابْنِ طَابٍ فَرَأَى فِي قِبْلَةِ الْمَسْجِدِ نُخَامَةً فَحَكَّهَا بِالْعُرْجُونِ ثُمَّ أَقْبَلَ عَلَيْنَا فَقَالَ أَيُّكُمْ يُحِبُّ أَنْ يُعْرِضَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ فَخَشَعْنَا ثُمَّ قَالَ أَيُّكُمْ يُحِبُّ أَنْ يُعْرِضَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ فَخَشَعْنَا ثُمَّ قَالَ أَيُّكُمْ يُحِبُّ أَنْ يُعْرِضَ اللَّهُ عَنْهُ قُلْنَا لَا أَيُّنَا يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ فَإِنَّ أَحَدَكُمْ إِذَا قَامَ يُصَلِّي فَإِنَّ اللَّهَ تَبَارَكَ وَتَعَالَى قِبَلَ وَجْهِهِ فَلَا يَبْصُقَنَّ قِبَلَ وَجْهِهِ وَلَا عَنْ يَمِينِهِ وَلْيَبْصُقْ عَنْ يَسَارِهِ تَحْتَ رِجْلِهِ الْيُسْرَى فَإِنْ عَجِلَتْ بِهِ بَادِرَةٌ فَلْيَقُلْ بِثَوْبِهِ هَكَذَا ثُمَّ طَوَى ثَوْبَهُ بَعْضَهُ عَلَى بَعْضٍ فَقَالَ أَرُونِي عَبِيرًا فَقَامَ فَتًى مِنْ الْحَيِّ يَشْتَدُّ إِلَى أَهْلِهِ فَجَاءَ بِخَلُوقٍ فِي رَاحَتِهِ فَأَخَذَهُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَجَعَلَهُ عَلَى رَأْسِ الْعُرْجُونِ ثُمَّ لَطَخَ بِهِ عَلَى أَثَرِ النُّخَامَةِ فَقَالَ جَابِرٌ فَمِنْ هُنَاكَ جَعَلْتُمْ الْخَلُوقَ فِي مَسَاجِدِكُمْ سِرْنَا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي غَزْوَةِ بَطْنِ بُوَاطٍ وَهُوَ يَطْلُبُ الْمَجْدِيَّ بْنَ عَمْرٍو الْجُهَنِيَّ وَكَانَ النَّاضِحُ يَعْقُبُهُ مِنَّا الْخَمْسَةُ وَالسِّتَّةُ وَالسَّبْعَةُ فَدَارَتْ عُقْبَةُ رَجُلٍ مِنْ الْأَنْصَارِ عَلَى نَاضِحٍ لَهُ فَأَنَاخَهُ فَرَكِبَهُ ثُمَّ بَعَثَهُ فَتَلَدَّنَ عَلَيْهِ بَعْضَ التَّلَدُّنِ فَقَالَ لَهُ شَأْ لَعَنَكَ اللَّهُ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ هَذَا اللَّاعِنُ بَعِيرَهُ قَالَ أَنَا يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ انْزِلْ عَنْهُ فَلَا تَصْحَبْنَا بِمَلْعُونٍ لَا تَدْعُوا عَلَى أَنْفُسِكُمْ وَلَا تَدْعُوا عَلَى أَوْلَادِكُمْ وَلَا تَدْعُوا عَلَى أَمْوَالِكُمْ لَا تُوَافِقُوا مِنْ اللَّهِ سَاعَةً يُسْأَلُ فِيهَا عَطَاءٌ فَيَسْتَجِيبُ لَكُمْ سِرْنَا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى إِذَا كَانَتْ عُشَيْشِيَةٌ وَدَنَوْنَا مَاءً مِنْ مِيَاهِ الْعَرَبِ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ رَجُلٌ يَتَقَدَّمُنَا فَيَمْدُرُ الْحَوْضَ فَيَشْرَبُ وَيَسْقِينَا قَالَ جَابِرٌ فَقُمْتُ فَقُلْتُ هَذَا رَجُلٌ يَا رَسُولَ اللَّهِ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ رَجُلٍ مَعَ جَابِرٍ فَقَامَ جَبَّارُ بْنُ صَخْرٍ فَانْطَلَقْنَا إِلَى الْبِئْرِ فَنَزَعْنَا فِي الْحَوْضِ سَجْلًا أَوْ سَجْلَيْنِ ثُمَّ مَدَرْنَاهُ ثُمَّ نَزَعْنَا فِيهِ حَتَّى أَفْهَقْنَاهُ فَكَانَ أَوَّلَ طَالِعٍ عَلَيْنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ أَتَأْذَنَانِ قُلْنَا نَعَمْ يَا رَسُولَ اللَّهِ فَأَشْرَعَ نَاقَتَهُ فَشَرِبَتْ شَنَقَ لَهَا فَشَجَتْ فَبَالَتْ ثُمَّ عَدَلَ بِهَا فَأَنَاخَهَا ثُمَّ جَاءَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَى الْحَوْضِ فَتَوَضَّأَ مِنْهُ ثُمَّ قُمْتُ فَتَوَضَّأْتُ مِنْ مُتَوَضَّإِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَذَهَبَ جَبَّارُ بْنُ صَخْرٍ يَقْضِي حَاجَتَهُ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيُصَلِّيَ وَكَانَتْ عَلَيَّ بُرْدَةٌ ذَهَبْتُ أَنْ أُخَالِفَ بَيْنَ طَرَفَيْهَا فَلَمْ تَبْلُغْ لِي وَكَانَتْ لَهَا ذَبَاذِبُ فَنَكَّسْتُهَا ثُمَّ خَالَفْتُ بَيْنَ طَرَفَيْهَا ثُمَّ تَوَاقَصْتُ عَلَيْهَا ثُمَّ جِئْتُ حَتَّى قُمْتُ عَنْ يَسَارِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَخَذَ بِيَدِي فَأَدَارَنِي حَتَّى أَقَامَنِي عَنْ يَمِينِهِ ثُمَّ جَاءَ جَبَّارُ بْنُ صَخْرٍ فَتَوَضَّأَ ثُمَّ جَاءَ فَقَامَ عَنْ يَسَارِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَخَذَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِيَدَيْنَا جَمِيعًا فَدَفَعَنَا حَتَّى أَقَامَنَا خَلْفَهُ فَجَعَلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَرْمُقُنِي وَأَنَا لَا أَشْعُرُ ثُمَّ فَطِنْتُ بِهِ فَقَالَ هَكَذَا بِيَدِهِ يَعْنِي شُدَّ وَسَطَكَ فَلَمَّا فَرَغَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ يَا جَابِرُ قُلْتُ لَبَّيْكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ إِذَا كَانَ وَاسِعًا فَخَالِفْ بَيْنَ طَرَفَيْهِ وَإِذَا كَانَ ضَيِّقًا فَاشْدُدْهُ عَلَى حَقْوِكَ سِرْنَا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَكَانَ قُوتُ كُلِّ رَجُلٍ مِنَّا فِي كُلِّ يَوْمٍ تَمْرَةً فَكَانَ يَمَصُّهَا ثُمَّ يَصُرُّهَا فِي ثَوْبِهِ وَكُنَّا نَخْتَبِطُ بِقِسِيِّنَا وَنَأْكُلُ حَتَّى قَرِحَتْ أَشْدَاقُنَا فَأُقْسِمُ أُخْطِئَهَا رَجُلٌ مِنَّا يَوْمًا فَانْطَلَقْنَا بِهِ نَنْعَشُهُ فَشَهِدْنَا أَنَّهُ لَمْ يُعْطَهَا فَأُعْطِيَهَا فَقَامَ فَأَخَذَهَا سِرْنَا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى نَزَلْنَا وَادِيًا أَفْيَحَ فَذَهَبَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقْضِي حَاجَتَهُ فَاتَّبَعْتُهُ بِإِدَاوَةٍ مِنْ مَاءٍ فَنَظَرَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَلَمْ يَرَ شَيْئًا يَسْتَتِرُ بِهِ فَإِذَا شَجَرَتَانِ بِشَاطِئِ الْوَادِي فَانْطَلَقَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَى إِحْدَاهُمَا فَأَخَذَ بِغُصْنٍ مِنْ أَغْصَانِهَا فَقَالَ انْقَادِي عَلَيَّ بِإِذْنِ اللَّهِ فَانْقَادَتْ مَعَهُ كَالْبَعِيرِ الْمَخْشُوشِ الَّذِي يُصَانِعُ قَائِدَهُ حَتَّى أَتَى الشَّجَرَةَ الْأُخْرَى فَأَخَذَ بِغُصْنٍ مِنْ أَغْصَانِهَا فَقَالَ انْقَادِي عَلَيَّ بِإِذْنِ اللَّهِ فَانْقَادَتْ مَعَهُ كَذَلِكَ حَتَّى إِذَا كَانَ بِالْمَنْصَفِ مِمَّا بَيْنَهُمَا لَأَمَ بَيْنَهُمَا يَعْنِي جَمَعَهُمَا فَقَالَ الْتَئِمَا عَلَيَّ بِإِذْنِ اللَّهِ فَالْتَأَمَتَا قَالَ جَابِرٌ فَخَرَجْتُ أُحْضِرُ مَخَافَةَ أَنْ يُحِسَّ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِقُرْبِي فَيَبْتَعِدَ وَقَالَ مُحَمَّدُ بْنُ عَبَّادٍ فَيَتَبَعَّدَ فَجَلَسْتُ أُحَدِّثُ نَفْسِي فَحَانَتْ مِنِّي لَفْتَةٌ فَإِذَا أَنَا بِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مُقْبِلًا وَإِذَا الشَّجَرَتَانِ قَدْ افْتَرَقَتَا فَقَامَتْ كُلُّ وَاحِدَةٍ مِنْهُمَا عَلَى سَاقٍ فَرَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَقَفَ وَقْفَةً فَقَالَ بِرَأْسِهِ هَكَذَا وَأَشَارَ أَبُو إِسْمَعِيلَ بِرَأْسِهِ يَمِينًا وَشِمَالًا ثُمَّ أَقْبَلَ فَ
[Harun bin Ma'ruf] och [Muhammad bin Abbad] har berättat för oss att texten i deras hadith är nästan densamma och följande text från Harun är relaterad, båda sa: [Hatim bin Isma'il] har berättat för oss från [Ya'qub bin Mujahid Abu Hazrah] från [Ubadah bin Al Walid bin Ubadah bin Ash Shamit] som sa: Min far och jag gick för att söka kunskap i denna Ansar-by innan de dog. Den första personen vi mötte var [Abu Al Yasar], en följeslagare till Allahs sändebud (frid och välsignelser vare med honom). Han var med en av sina slavar, han bar ett bunt lakan. Abu Al Yasar bar en Ma'afiri-filt och hans slav bar också en Ma'afiri-filt. Min far sa till honom: O min farbror, jag ser sannerligen vredesmärken i ditt ansikte. Han sa: Ja. Den och den oxen är skyldig mig en skuld. Jag gick till hans familj och hälsade på honom, sa han. Nej. Sedan kom ett barn med höftmage ut. Jag frågade: Var är din far? Han sa: Han hörde din röst. Sedan kom min mor, Arikah, in och jag sa: Kom ut hit, jag vet redan var du är. Jag frågade: Varför gömmer du dig för mig? Han svarade: Jag, vid Allah, ska säga dig det. Jag ljuger inte. Vid Allah, jag var rädd för att berätta det för dig, och sedan ljög jag och jag lovade dig, och sedan bröt jag det. Du är en vän till Rasulullah Sallallahu 'alaihi wa Salam och jag, vid Allah, är i knipa. Jag säger: Allah. Han svarade: Allah. Jag säger: Allah. Han svarade: Allah. Jag säger: Allah. Han svarade: Allah. Sedan tog han lakanet och torkade det med handen. Han sa: Om du har pengar, betala av dem, och om du inte har några är du fri. Synen i mina två ögon – han satte sina fingrar mot sina ögon – hörseln i mina två öron och förståelsen i mitt hjärta – han pekade på sitt hjärtas plats – såg Allahs sändebud (frid vare med honom) säga: 'Den som stänger av en svår person eller befriar honom från hans skuld, honom skall Allah skydda i Sin skugga'. Han sa: Så jag sa till honom: O farbror, om du tog din slavs filt, du tog din ma'afiri-slav, du tog hans ma'firi-filt och du lade din filt på honom, naturligtvis skulle du bära smycken och han skulle också bära smycken. Han gnuggade mitt huvud och bad sedan: O Allah, välsigne honom. O min brorson, synen av mina två ögon - han satte sina fingrar mot sina ögon - hörseln av mina två öron och förståelsen i mitt hjärta - han pekade på platsen i sitt hjärta - bevittnade Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wa Salam säga: 'Ge dem mat av det ni äter och ge dem kläder av det ni bär,' Jag gav honom denna världens varor som är lättare för mig än att han tog min godhet på Uppståndelsens dag. Vi gick tills vi kom till [Jabir bin Abdullah] vid hans moské, han bad iklädd en skjorta som han hade täckt sig med. Jag steg över människor tills jag satt mellan Jabir och Qibla. Jag sa till honom: Må Allah förbarma sig över dig, varför ber du med en skjorta på dig och din sjal åt sidan? Han gestikulerade med handen mot mitt bröst så här - han bredde ut sina fingrar och böjde dem, han sa: Jag vill att en dåre som du ska komma till mig och se vad jag gör så att han kan kopiera det. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam kom en gång till oss i vår moské medan han bar en gren som tillhörde Ibn Tab. Han såg att det fanns slem i riktning mot moskén och skrapade sedan bort det med grenen, därefter vände han sig mot oss och frågade: 'Vem av er vill att Allah ska vända sig bort från honom?' Han sa: Vi böjde oss. Han frågade igen: 'Vem av er vill att Allah ska vända sig bort från honom?' Vi svarade: Nej, O Allahs sändebud. Han sa: 'Sannerligen, när någon av er ber, är Allah Tabaraka wa Ta'ala framför honom, spotta därför inte mot Hans ansikte eller till Hans högra sida, utan spotta snarare till vänster, under hans vänstra fot.' Och om han inte kan kontrollera sig själv tills han spottas eller snor, borde han göra det med sina kläder så här." Han vek ihop sina kläder och sa sedan: "Visa mig za'faranoljan." Sedan rusade en ung man från stammen snabbt till sin familj och kom med en oljeblandning i handen, sedan tog Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam den och smetade den på spetsen av mittnervbenet och gnuggade sedan in den på det återstående slemmet. Jabir sa: Det är där ni ger era moskéer parfym. Vi gick en gång med Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam i slaget vid Buwath, han letade efter Al Majdi bin Amru al Juhadi. Kamelen som fick vatten bevakades av fem, sex och sju personer, sedan omringade en av kamelförarna från Ansar hans kamel, därefter prasslades kamelen och sedan steg han upp. Han gnuggade sin kamel men den förblev tyst, sedan sa han till sin kamel: Hus, må Allah förbanna dig. Då Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam frågade: 'Vem förbannade kamelen?' Han svarade: Jag är det, O Allahs sändebud. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sade: 'Gå ner, delta inte i något som är förbannat. Be inte för dåliga saker för dig själv, be inte för dåliga saker för dina barn, be inte för dåliga saker för din rikedom, lyd inte när Allahs böner besvaras och Han sedan kommer att bevilja dem för dig.' Vi vandrade med Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam fram till eftermiddagen. Vi närmade oss ett av de arabiska vattnen och Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sade: 'Vem vill gå före oss och reparera brunnen, efter det dricker han och ger oss sedan något att dricka?' Jabir sade: Jag reste mig upp och sade: Jag är det, O Allahs sändebud. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sade: 'Vem mer är med Jabir?' Jabbar bin Shakhr reste sig upp. Vi gick till brunnen och drog sedan en eller två hinkar ur brunnen. Vi sänkte ner den och drog sedan i den tills den var full med vatten. Den första personen som mötte oss var Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam, han frågade: 'Tillåter ni två det?' Vi svarade: Ja, O Allahs Sändebud. Han sänkte sin kamels huvud, hans kamel drack sedan, han höll i tyglarna och hans kamel särade på benen och urinerade. Därefter vände han den om och vrålade. Sedan gick profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam till brunnen och utförde min tvagning. Jag reste mig upp och utförde min tvagning med resten av tvagningsvattnet från Rasulullah sallallahu 'alaihi wa Salam. Jabbar bin Shakhr gick sedan för att uträtta sina behov och profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam reste sig upp för att be. Jag tog på mig en filt, jag ville breda ut den men den kom inte fram. Filten hade en ände och sedan vände jag den, därefter sträckte jag den mellan de två ändarna och sedan klämde jag den med min hals. Sedan kom jag och stod till vänster om Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam. Han tog min hand och vände mig om för att placera mig på sin högra sida. Efter det anlände Jabbar bin Shakhr. Han utförde tvagning, sedan kom han och stod till vänster om Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam, sedan tog han våra händer och vi placerades bakom honom. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam såg mig men jag kände det inte, efter det förstod jag och sedan gestikulerade han med handen, han menade knyt din midja. Efter bönen sa Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam: 'O Jabir!' Jag svarade: Ja, O Allahs Sändebud. Han sa: "Om skjortan är vid, bredd ut den mellan de två ändarna och om den är smal, knyt den ovanför midjan." Vi gick en gång med profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam och var och en av oss åt en daddel varje dag. Han sög på den och satte den sedan på sina kläder, och vi flyttade trädet så att löven föll och sedan åt vi det tills våra mungipor värkte. Jag svär, någon bland oss försvann en dag. Sedan letade vi efter den och sedan plockade vi upp den. Vi vittnade för honom att han inte hade fått - en kvot dadlar - och sedan fick han dem. Han reste sig upp och tog det. Vi gick en gång med profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam tills vi stannade i en vid dal. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam gick för att slutföra sitt uppdrag, jag följde honom bakifrån med en hink med vatten. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam tittade sig omkring, han såg ingenting att täcka över. Det visade sig Det finns två träd vid kanten av dalen. Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam gick fram till ett av dem och tog tag i en gren av den och sa: 'Böj dig ner för mig, med Allahs tillåtelse'. Grenen böjde sig ner med honom som en kamel med en nos gjord av sin herre, tills han kom till ett annat träd och tog tag i en av dess grenar. Han sa: 'Böj dig ner för mig, med Allahs tillåtelse'. Grenen böjde sig också. Efter att han var mitt emellan de två förenade han dem. Han sa: 'Förena er för mig, med Allahs tillåtelse'. De två är förenade. Jabir sa: Jag sprang snabbt iväg eftersom jag var rädd att Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare över honom) skulle känna min närvaro nära honom och röra sig bort. Muhammad bin Abbad sa i sin berättelse: Han rörde sig bort och sedan satt jag och pratade med mig själv. Jag tittade åt sidan och såg att Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare över honom) närmade sig och det visade sig att de två träden redan hade grotit. var och en stående på sin egen påle. Jag såg Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) stå och gestikulera med huvudet så här - Abu Isma'il gestikulerade med huvudet åt höger och vänster - varefter han kom. När han nådde mig frågade han: 'O Jabir, ser du var jag står?' Jag svarade: 'Ja, O Allahs sändebud.' Han sa: 'Gå till de två träden och skär av en gren från vart och ett av dem och för hit den. När du är där jag står, ta bort en gren från din högra sida och en annan från din vänstra sida.' Jabir sade: Jag reste mig upp och tog en sten, jag krossade den och sedan vässade jag den tills den var vass. Efter att jag gått till de två träden skar jag av en gren från vart och ett av dem. Jag återvände och släpade dem tills jag stod där Allahs budbärare (Allahs frid och välsignelser vare över honom) stod. Jag tog bort en gren från min högra sida och en annan gren från din vänstra sida. Efter det gick jag till Allahs budbärare (Allahs frid och välsignelser vare över honom) och sade: Jag har gjort det, O Allahs budbärare, så vad var det för? Han svarade: Jag gick förbi två gravar vars invånare straffades, med min förbön ville jag lätta deras bördor medan deras grenar fortfarande var våta. Sedan gick vi till armén och Allahs budbärare (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: O Jabir, kalla på tvagning! Jag sade: Tvagning, tvagning, tvagning. Jag sade: O Allahs budbärare, jag hittar inte en droppe vatten i karavanen. En man från Ansar (Ansar) kylde vatten åt Allahs budbärare (Allahs frid och välsignelser vare över honom). vara över honom) i hans kärl, som hade torkat upp på kärlets trägalgar, och han sade till mig: ”Gå till den och den, son till den och den, Al-Ansari, och se om det finns något vatten i hans kärl.” Jag gick till honom och tittade på hans kärl. Jag fann ingenting annat än en droppe vatten i slutet av det; om jag hällde ut det skulle det torka upp. Sedan gick jag till Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) och sade: ”O Allahs sändebud, jag fann ingenting annat än en droppe vatten i slutet av kärlet; om jag hällde ut det skulle det torka upp.” Han sade: ”Gå och hämta det till mig.” Jag hämtade det till honom och han tog det i handen. Han sade något jag inte visste, sedan kände han på det med händerna, och sedan gav han det till mig och sade: ”O Jabir, kalla på det stora kärlet.” Jag ropade: ”Det stora kärlet, o karavan.” Sedan tog jag den och ställde den framför Allahs budbärare (frid vare med honom). Han pekade mot kärlet med handen så här: Jabir bredde ut sin hand, sträckte ut sina fingrar och placerade dem sedan på botten av kärlet. Han sa: "Ta det, O Jabir, häll det sedan över mig och säg: 'Bismillah'. Jag hällde det åt honom och sa: Bismillah." Jag såg vatten välla ut mellan Allahs budbärare (frid vare med honom) fingrar. Sedan släppte det stora kärlet ut vatten och snurrade tills det var fullt, därefter sa han: 'O Jabir, ropa ut den som behöver vatten'. Jabir sa: "Folk kommer och dricker tills de är mätta." Sedan sa jag: Behöver någon fortfarande vatten?" Då lyfte Rasulullah (frid vare med honom) handen från det stora kärlet som var fullt av vatten. Folk klagade över hunger till Allahs budbärare (frid vare med honom) och han sa: "Må Allah ge er mat". Sedan gick vi till stranden, tidvattnet var högt och vi kastade ut en fisk och sedan tände vi en eld bredvid den, vi tillagade den och grillade den och sedan åt vi tills vi var mätta. Jabir sa: Jag, den och den och den och den - han räknade upp till fem personer - gick in i ögonhålan, ingen såg oss förrän vi kom ut. Vi tog ett av hans ögonbryn och höjde sedan på det. Efter det kallade vi på den största mannen i husvagnen, den största kamelen i husvagnen och den största baksätet i husvagnen. Han gick in under den utan att böja huvudet.
Hadith
Imam Muslim : 5329
حَدَّثَنِي سَلَمَةُ بْنُ شَبِيبٍ حَدَّثَنَا الْحَسَنُ بْنُ أَعْيَنَ حَدَّثَنَا زُهَيْرٌ حَدَّثَنَا أَبُو إِسْحَقَ قَالَ سَمِعْتُ الْبَرَاءَ بْنَ عَازِبٍ يَقُولُا جَاءَ أَبُو بَكْرٍ الصِّدِّيقُ إِلَى أَبِي فِي مَنْزِلِهِ فَاشْتَرَى مِنْهُ رَحْلًا فَقَالَ لِعَازِبٍ ابْعَثْ مَعِيَ ابْنَكَ يَحْمِلْهُ مَعِي إِلَى مَنْزِلِي فَقَالَ لِي أَبِي احْمِلْهُ فَحَمَلْتُهُ وَخَرَجَ أَبِي مَعَهُ يَنْتَقِدُ ثَمَنَهُ فَقَالَ لَهُ أَبِي يَا أَبَا بَكْرٍ حَدِّثْنِي كَيْفَ صَنَعْتُمَا لَيْلَةَ سَرَيْتَ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ نَعَمْ أَسْرَيْنَا لَيْلَتَنَا كُلَّهَا حَتَّى قَامَ قَائِمُ الظَّهِيرَةِ وَخَلَا الطَّرِيقُ فَلَا يَمُرُّ فِيهِ أَحَدٌ حَتَّى رُفِعَتْ لَنَا صَخْرَةٌ طَوِيلَةٌ لَهَا ظِلٌّ لَمْ تَأْتِ عَلَيْهِ الشَّمْسُ بَعْدُ فَنَزَلْنَا عِنْدَهَا فَأَتَيْتُ الصَّخْرَةَ فَسَوَّيْتُ بِيَدِي مَكَانًا يَنَامُ فِيهِ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي ظِلِّهَا ثُمَّ بَسَطْتُ عَلَيْهِ فَرْوَةً ثُمَّ قُلْتُ نَمْ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَأَنَا أَنْفُضُ لَكَ مَا حَوْلَكَ فَنَامَ وَخَرَجْتُ أَنْفُضُ مَا حَوْلَهُ فَإِذَا أَنَا بِرَاعِي غَنَمٍ مُقْبِلٍ بِغَنَمِهِ إِلَى الصَّخْرَةِ يُرِيدُ مِنْهَا الَّذِي أَرَدْنَا فَلَقِيتُهُ فَقُلْتُ لِمَنْ أَنْتَ يَا غُلَامُ فَقَالَ لِرَجُلٍ مِنْ أَهْلِ الْمَدِينَةِ قُلْتُ أَفِي غَنَمِكَ لَبَنٌ قَالَ نَعَمْ قُلْتُ أَفَتَحْلُبُ لِي قَالَ نَعَمْ فَأَخَذَ شَاةً فَقُلْتُ لَهُ انْفُضْ الضَّرْعَ مِنْ الشَّعَرِ وَالتُّرَابِ وَالْقَذَى قَالَ فَرَأَيْتُ الْبَرَاءَ يَضْرِبُ بِيَدِهِ عَلَى الْأُخْرَى يَنْفُضُ فَحَلَبَ لِي فِي قَعْبٍ مَعَهُ كُثْبَةً مِنْ لَبَنٍ قَالَ وَمَعِي إِدَاوَةٌ أَرْتَوِي فِيهَا لِلنَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيَشْرَبَ مِنْهَا وَيَتَوَضَّأَ قَالَ فَأَتَيْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَكَرِهْتُ أَنْ أُوقِظَهُ مِنْ نَوْمِهِ فَوَافَقْتُهُ اسْتَيْقَظَ فَصَبَبْتُ عَلَى اللَّبَنِ مِنْ الْمَاءِ حَتَّى بَرَدَ أَسْفَلُهُ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ اشْرَبْ مِنْ هَذَا اللَّبَنِ قَالَ فَشَرِبَ حَتَّى رَضِيتُ ثُمَّ قَالَ أَلَمْ يَأْنِ لِلرَّحِيلِ قُلْتُ بَلَى قَالَ فَارْتَحَلْنَا بَعْدَمَا زَالَتْ الشَّمْسُ وَاتَّبَعَنَا سُرَاقَةُ بْنُ مَالِكٍ قَالَ وَنَحْنُ فِي جَلَدٍ مِنْ الْأَرْضِ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أُتِينَا فَقَالَ لَا تَحْزَنْ إِنَّ اللَّهَ مَعَنَا فَدَعَا عَلَيْهِ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَارْتَطَمَتْ فَرَسُهُ إِلَى بَطْنِهَا أُرَى فَقَالَ إِنِّي قَدْ عَلِمْتُ أَنَّكُمَا قَدْ دَعَوْتُمَا عَلَيَّ فَادْعُوَا لِي فَاللَّهُ لَكُمَا أَنْ أَرُدَّ عَنْكُمَا الطَّلَبَ فَدَعَا اللَّهَ فَنَجَا فَرَجَعَ لَا يَلْقَى أَحَدًا إِلَّا قَالَ قَدْ كَفَيْتُكُمْ مَا هَاهُنَا فَلَا يَلْقَى أَحَدًا إِلَّا رَدَّهُ قَالَ وَوَفَى لَنَا و حَدَّثَنِيهِ زُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ حَدَّثَنَا عُثْمَانُ بْنُ عُمَرَ ح و حَدَّثَنَاه إِسْحَقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ أَخْبَرَنَا النَّضْرُ بْنُ شُمَيْلٍ كِلَاهُمَا عَنْ إِسْرَائِيلَ عَنْ أَبِي إِسْحَقَ عَنْ الْبَرَاءِ قَالَ اشْتَرَى أَبُو بَكْرٍ مِنْ أَبِي رَحْلًا بِثَلَاثَةَ عَشَرَ دِرْهَمًا وَسَاقَ الْحَدِيثَ بِمَعْنَى حَدِيثِ زُهَيْرٍ عَنْ أَبِي إِسْحَقَ و قَالَ فِي حَدِيثِهِ مِنْ رِوَايَةِ عُثْمَانَ بْنِ عُمَرَ فَلَمَّا دَنَا دَعَا عَلَيْهِ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَسَاخَ فَرَسُهُ فِي الْأَرْضِ إِلَى بَطْنِهِ وَوَثَبَ عَنْهُ وَقَالَ يَا مُحَمَّدُ قَدْ عَلِمْتُ أَنَّ هَذَا عَمَلُكَ فَادْعُ اللَّهَ أَنْ يُخَلِّصَنِي مِمَّا أَنَا فِيهِ وَلَكَ عَلَيَّ لَأُعَمِّيَنَّ عَلَى مَنْ وَرَائِي وَهَذِهِ كِنَانَتِي فَخُذْ سَهْمًا مِنْهَا فَإِنَّكَ سَتَمُرُّ عَلَى إِبِلِي وَغِلْمَانِي بِمَكَانِ كَذَا وَكَذَا فَخُذْ مِنْهَا حَاجَتَكَ قَالَ لَا حَاجَةَ لِي فِي إِبِلِكَ فَقَدِمْنَا الْمَدِينَةَ لَيْلًا فَتَنَازَعُوا أَيُّهُمْ يَنْزِلُ عَلَيْهِ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ أَنْزِلُ عَلَى بَنِي النَّجَّارِ أَخْوَالِ عَبْدِ الْمُطَّلِبِ أُكْرِمُهُمْ بِذَلِكَ فَصَعِدَ الرِّجَالُ وَالنِّسَاءُ فَوْقَ الْبُيُوتِ وَتَفَرَّقَ الْغِلْمَانُ وَالْخَدَمُ فِي الطُّرُقِ يُنَادُونَ يَا مُحَمَّدُ يَا رَسُولَ اللَّهِ يَا مُحَمَّدُ يَا رَسُولَ اللَّهِ
Har berättat för mig att [Salamah bin Syabib] har berättat för oss att [Al Hasan bin A'yan] har berättat för oss att [Zuhair] har berättat för oss att [Abu Ishaq] sa: Jag hörde [Al Bara` bin Azib] säga: Abu Bakr Ash Shiddiq kom till min far i hans bostad, sedan köpte Abu Bakr ett riddjur, sedan sa han till Azib: Skicka din son med mig för att hämta honom till mitt hus. Min far sa till mig: Ta med det. Jag tog honom och min far med honom för att betala priset. Min far sa till honom: Hej [Abu Bakr], säg mig, vad gjorde ni två på natten när ni gick med Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam? Abu Bakr sa: Ja. Vi gick hela natten fram till middagstid. Gatan var tyst och ingen gick förbi förrän en stor sten lyftes upp för oss, den gav skugga och var inte exponerad för solens -strålar- efteråt. Vi stannade i närheten och sedan närmade vi oss klippan. Med mina händer jämnade jag ut en plats åt profeten (frid och välsignelser vare över honom) där han kunde sova i skuggan av en klippa. Sedan bredde jag ut ett pälsplagg över det och sa: "Sov, O Allahs sändebud, jag ska vaka över dig." Han sov, sedan gick jag för att vaka över honom. Det visade sig att en getherde kom med sina getter till en stor klippa och ville söka skydd, precis som vi. Jag frågade: "Vem tillhör du, o slav?" Han svarade: "Till någon från Medinas folk." Jag frågade: "Har du mjölk i dina getter?" Han svarade: "Ja." Jag frågade: "Vill du mjölka åt mig?" Han svarade: "Ja." Han tog en get och rengjorde mjölksäckarna från ull, jord och damm. Han - Abu Ishaq - sa: "Jag såg Al Bara` slå sin hand mot sin andra hand medan han städade - sedan mjölkade han den åt mig i ett glas som innehöll lite mjölk." Abu Bakr sa: "Jag hämtade kärlet i vilket profeten (frid och välsignelser vare över honom) drack och utförde tvagning." Han sa: Sedan gick jag till profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam och jag väckte honom inte, men det visade sig att han vaknade i det ögonblicket, sedan hällde jag vatten på mjölken tills botten svalnade, sedan sa jag: O Allahs sändebud, drick denna mjölk. Han drack tills jag var glad. Efter det sa han: 'Är det inte dags att gå?' Jag svarade: Det stämmer. Vi gick sedan efter att solen lutade mot väster, medan Suraqah bin Malik följde oss medan vi var i det karga landet. Jag sa: O Allahs sändebud, vi har blivit besökta. Han sa: 'Var inte ledsen, sannerligen är Allah med oss'. Sedan bad Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wa Salam ont för honom tills hans häst föll ner i leran upp till magen, sedan sa han: Jag vet att ni båda ber om ont för mig, be nu till Allah för mig, vid Allah kommer jag att bevilja båda era önskningar. Sedan bad Allah och Suraqah var säker och återvände. Han träffade ingen utan sa: Jag har tillräckligt för dig, han – Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam – är inte här. Han träffade ingen utan återvände till dem. Abu Bakr sa: Han höll sitt löfte till oss. Har berättat det för mig [Zuhair bin Harb] har berättat det för oss [Uthman bin Umar]. Det har berättats för oss att [Ishaq bin Ibrahim] har berättat för oss [An Nadhr bin Syumail] att båda [Israel bin Abu Ishaq] från [Al Bara`] sa: Abu Bakr köpte ett riddjur av min far för tretton dirham, han nämnde en hadith med betydelsen av Zuhair-hadithen från Abu Ishaq, och han nämnde i sin hadith från Rasulullah Uthman bin Umar: När Suraqah bin Malik närmade sig, bad Rasulullah Sallallahu 'alaihi wa Salam för honom, sedan sjönk hästen ner i marken upp till magen, sedan hoppade Suraqah upp och sa: O Muhammed, jag vet att detta är ditt verk, be till Allah att befria mig från det jag upplevt, och för dig kommer jag att blinda personen bakom mig. Detta är mitt pilhölster, ta en pil eftersom du kommer att korsa min kamel och mina slavar på denna plats och detta, snälla ta vad du behöver. Han sa: "Jag behöver inte dina kameler". Vi tre var i Medina på natten och sedan bråkade de om vem som skulle stoppa profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam. Han sa: 'Stanna hos Najjars barn, Abdul Muthallibs farbröder, jag prisar dem för det'. Män och kvinnor klättrade upp på husens tak, barn och tjänare utspridda på gatorna, de ropade: O Muhammed, O Allahs sändebud, O Muhammed, O Allahs sändebud.
Hadith
Imam Muslim : 5330
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ رَافِعٍ حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ حَدَّثَنَا مَعْمَرٌ عَنْ هَمَّامِ بْنِ مُنَبِّهٍ قَالَ هَذَا مَا حَدَّثَنَا أَبُو هُرَيْرَةَ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَذَكَرَ أَحَادِيثَ مِنْهَا وَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قِيلَ لِبَنِي إِسْرَائِيلَ ادْخُلُوا الْبَابَ سُجَّدًا وَقُولُوا حِطَّةٌ يُغْفَرْ لَكُمْ خَطَايَاكُمْ فَبَدَّلُوا فَدَخَلُوا الْبَابَ يَزْحَفُونَ عَلَى أَسْتَاهِهِمْ وَقَالُوا حَبَّةٌ فِي شَعَرَةٍ
Har berättat för oss att [Muhammad bin Rafi'] har berättat för oss att [Abdurrazzaq] har berättat för oss att [Ma'mar] från [Hammam bin Munabbih] sa: Detta är vad [Abu Hurairah] berättade för oss från Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam, sedan nämnde han några av dem: Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam sa: 'Det sades till Israels barn: 'Gå in genom dörren genom att prostituera och säg: 'Hitthah' - förlåt era synder - Han kommer säkerligen att förlåta era misstag, sedan byter de om och går in genom dörren medan de kryper på sina skinkor och de säger: 'Habbah -frö- i mjöl''.
Hadith
Imam Muslim : 5331
حَدَّثَنِي عَمْرُو بْنُ مُحَمَّدِ بْنِ بُكَيْرٍ النَّاقِدُ وَالْحَسَنُ بْنُ عَلِيٍّ الْحُلْوَانِيُّ وَعَبْدُ بْنُ حُمَيْدٍ قَالَ عَبْدٌ حَدَّثَنِي و قَالَ الْآخَرَانِ حَدَّثَنَا يَعْقُوبُ يَعْنُونَ ابْنَ إِبْرَاهِيمَ بْنِ سَعْدٍ حَدَّثَنَا أَبِي عَنْ صَالِحٍ وَهُوَ ابْنُ كَيْسَانَ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ قَالَ أَخْبَرَنِي أَنَسُ بْنُ مَالِكٍ أَنَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ تَابَعَ الْوَحْيَ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَبْلَ وَفَاتِهِ حَتَّى تُوُفِّيَ وَأَكْثَرُ مَا كَانَ الْوَحْيُ يَوْمَ تُوُفِّيَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ
Har berättat för mig [Amru bin Muhammad bin Bukair An Naqid], [Al Hasan bin Ali Al Hulwani] och [Abdu bin Humaid] sa Abdu: har berättat för mig, medan andra sa: Har berättat för oss [Ya'qub bin Ibrahim bin Sa'ad] har berättat för oss [min far] från [Salih bin Kaisan] från [Ibn Shihab] sa: Har berättat för mig [Anas bin Malik] att Allah 'azza wajalla fullbordar uppenbarelsen av Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam innan han dog
Hadith
Imam Muslim : 5332
حَدَّثَنِي أَبُو خَيْثَمَةَ زُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ وَمُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى وَاللَّفْظُ لِابْنِ الْمُثَنَّى قَالَا حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ وَهُوَ ابْنُ مَهْدِيٍّ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ عَنْ قَيْسِ بْنِ مُسْلِمٍ عَنْ طَارِقِ بْنِ شِهَابٍ أَنَّ الْيَهُودَ قَالُوا لِعُمَرَ إِنَّكُمْ تَقْرَءُونَ آيَةً لَوْ أُنْزِلَتْ فِينَا لَاتَّخَذْنَا ذَلِكَ الْيَوْمَ عِيدًا فَقَالَ عُمَرُ إِنِّي لَأَعْلَمُ حَيْثُ أُنْزِلَتْ وَأَيَّ يَوْمٍ أُنْزِلَتْ وَأَيْنَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَيْثُ أُنْزِلَتْ أُنْزِلَتْ بِعَرَفَةَ وَرَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَاقِفٌ بِعَرَفَةَ قَالَ سُفْيَانُ أَشُكُّ كَانَ يَوْمَ جُمُعَةٍ أَمْ لَا يَعْنِي { الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي }
Det har berättats för mig [Abu Khaitsamah bin Harb] och [Muhammad bin Al Mutsanna], texten av Ibn Al Mutsanna, som båda säger: Det har berättats för oss [Abdurrahman bin Mahdi] har sagt till oss [Sufyan] från [Qais bin Muslim] från [Thariq bin Shihab], judarna sa till [Umar]: Sannerligen, du läste en vers som, om den hade uppenbarats för oss, skulle vi ha gjort den dagen till en helgdag: 'Sannerligen vet jag när versen uppenbarades, på vilken dag versen uppenbarades och var profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam var när versen uppenbarades. Denna vers kom ner till Arafah när profeten sallallaahu 'alaihi wa Salam wuquf till Arafah. Sufyan sa: Jag tvivlar på om det är fredag eller inte, vilket betyder: 'På denna dag har jag fullkomnat er religion för er och har uppfyllt Mina välsignelser för er'. -Al Maa`idah: 3-
Hadith
Imam Muslim : 5333
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ وَأَبُو كُرَيْبٍ وَاللَّفْظُ لِأَبِي بَكْرٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ إِدْرِيسَ عَنْ أَبِيهِ عَنْ قَيْسِ بْنِ مُسْلِمٍ عَنْ طَارِقِ بْنِ شِهَابٍ قَالَ قَالَتْ الْيَهُودُ لِعُمَرَ لَوْ عَلَيْنَا مَعْشَرَ يَهُودَ نَزَلَتْ هَذِهِ الْآيَةَ { الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمْ الْإِسْلَامَ دِينًا } نَعْلَمُ الْيَوْمَ الَّذِي أُنْزِلَتْ فِيهِ لَاتَّخَذْنَا ذَلِكَ الْيَوْمَ عِيدًا قَالَ فَقَالَ عُمَرُ فَقَدْ عَلِمْتُ الْيَوْمَ الَّذِي أُنْزِلَتْ فِيهِ وَالسَّاعَةَ وَأَيْنَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حِينَ نَزَلَتْ نَزَلَتْ لَيْلَةَ جَمْعٍ وَنَحْنُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِعَرَفَاتٍ
Har återberättat för oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] och [Abu Kuraib] Abu Bakrs text, han sa: Har återberättat för oss [Abdullah bin Idris] från [hans far] från [Qais bin Muslim] från [Thariq bin Shihab] som sa: Judarna sade till [Umar]: Om vi, judarna, hade uppenbarat denna vers: 'Idag har jag fullkomnat er religion, och har tillräckliga för er med Mina välsignelser, och jag har godkänt att islam har blivit en religion för er'. -Al Maa`idah: 3- Vi vet att den dagen versen uppenbarades, kommer vi definitivt att göra den dagen till en helgdag. Umar sade: Jag vet dagen och tiden då versen uppenbarades och var Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam var när versen uppenbarades, versen kom ner natten till vår samling när vi var med Rasulullah sallallaahu 'alaihi wa Salam i Arafah.
Hadith
Imam Muslim : 5334
و حَدَّثَنِي عَبْدُ بْنُ حُمَيْدٍ أَخْبَرَنَا جَعْفَرُ بْنُ عَوْنٍ أَخْبَرَنَا أَبُو عُمَيْسٍ عَنْ قَيْسِ بْنِ مُسْلِمٍ عَنْ طَارِقِ بْنِ شِهَابٍ قَالَ جَاءَ رَجُلٌ مِنْ الْيَهُودِ إِلَى عُمَرَ فَقَالَ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ آيَةٌ فِي كِتَابِكُمْ تَقْرَءُونَهَا لَوْ عَلَيْنَا نَزَلَتْ مَعْشَرَ الْيَهُودِ لَاتَّخَذْنَا ذَلِكَ الْيَوْمَ عِيدًا قَالَ وَأَيُّ آيَةٍ قَالَ { الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمْ الْإِسْلَامَ دِينًا } فَقَالَ عُمَرُ إِنِّي لَأَعْلَمُ الْيَوْمَ الَّذِي نَزَلَتْ فِيهِ وَالْمَكَانَ الَّذِي نَزَلَتْ فِيهِ نَزَلَتْ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِعَرَفَاتٍ فِي يَوْمِ جُمُعَةٍ
Det har sagts till mig att [Abdu bin Humaid] har berättat för oss att [Ja'far bin Aun] har berättat för oss [Abu Umais] från [Qais bin Muslim] från [Thariq bin Shihab] som sa: En jude kom till [Umar] och sa: O Amirul Mu'minin, det finns en vers i din bok som du läste, om den versen hade kommit ner till oss judar, skulle vi ha gjort den dagen till en dag. Umar frågade: Vilken vers? Han svarade: 'Idag har jag fullkomnat er religion för er, och jag har uppfyllt Mina välsignelser över er, och jag har godkänt att islam ska vara en religion för er'. -Al Maa`idah: 3- Umar sade: Sannerligen, jag vet dagen och platsen då denna vers uppenbarades, versen uppenbarades för Allahs Sändebud sallallaahu 'alaihi wa Salam i Arafah på fredagen.
Hadith
Imam Muslim : 5335
حَدَّثَنِي أَبُو الطَّاهِرِ أَحْمَدُ بْنُ عَمْرِو بْنِ سَرْحٍ وَحَرْمَلَةُ بْنُ يَحْيَى التُّجِيبِيُّ قَالَ أَبُو الطَّاهِرِ حَدَّثَنَا و قَالَ حَرْمَلَةُ أَخْبَرَنَا ابْنُ وَهْبٍ أَخْبَرَنِي يُونُسُ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ أَخْبَرَنِي عُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ أَنَّهُ سَأَلَ عَائِشَةَ عَنْ قَوْلِ اللَّهِ { وَإِنْ خِفْتُمْ أَلَّا تُقْسِطُوا فِي الْيَتَامَى فَانْكِحُوا مَا طَابَ لَكُمْ مِنْ النِّسَاءِ مَثْنَى وَثُلَاثَ وَرُبَاعَ } قَالَتْ يَا ابْنَ أُخْتِي هِيَ الْيَتِيمَةُ تَكُونُ فِي حَجْرِ وَلِيِّهَا تُشَارِكُهُ فِي مَالِهِ فَيُعْجِبُهُ مَالُهَا وَجَمَالُهَا فَيُرِيدُ وَلِيُّهَا أَنْ يَتَزَوَّجَهَا بِغَيْرِ أَنْ يُقْسِطَ فِي صَدَاقِهَا فَيُعْطِيَهَا مِثْلَ مَا يُعْطِيهَا غَيْرُهُ فَنُهُوا أَنْ يَنْكِحُوهُنَّ إِلَّا أَنْ يُقْسِطُوا لَهُنَّ وَيَبْلُغُوا بِهِنَّ أَعْلَى سُنَّتِهِنَّ مِنْ الصَّدَاقِ وَأُمِرُوا أَنْ يَنْكِحُوا مَا طَابَ لَهُمْ مِنْ النِّسَاءِ سِوَاهُنَّ قَالَ عُرْوَةُ قَالَتْ عَائِشَةُ ثُمَّ إِنَّ النَّاسَ اسْتَفْتَوْا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بَعْدَ هَذِهِ الْآيَةِ فِيهِنَّ فَأَنْزَلَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ { يَسْتَفْتُونَكَ فِي النِّسَاءِ قُلْ اللَّهُ يُفْتِيكُمْ فِيهِنَّ وَمَا يُتْلَى عَلَيْكُمْ فِي الْكِتَابِ فِي يَتَامَى النِّسَاءِ اللَّاتِي لَا تُؤْتُونَهُنَّ مَا كُتِبَ لَهُنَّ وَتَرْغَبُونَ أَنْ تَنْكِحُوهُنَّ } قَالَتْ وَالَّذِي ذَكَرَ اللَّهُ تَعَالَى أَنَّهُ { يُتْلَى عَلَيْكُمْ فِي الْكِتَابِ } الْآيَةُ الْأُولَى الَّتِي قَالَ اللَّهُ فِيهَا { وَإِنْ خِفْتُمْ أَلَّا تُقْسِطُوا فِي الْيَتَامَى فَانْكِحُوا مَا طَابَ لَكُمْ مِنْ النِّسَاءِ } قَالَتْ عَائِشَةُ وَقَوْلُ اللَّهِ فِي الْآيَةِ الْأُخْرَى { وَتَرْغَبُونَ أَنْ تَنْكِحُوهُنَّ } رَغْبَةَ أَحَدِكُمْ عَنْ الْيَتِيمَةِ الَّتِي تَكُونُ فِي حَجْرِهِ حِينَ تَكُونُ قَلِيلَةَ الْمَالِ وَالْجَمَالِ فَنُهُوا أَنْ يَنْكِحُوا مَا رَغِبُوا فِي مَالِهَا وَجَمَالِهَا مِنْ يَتَامَى النِّسَاءِ إِلَّا بِالْقِسْطِ مِنْ أَجْلِ رَغْبَتِهِمْ عَنْهُنَّ و حَدَّثَنَا الْحَسَنُ الْحُلْوَانِيُّ وَعَبْدُ بْنُ حُمَيْدٍ جَمِيعًا عَنْ يَعْقُوبَ بْنِ إِبْرَاهِيمَ بْنِ سَعْدٍ حَدَّثَنَا أَبِي عَنْ صَالِحٍ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ أَخْبَرَنِي عُرْوَةُ أَنَّهُ سَأَلَ عَائِشَةَ عَنْ قَوْلِ اللَّهِ { وَإِنْ خِفْتُمْ أَلَّا تُقْسِطُوا فِي الْيَتَامَى } وَسَاقَ الْحَدِيثَ بِمِثْلِ حَدِيثِ يُونُسَ عَنْ الزُّهْرِيِّ وَزَادَ فِي آخِرِهِ مِنْ أَجْلِ رَغْبَتِهِمْ عَنْهُنَّ إِذَا كُنَّ قَلِيلَاتِ الْمَالِ وَالْجَمَالِ
Har berättat för mig [Abu Ath Thahir Ahmad bin Amru bin Sarh] och [Harmalah bin Yahya At Tujibi] sa Abu Ath Thahir: Har berättat för oss, medan Harmalah sa: Har berättat för oss [Ibnu Wahab] har berättat för mig [Yunus] från [Ibnu Shihab] har berättat för mig [Urwah bin Zubair] att han frågade [Aisyah] om Allahs ord: 'Och om du är orolig för att inte vara rättvis i frågan om föräldralösa barn, gift dig då med två, eller tre, eller fyra kvinnor som är bra för dig'. -An Nisaa`: 3- Aisha sa: O min systerdotter, det betyder en föräldralös flicka som står under sin förmyndares överinseende - och- hon är - ansvarig för hans rikedom, sedan blir han förvånad över den föräldralösa flickans rikedom och skönhet och vill gifta sig med henne i avsikt att vara orättvis i hennes hemgift så att han ger henne något liknande det som ges till andra. Sedan är de förbjudna att gifta sig med dem förutom för att vara rättvis mot dem och så att de ger en högre hemgift och de beordras att gifta sig med kvinnor som är bra för dem, utöver föräldralösa. Urwah sa: Aisyah sa: Då bad folket Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) om en fatwa efter denna vers om dem - kvinnliga föräldralösa - då uppenbarade Allah 'azza wajalla versen: 'Och de bad dig om en fatwa om kvinnor och sa: 'Allah är den som gav dig en fatwa om dem och det som lästes för dig i Boken om föräldralösa kvinnor att du inte gav dem det som var föreskrivet för dem medan du ville gifta dig med dem'. -An Nisaa`: 127- Aisyah sade: Och vad Allah Ta'ala nämnde är vad som lästes för er i Koranen i föregående vers som nämner Allahs ord: 'Och om ni oroar er för att inte skipa rättvisa i fråga om föräldralösa barn, gift er då med kvinnor som är bra för er'. -An Nisaa`: 3- Aisha sade: Och Allahs ord i en annan vers: 'Medan ni vill gifta er med dem,' -An Nisaa`: 127- är ogillandet hos någon av er för föräldralösa kvinnor som är under er vård medan hon är liten i rikedom och inte vacker. Därför är de förbjudna att gifta sig på grund av vad de tycker om i föräldralösa kvinnors rikedom och skönhet, förutom med rättvisa på grund av deras ogillande för föräldralösa kvinnor. Har berättat för oss [Al Hasan Al Hulwani] och [Abdu bin Humaid] allt från [Ya'qub bin Ibrahim bin Sa'ad] har berättat för oss [min far] från [Salih] från [Ibn Shihab] har informerat mig [Urwah] att han frågade [Aisha] om Allahs ord: 'Och om du fruktar att du inte kommer att behandla de föräldralösa barnen rättvist,' -An Nisaa`: 3- han nämnde hadithen som Yunus hadithen från Az Zuhri och han tillade i slutet: På grund av deras ogillande av föräldralösa om de är ringa i rikedom och mindre vackra
Hadith
Imam Muslim : 5336
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ وَأَبُو كُرَيْبٍ قَالَا حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ حَدَّثَنَا هِشَامٌ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ فِي قَوْله { وَإِنْ خِفْتُمْ أَلَّا تُقْسِطُوا فِي الْيَتَامَى } قَالَتْ أُنْزِلَتْ فِي الرَّجُلِ تَكُونُ لَهُ الْيَتِيمَةُ وَهُوَ وَلِيُّهَا وَوَارِثُهَا وَلَهَا مَالٌ وَلَيْسَ لَهَا أَحَدٌ يُخَاصِمُ دُونَهَا فَلَا يُنْكِحُهَا لِمَالِهَا فَيَضُرُّ بِهَا وَيُسِيءُ صُحْبَتَهَا فَقَالَ { إِنْ خِفْتُمْ أَلَّا تُقْسِطُوا فِي الْيَتَامَى فَانْكِحُوا مَا طَابَ لَكُمْ مِنْ النِّسَاءِ } يَقُولُ مَا أَحْلَلْتُ لَكُمْ وَدَعْ هَذِهِ الَّتِي تَضُرُّ بِهَا
Har berättat för oss att [Abu Bakr bin Abu Syaibah] och [Abu Kuraib] båda sa: Har berättat för oss att [Abu Usamah] har berättat för oss [Hisham] från [sin far] från [Aisha] om Allahs ord: 'Och om ni är oroliga för att inte skipa rättvisa mot föräldralösa kvinnor,' -An Nisaa`: 3- Han sa: -Denna vers- uppenbarades angående någon, han hade en föräldralös kvinna, han var hennes förmyndare och hans arvinge. Den föräldralösa kvinnan har rikedom, hon har ingen annan att konkurrera med förutom henne. Han gifte sig inte med henne för hennes rikedom så att det skulle skada henne och försämra hennes vård. Sedan sa han: 'Och om ni är oroliga för att inte skipa rättvisa i frågan om föräldralösa barn, gift er då med kvinnor som är bra för er'. -An Nisaa`: 3- Han sa: Jag gör det inte lagligt för er och lämnar denna kvinna som är farlig på grund av det.
Hadith
Imam Muslim : 5337
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا عَبْدَةُ بْنُ سُلَيْمَانَ عَنْ هِشَامٍ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ فِي قَوْله { وَمَا يُتْلَى عَلَيْكُمْ فِي الْكِتَابِ فِي يَتَامَى النِّسَاءِ اللَّاتِي لَا تُؤْتُونَهُنَّ مَا كُتِبَ لَهُنَّ وَتَرْغَبُونَ أَنْ تَنْكِحُوهُنَّ } قَالَتْ أُنْزِلَتْ فِي الْيَتِيمَةِ تَكُونُ عِنْدَ الرَّجُلِ فَتَشْرَكُهُ فِي مَالِهِ فَيَرْغَبُ عَنْهَا أَنْ يَتَزَوَّجَهَا وَيَكْرَهُ أَنْ يُزَوِّجَهَا غَيْرَهُ فَيَشْرَكُهُ فِي مَالِهِ فَيَعْضِلُهَا فَلَا يَتَزَوَّجُهَا وَلَا يُزَوِّجُهَا غَيْرَهُ
Har berättat för oss att [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss [Abdah bin Sulaiman] från [Hisham] från [hans far] från [Aisyah] om Hans ord: 'Och vad som reciterades för dig i Koranen: 354 -även en fatwa- angående de föräldralösa kvinnorna att du inte gav dem vad som var föreskrivet för dem, medan du ville gifta dig med dem'. -An Nisaa`: 127- Aisyah sade: -Denna vers- uppenbarades i samband med någons föräldralösa kvinna. Den föräldralösa kvinnan inkluderade honom i hans egendom och sedan ville han gifta sig med henne. Han ville inte att den föräldralösa kvinnan skulle gifta sig med en annan man och inkluderas i hans egendom, så han gjorde det svårt för henne genom att inte gifta sig med henne och inte gifta henne med en annan man.
Hadith
Imam Muslim : 5338
حَدَّثَنَا أَبُو كُرَيْبٍ حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ أَخْبَرَنَا هِشَامٌ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ فِي قَوْله { يَسْتَفْتُونَكَ فِي النِّسَاءِ قُلْ اللَّهُ يُفْتِيكُمْ فِيهِنَّ } الْآيَةَ قَالَتْ هِيَ الْيَتِيمَةُ الَّتِي تَكُونُ عِنْدَ الرَّجُلِ لَعَلَّهَا أَنْ تَكُونَ قَدْ شَرِكَتْهُ فِي مَالِهِ حَتَّى فِي الْعَذْقِ فَيَرْغَبُ يَعْنِي أَنْ يَنْكِحَهَا وَيَكْرَهُ أَنْ يُنْكِحَهَا رَجُلًا فَيَشْرَكُهُ فِي مَالِهِ فَيَعْضِلُهَا
Har berättat för oss [Abu Kuraib] har berättat för oss [Abu Usamah] har berättat för oss [Hisham] från [sin far] från [Aisha] om Hans ord: 'Och de ber er om en fatwa angående kvinnor. Säg: 'Allah ger er en fatwa angående dem'. -An Nisaa`: 127- Aisyah sade: Hon är en föräldralös kvinna som är med någon, kanske inkluderar hon mannen i sin rikedom upp till druvklasarna, sedan vill hon gifta sig med honom, hon vill inte gifta honom med en annan man så att det ska inkluderas i hans rikedom och sedan ger hon honom problem.
Hadith
Imam Muslim : 5339
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا عَبْدَةُ بْنُ سُلَيْمَانَ عَنْ هِشَامٍ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ فِي قَوْله { وَمَنْ كَانَ فَقِيرًا فَلْيَأْكُلْ بِالْمَعْرُوفِ } قَالَتْ أُنْزِلَتْ فِي وَالِي مَالِ الْيَتِيمِ الَّذِي يَقُومُ عَلَيْهِ وَيُصْلِحُهُ إِذَا كَانَ مُحْتَاجًا أَنْ يَأْكُلَ مِنْهُ
Har berättat för oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss [Abdah bin Sulayman] från [Hisyam] från [hans far] [Aisha] om Hans ord: 'Och den som är fattig, han får äta av det som är lämpligt'. -An Nisaa`: 6- Aisyah sade: -denna vers- uppenbarades om väktaren av sin egendom, en föräldralös som tar hand om den och reparerar den, han kan äta av den om han behöver det.
Hadith
Imam Muslim : 5340
و حَدَّثَنَاه أَبُو كُرَيْبٍ حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ حَدَّثَنَا هِشَامٌ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ فِي قَوْله تَعَالَى { وَمَنْ كَانَ غَنِيًّا فَلْيَسْتَعْفِفْ وَمَنْ كَانَ فَقِيرًا فَلْيَأْكُلْ بِالْمَعْرُوفِ } قَالَتْ أُنْزِلَتْ فِي وَلِيِّ الْيَتِيمِ أَنْ يُصِيبَ مِنْ مَالِهِ إِذَا كَانَ مُحْتَاجًا بِقَدْرِ مَالِهِ بِالْمَعْرُوفِ و حَدَّثَنَاه أَبُو كُرَيْبٍ حَدَّثَنَا ابْنُ نُمَيْرٍ حَدَّثَنَا هِشَامٌ بِهَذَا الْإِسْنَادِ
Det har sagts till oss att [Abu Kuraib] har berättat för oss att [Abu Usamah] har berättat för oss [Hisyam] från [sin far] från [Aisha] om Hans ord: 'Den - bland vårdnadshavarna - som kan, låt honom avstå - från att äta den föräldralösas rikedom - och den fattige, då får han äta rikedomen i enlighet med vad som är lämpligt'. -An Nisaa`: 6- Aisyah sade: Det uppenbarades angående en föräldralös vårdnadshavare, han får använda sina pengar om han behöver mängden av sin rikedom på ett lämpligt sätt. Har berättat för oss att [Abu Kuraib] har berättat för oss att [Ibn Numair] har berättat för oss [Hisham] med denna sanad.
