Imam Muslim (الامام مسلم) - 5362 Hadith
Hadith
Imam Muslim : 4961
و حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ أَبِي بَكْرٍ الْمُقَدَّمِيُّ حَدَّثَنَا بِشْرُ بْنُ الْمُفَضَّلِ عَنْ هِشَامٍ عَنْ يَحْيَى بْنِ أَبِي كَثِيرٍ عَنْ أَبِي سَلَمَةَ عَنْ عُرْوَةَ عَنْ أَسْمَاءَ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّهُ قَالَ لَا شَيْءَ أَغْيَرُ مِنْ اللَّهِ عَزَّ وَجَلَّ
Och har berättat för oss att [Muhammad bin Abu Bakr Al Muqaddami] har berättat för oss [Bisyr bin Al Mufadhdhal] från [Hisyam] från [Yahya bin Abu Katsir] från [Abu Salamah] från ['Urwah] från [Asma'] från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam han sa: 'Azalla'.
Hadith
Imam Muslim : 4962
حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ حَدَّثَنَا عَبْدُ الْعَزِيزِ يَعْنِي ابْنَ مُحَمَّدٍ عَنْ الْعَلَاءِ عَنْ أَبِيهِ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ الْمُؤْمِنُ يَغَارُ وَاللَّهُ أَشَدُّ غَيْرًا و حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ جَعْفَرٍ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ قَالَ سَمِعْتُ الْعَلَاءَ بِهَذَا الْإِسْنَادِ
Qutaibah bin Sa'id har berättat för oss från Al 'Ala från sin far från Abu Hurairah att Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sa: "En troende är avundsjuk, och Allah är ännu mer avundsjuk." Och Muhammad bin Al Mutsanna har berättat för oss från Muhammad bin Ja'far som har berättat för oss från Shu'bah att han sa: "Jag hörde Al 'Ala med denna överföringskedja."
Hadith
Imam Muslim : 4963
حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ وَأَبُو كَامِلٍ فُضَيْلُ بْنُ حُسَيْنٍ الْجَحْدَرِيُّ كِلَاهُمَا عَنْ يَزِيدَ بْنِ زُرَيْعٍ وَاللَّفْظُ لِأَبِي كَامِلٍ حَدَّثَنَا يَزِيدُ حَدَّثَنَا التَّيْمِيُّ عَنْ أَبِي عُثْمَانَ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ أَنَّ رَجُلًا أَصَابَ مِنْ امْرَأَةٍ قُبْلَةً فَأَتَى النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَذَكَرَ ذَلِكَ لَهُ قَالَ فَنَزَلَتْ { أَقِمْ الصَّلَاةَ طَرَفَيْ النَّهَارِ وَزُلَفًا مِنْ اللَّيْلِ إِنَّ الْحَسَنَاتِ يُذْهِبْنَ السَّيِّئَاتِ ذَلِكَ ذِكْرَى لِلذَّاكِرِينَ } قَالَ فَقَالَ الرَّجُلُ أَلِيَ هَذِهِ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ لِمَنْ عَمِلَ بِهَا مِنْ أُمَّتِي حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ عَبْدِ الْأَعْلَى حَدَّثَنَا الْمُعْتَمِرُ عَنْ أَبِيهِ حَدَّثَنَا أَبُو عُثْمَانَ عَنْ ابْنِ مَسْعُودٍ أَنَّ رَجُلًا أَتَى النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَذَكَرَ أَنَّهُ أَصَابَ مِنْ امْرَأَةٍ إِمَّا قُبْلَةً أَوْ مَسًّا بِيَدٍ أَوْ شَيْئًا كَأَنَّهُ يَسْأَلُ عَنْ كَفَّارَتِهَا قَالَ فَأَنْزَلَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ ثُمَّ ذَكَرَ بِمِثْلِ حَدِيثِ يَزِيدَ حَدَّثَنَا عُثْمَانُ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا جَرِيرٌ عَنْ سُلَيْمَانَ التَّيْمِيِّ بِهَذَا الْإِسْنَادِ قَالَ أَصَابَ رَجُلٌ مِنْ امْرَأَةٍ شَيْئًا دُونَ الْفَاحِشَةِ فَأَتَى عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ فَعَظَّمَ عَلَيْهِ ثُمَّ أَتَى أَبَا بَكْرٍ فَعَظَّمَ عَلَيْهِ ثُمَّ أَتَى النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَذَكَرَ بِمِثْلِ حَدِيثِ يَزِيدَ وَالْمُعْتَمِرِ
Det har berättats för oss [Qutaibah bin Sa'id] och [Abu Kamil Fudhail bin Husain Al Jahdari], båda från [Yazid bin Zurai'] - och denna lafadh tillhör Abu Kamil-; Yazid har berättat för oss [At Taimi] från [Abu 'Uthman] från ['Abdullah bin Mas'ud] att en man en gång kysste en kvinna, sedan gick han till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och rapporterade det till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam. Sedan kom versen ner: 'Och upprätta bönen vid båda ändar av dagen - morgon och kväll - och i början av natten. Faktum är att goda gärningar utplånar synderna från dåliga gärningar. Det är en varning till dem som minns'. -QS Hud; 114-. Abdullah sa; mannen frågade: 'O Allahs sändebud, är denna vers för mig?' Han svarade: 'Versen är för dem som gör det från min ummah'. Det har berättats för oss [Muhammad bin 'Abdul A'la] har berättat för oss [Mu'tamir] från [hans far] har berättat för oss [Abu 'Uthman] från [Ibn Mas'ud] att en man mötte profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och berättade för honom att han hade rört vid en kvinna, antingen i form av en kyss eller en handberöring, som om han hade frågat profeten sallallaahu 'alaihi wasallam om hennes kafarah -eraser-. Ibn Mas'ud sa; sedan kom versen ner - som i Yazids hadithen. Har berättat för oss ['Uthman bin Abu Syaibah] har berättat för oss [Jarir] från [Sulaiman At Taimi] med denna sanad, han sa; 'En man begick en gång en liten synd mot en kvinna, sedan mötte han Umar bin Khaththab, så Umar trodde att han hade begått en stor synd. Sedan mötte han Abu Bakr, han trodde att han hade begått en stor synd. Sedan kom han till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam - då nämnde berättaren Yazids och Mu'tamirs hadither.
Hadith
Imam Muslim : 4964
حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ يَحْيَى وَقُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ وَأَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ وَاللَّفْظُ لِيَحْيَى قَالَ يَحْيَى أَخْبَرَنَا و قَالَ الْآخَرَانِ حَدَّثَنَا أَبُو الْأَحْوَصِ عَنْ سِمَاكٍ عَنْ إِبْرَاهِيمَ عَنْ عَلْقَمَةَ وَالْأَسْوَدِ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ قَالَ جَاءَ رَجُلٌ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي عَالَجْتُ امْرَأَةً فِي أَقْصَى الْمَدِينَةِ وَإِنِّي أَصَبْتُ مِنْهَا مَا دُونَ أَنْ أَمَسَّهَا فَأَنَا هَذَا فَاقْضِ فِيَّ مَا شِئْتَ فَقَالَ لَهُ عُمَرُ لَقَدْ سَتَرَكَ اللَّهُ لَوْ سَتَرْتَ نَفْسَكَ قَالَ فَلَمْ يَرُدَّ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ شَيْئًا فَقَامَ الرَّجُلُ فَانْطَلَقَ فَأَتْبَعَهُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَجُلًا دَعَاهُ وَتَلَا عَلَيْهِ هَذِهِ الْآيَةَ { أَقِمْ الصَّلَاةَ طَرَفَيْ النَّهَارِ وَزُلَفًا مِنْ اللَّيْلِ إِنَّ الْحَسَنَاتِ يُذْهِبْنَ السَّيِّئَاتِ ذَلِكَ ذِكْرَى لِلذَّاكِرِينَ } فَقَالَ رَجُلٌ مِنْ الْقَوْمِ يَا نَبِيَّ اللَّهِ هَذَا لَهُ خَاصَّةً قَالَ بَلْ لِلنَّاسِ كَافَّةً حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى حَدَّثَنَا أَبُو النُّعْمَانِ الْحَكَمُ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ الْعِجْلِيُّ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ سِمَاكِ بْنِ حَرْبٍ قَالَ سَمِعْتُ إِبْرَاهِيمَ يُحَدِّثُ عَنْ خَالِهِ الْأَسْوَدِ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِمَعْنَى حَدِيثِ أَبِي الْأَحْوَصِ وَقَالَ فِي حَدِيثِهِ فَقَالَ مُعَاذٌ يَا رَسُولَ اللَّهِ هَذَا لِهَذَا خَاصَّةً أَوْ لَنَا عَامَّةً قَالَ بَلْ لَكُمْ عَامَّةً
Har berättat för oss [Yahya bin Yahya] och [Qutaibah bin Sa'id] och [Abu Bakr bin Abu Syaibah] - och denna lafadh tillhör Yahya- Yahya sa; har berättat för oss, och andra säger; har berättat för oss [Abul Ahwash] från [Simak] från [Ibrahim] från ['Alqamah] och [Al Aswad] från ['Abdullah] sa han; från Abdullah sa han; 'En man kom till Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam och han sa: 'O Allahs sändebud! Jag har syndat, eftersom jag hängde med en kvinna i utkanten av Medina. Jag har begått synder med honom utöver sexuellt umgänge. Så straffa mig med vilket straff du än önskar. Så Umar bin Khaththab sa till honom: 'Om du hade dolt din hemlighet, skulle Allah ha dolt ditt misstag.' Abdullah sa; 'Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam vederlade inte Umars ord det minsta'. Så mannen reste sig upp och gick. Då beordrade profeten sallallaahu 'alaihi wasallam någon att följa honom och kalla tillbaka honom. Sedan läste han denna vers för honom: 'Och upprätta bön vid båda ändar av dagen - morgon och kväll - och i början av natten. Sannerligen, alla goda gärningar utplånar synderna från alla dåliga gärningar. Det är en varning till dem som minns'. -QS Hud: 114-. Så fråga någon från en av de närvarande: 'O Nabiyullah! Är versen riktad specifikt till honom?' Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam svarade: 'Även för hela mänskligheten'. Har sagt till oss [Muhammad bin Al Mutsanna] har sagt till oss [Abu An Nu'man Al Hakim bin 'Abdullah Al 'Ijli] har sagt till oss [Syu'bah] från [Simak bin Harb] sa han; Jag hörde [Ibrahim] berätta en historia från sin farbror [Al Aswad] från ['Abdullah] från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam vilket betyder hadithen av Abul Ahwash, sa han i sin hadith; Mu'adz sade: O Allahs sändebud, är denna vers specifikt för den personen eller för oss alla? Han svarade: 'Till och med till er alla'.
Hadith
Imam Muslim : 4965
حَدَّثَنَا الْحَسَنُ بْنُ عَلِيٍّ الْحُلْوَانِيُّ حَدَّثَنَا عَمْرُو بْنُ عَاصِمٍ حَدَّثَنَا هَمَّامٌ عَنْ إِسْحَقَ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي طَلْحَةَ عَنْ أَنَسٍ قَالَ جَاءَ رَجُلٌ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَصَبْتُ حَدًّا فَأَقِمْهُ عَلَيَّ قَالَ وَحَضَرَتْ الصَّلَاةُ فَصَلَّى مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَلَمَّا قَضَى الصَّلَاةَ قَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي أَصَبْتُ حَدًّا فَأَقِمْ فِيَّ كِتَابَ اللَّهِ قَالَ هَلْ حَضَرْتَ الصَّلَاةَ مَعَنَا قَالَ نَعَمْ قَالَ قَدْ غُفِرَ لَكَ
Har berättat för oss [Al Hasan bin 'Ali Al Hulwani] har berättat för oss ['Amr bin 'Ashim] har berättat för oss [Hammam] från [Ishaq bin 'Abdullah bin Abu Talhah] från [Anas] han sa: 'En man kom till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och sa: 'Ja, Allahs sändebud! Jag har brutit mot lagen mot mig själv - straffa mig-! ' Anas sa; 'När det var dags för bön bad han tillsammans med profeten sallallaahu 'alaihi wasallam. Efter att ha avslutat bönen sa han igen till honom: 'Ja, Allahs sändebud! Jag har brutit mot lagen mot mig själv enligt Allahs bok'. Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam frågade: 'Bett du med oss?' han svarade; 'Ja!' Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam sa: 'Allah har förlåtit dig'.
Hadith
Imam Muslim : 4966
حَدَّثَنَا نَصْرُ بْنُ عَلِيٍّ الْجَهْضَمِيُّ وَزُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ وَاللَّفْظُ لِزُهَيْرٍ قَالَا حَدَّثَنَا عُمَرُ بْنُ يُونُسَ حَدَّثَنَا عِكْرِمَةُ بْنُ عَمَّارٍ حَدَّثَنَا شَدَّادٌ حَدَّثَنَا أَبُو أُمَامَةَ قَالَ بَيْنَمَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي الْمَسْجِدِ وَنَحْنُ قُعُودٌ مَعَهُ إِذْ جَاءَ رَجُلٌ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي أَصَبْتُ حَدًّا فَأَقِمْهُ عَلَيَّ فَسَكَتَ عَنْهُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثُمَّ أَعَادَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي أَصَبْتُ حَدًّا فَأَقِمْهُ عَلَيَّ فَسَكَتَ عَنْهُ وَأُقِيمَتْ الصَّلَاةُ فَلَمَّا انْصَرَفَ نَبِيُّ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ أَبُو أُمَامَةَ فَاتَّبَعَ الرَّجُلُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حِينَ انْصَرَفَ وَاتَّبَعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْظُرُ مَا يَرُدُّ عَلَى الرَّجُلِ فَلَحِقَ الرَّجُلُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي أَصَبْتُ حَدًّا فَأَقِمْهُ عَلَيَّ قَالَ أَبُو أُمَامَةَ فَقَالَ لَهُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَرَأَيْتَ حِينَ خَرَجْتَ مِنْ بَيْتِكَ أَلَيْسَ قَدْ تَوَضَّأْتَ فَأَحْسَنْتَ الْوُضُوءَ قَالَ بَلَى يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ ثُمَّ شَهِدْتَ الصَّلَاةَ مَعَنَا فَقَالَ نَعَمْ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ فَقَالَ لَهُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَإِنَّ اللَّهَ قَدْ غَفَرَ لَكَ حَدَّكَ أَوْ قَالَ ذَنْبَكَ
Har berättat för oss [Nashr bin 'Ali Al Jahdhami] och [Zuhair bin Harb] - och denna lafadh tillhör Zuhair - de båda sa; har berättat för oss ['Umar bin Yunus] har berättat för oss ['Ikrimah bin 'Ammar] har berättat för oss [Syaddad] har berättat för oss [Abu Umamah] att han sa; 'När Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam var i moskén, medan vi satt och pratade med honom, kom plötsligt en man och sa: 'O Allahs sändebud, jag har syndat. Därför, ge mig straff!' Men Allahs sändebud förblev bara tyst. Efter det upprepade personen sina ord; 'O Allahs sändebud, jag har syndat. Därför, ge mig straff'. Men profeten förblev bara tyst. Inte långt därefter hölls gemensamma böner. Abu Umamah sa: 'När Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) återvände hem, följde mannen honom för att ta reda på svaret till mannen.' Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) besvarade mannens fråga: "Vet du att när du lämnade huset, utförde du inte tvagning ordentligt?" Mannen svarade: "Ja, O Allahs sändebud." Sedan fortsatte Allahs sändebud sina ord: "Deltog du inte i den gemensamma bönen med oss efter det?" Mannen svarade: "Ja, O Allahs sändebud." Då sa Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom): "Sannerligen, Allah har förlåtit dig ditt straff, eller han sade, dina synder."
Hadith
Imam Muslim : 4967
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى وَمُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ وَاللَّفْظُ لِابْنِ الْمُثَنَّى قَالَا حَدَّثَنَا مُعَاذُ بْنُ هِشَامٍ حَدَّثَنِي أَبِي عَنْ قَتَادَةَ عَنْ أَبِي الصِّدِّيقِ عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ أَنَّ نَبِيَّ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ كَانَ فِيمَنْ كَانَ قَبْلَكُمْ رَجُلٌ قَتَلَ تِسْعَةً وَتِسْعِينَ نَفْسًا فَسَأَلَ عَنْ أَعْلَمِ أَهْلِ الْأَرْضِ فَدُلَّ عَلَى رَاهِبٍ فَأَتَاهُ فَقَالَ إِنَّهُ قَتَلَ تِسْعَةً وَتِسْعِينَ نَفْسًا فَهَلْ لَهُ مِنْ تَوْبَةٍ فَقَالَ لَا فَقَتَلَهُ فَكَمَّلَ بِهِ مِائَةً ثُمَّ سَأَلَ عَنْ أَعْلَمِ أَهْلِ الْأَرْضِ فَدُلَّ عَلَى رَجُلٍ عَالِمٍ فَقَالَ إِنَّهُ قَتَلَ مِائَةَ نَفْسٍ فَهَلْ لَهُ مِنْ تَوْبَةٍ فَقَالَ نَعَمْ وَمَنْ يَحُولُ بَيْنَهُ وَبَيْنَ التَّوْبَةِ انْطَلِقْ إِلَى أَرْضِ كَذَا وَكَذَا فَإِنَّ بِهَا أُنَاسًا يَعْبُدُونَ اللَّهَ فَاعْبُدْ اللَّهَ مَعَهُمْ وَلَا تَرْجِعْ إِلَى أَرْضِكَ فَإِنَّهَا أَرْضُ سَوْءٍ فَانْطَلَقَ حَتَّى إِذَا نَصَفَ الطَّرِيقَ أَتَاهُ الْمَوْتُ فَاخْتَصَمَتْ فِيهِ مَلَائِكَةُ الرَّحْمَةِ وَمَلَائِكَةُ الْعَذَابِ فَقَالَتْ مَلَائِكَةُ الرَّحْمَةِ جَاءَ تَائِبًا مُقْبِلًا بِقَلْبِهِ إِلَى اللَّهِ وَقَالَتْ مَلَائِكَةُ الْعَذَابِ إِنَّهُ لَمْ يَعْمَلْ خَيْرًا قَطُّ فَأَتَاهُمْ مَلَكٌ فِي صُورَةِ آدَمِيٍّ فَجَعَلُوهُ بَيْنَهُمْ فَقَالَ قِيسُوا مَا بَيْنَ الْأَرْضَيْنِ فَإِلَى أَيَّتِهِمَا كَانَ أَدْنَى فَهُوَ لَهُ فَقَاسُوهُ فَوَجَدُوهُ أَدْنَى إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي أَرَادَ فَقَبَضَتْهُ مَلَائِكَةُ الرَّحْمَةِ قَالَ قَتَادَةُ فَقَالَ الْحَسَنُ ذُكِرَ لَنَا أَنَّهُ لَمَّا أَتَاهُ الْمَوْتُ نَأَى بِصَدْرِهِ
Det har berättats för oss av [Muhammad bin Al Mutsanna] och [Muhammad bin Basysyar] - och denna lafadh tillhör Ibnul Mutsanna - de båda sa; har berättat för oss att [Mu'adz bin Hisham] har berättat för mig [min far] från [Qatadah] från [Abu Ash Shiddiq] från [Abu Sa'id Al Khudri] att profeten sallallaahu 'alaihi wasallam sa: 'I forntiden fanns det en man som dödade nittionio människor. Sedan letade personen efter en from person som hade mycket kunskap. Sedan visade han det för en munk och han gick omedelbart till honom. Till munken erkände han att han hade dödat nittionio människor och skulle hans ånger accepteras? Det visar sig att munken faktiskt svarade; 'Nej. Din ånger kommer inte att accepteras'. Slutligen dödade mannen omedelbart munken tills han nu hade dödat hundra människor. Sedan letade mannen efter någon annan som hade mest kunskap. Sedan visades han en lärd som hade mycket kunskap. Till den fromme mannen sade mannen: "Jag har dödat hundra människor och kommer min ånger att accepteras?" Den fromme mannen svarade: "Ja. Det finns ingen barriär mellan din ånger och dig. Gå till det och det området, för det finns många människor som dyrkar Allah Subhanahu Wa Ta'ala. Efter det, dyrka Allah med dem och återvänd inte till ditt område, för ditt område är en dålig miljö." Så gick mannen till det område som hade anvisats. På vägen dit dog mannen. Sedan diskuterade Nådens änglar och Azab med varandra. Nådens ängel sade: "Denne mannen hade tänkt gå till ett område för att ångra sig och dyrka Allah av hela sitt hjärta." Domedagsängeln diskuterade: "Men har han inte gjort något gott alls?" Till slut kom en ängel i mänsklig skepnad för att möta de två änglarna som diskuterade. Så de bad båda ängeln i mänsklig skepnad om ett beslut på bästa sätt. Mannen sade: "Mät det närmaste avståndet till den avlidne personen från hans avgångspunkt till hans destination. Vilken som är närmast, det kommer att vara beslutet." Det visade sig att resultaten av deras mätningar bevisade att mannen dog närmare sin destination. Således var mannen i barmhärtighetsängelns händer. Qatadah sade: "Al Hasan sade: 'Någon har sagt till oss att mannen dog i ett tillstånd av att falla med ansiktet nedåt.'"
Hadith
Imam Muslim : 4968
حَدَّثَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ مُعَاذٍ الْعَنْبَرِيُّ حَدَّثَنَا أَبِي حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ قَتَادَةَ أَنَّهُ سَمِعَ أَبَا الصِّدِّيقِ النَّاجِيَّ عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّ رَجُلًا قَتَلَ تِسْعَةً وَتِسْعِينَ نَفْسًا فَجَعَلَ يَسْأَلُ هَلْ لَهُ مِنْ تَوْبَةٍ فَأَتَى رَاهِبًا فَسَأَلَهُ فَقَالَ لَيْسَتْ لَكَ تَوْبَةٌ فَقَتَلَ الرَّاهِبَ ثُمَّ جَعَلَ يَسْأَلُ ثُمَّ خَرَجَ مِنْ قَرْيَةٍ إِلَى قَرْيَةٍ فِيهَا قَوْمٌ صَالِحُونَ فَلَمَّا كَانَ فِي بَعْضِ الطَّرِيقِ أَدْرَكَهُ الْمَوْتُ فَنَأَى بِصَدْرِهِ ثُمَّ مَاتَ فَاخْتَصَمَتْ فِيهِ مَلَائِكَةُ الرَّحْمَةِ وَمَلَائِكَةُ الْعَذَابِ فَكَانَ إِلَى الْقَرْيَةِ الصَّالِحَةِ أَقْرَبَ مِنْهَا بِشِبْرٍ فَجُعِلَ مِنْ أَهْلِهَا حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ حَدَّثَنَا ابْنُ أَبِي عَدِيٍّ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ قَتَادَةَ بِهَذَا الْإِسْنَادِ نَحْوَ حَدِيثِ مُعَاذِ بْنِ مُعَاذٍ وَزَادَ فِيهِ فَأَوْحَى اللَّهُ إِلَى هَذِهِ أَنْ تَبَاعَدِي وَإِلَى هَذِهِ أَنْ تَقَرَّبِي
Har berättat för mig ['Ubaidullah bin Mu'adh Al 'Anbari] har berättat för oss att [min far] har berättat för oss [Syu'bah] från [Qatadah] att han hörde [Abu Ash Shiddiq An Naji] från [Abu Sa'id Al Khudri] från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam att det fanns en man som hade dödat nittionio människor, sedan frågade han om det fortfarande fanns en dörr till ånger för honom?' Sedan mötte han en munk och frågade honom. Han svarade: 'Det finns ingen dörr till ånger för dig'. Sedan dödade han munken. Sedan fortsatte han fråga, tills han lämnade sin by till en annan by där det fanns rättfärdiga människor. Men mitt under resan hann döden över honom. Han dog i liggande läge.' Då tävlade Barmhärtighetens Ängel och Straffängeln med varandra, och efter att ha mätt resans avstånd visade det sig att han var ett spann närmare den goda byn, så han klassificerades som en invånare i den byn. Har sagt till oss [Muhammad bin Basysyar] har sagt till oss [Ibn Abu 'Adi] Har sagt till oss [Syu'bah] från [Qatadah] med denna sanad likt hadithen av Mu'adz bin Mu'adz där det finns ett tillägg; 'Så Allah uppenbarade för denna by att hålla sig borta medan han beordrades att komma närmare till den andra byn'.
Hadith
Imam Muslim : 4969
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ عَنْ طَلْحَةَ بْنِ يَحْيَى عَنْ أَبِي بُرْدَةَ عَنْ أَبِي مُوسَى قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا كَانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ دَفَعَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ إِلَى كُلِّ مُسْلِمٍ يَهُودِيًّا أَوْ نَصْرَانِيًّا فَيَقُولُ هَذَا فِكَاكُكَ مِنْ النَّارِ
Har sagt till oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har sagt till oss [Abu Usamah] från [Thalhah bin Yahya] från [Abu Burdah] från [Abu Musa] att han sa: 'Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam har sagt: 'På domedagen kommer Allah Subhanahu wa Ta'ala att utlämna en jude eller en kristen till varje muslim. Då kommer Allah Subhanahu wa Ta'ala att säga: 'Dette är er återlösare från helvetets plåga.''
Hadith
Imam Muslim : 4970
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا عَفَّانُ بْنُ مُسْلِمٍ حَدَّثَنَا هَمَّامٌ حَدَّثَنَا قَتَادَةُ أَنَّ عَوْنًا وَسَعِيدَ بْنَ أَبِي بُرْدَةَ حَدَّثَاهُ أَنَّهُمَا شَهِدَا أَبَا بُرْدَةَ يُحَدِّثُ عُمَرَ بْنَ عَبْدِ الْعَزِيزِ عَنْ أَبِيهِ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لَا يَمُوتُ رَجُلٌ مُسْلِمٌ إِلَّا أَدْخَلَ اللَّهُ مَكَانَهُ النَّارَ يَهُودِيًّا أَوْ نَصْرَانِيًّا قَالَ فَاسْتَحْلَفَهُ عُمَرُ بْنُ عَبْدِ الْعَزِيزِ بِاللَّهِ الَّذِي لَا إِلَهَ إِلَّا هُوَ ثَلَاثَ مَرَّاتٍ أَنَّ أَبَاهُ حَدَّثَهُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ فَحَلَفَ لَهُ قَالَ فَلَمْ يُحَدِّثْنِي سَعِيدٌ أَنَّهُ اسْتَحْلَفَهُ وَلَمْ يُنْكِرْ عَلَى عَوْنٍ قَوْلَهُ حَدَّثَنَا إِسْحَقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ وَمُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى جَمِيعًا عَنْ عَبْدِ الصَّمَدِ بْنِ عَبْدِ الْوَارِثِ أَخْبَرَنَا هَمَّامٌ حَدَّثَنَا قَتَادَةُ بِهَذَا الْإِسْنَادِ نَحْوَ حَدِيثِ عَفَّانَ وَقَالَ عَوْنُ بْنُ عُتْبَةَ
Har berättat för oss att [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss att ['Affan bin Muslim] har berättat för oss att [Hammam] har berättat för oss [Qatadah] att ['Aun] och [Sa'id bin Abu Burdah] har berättat för [Qatadah] att de båda bevittnade [Abu Burdah] som sa till 'Umar bin 'Abdul 'Aziz från [sin far] från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam att han sa: 'Ingen muslim dör om inte Allah sätter -visar- i hans ställe helvetet av en jude eller en kristen'. Qatadah sa: Så Umar bin Abdul Aziz bad Abu Burdah att svära i Allahs namn, som inte har någon annan gud, tre gånger om han verkligen hade hört sin far berätta för honom om denna Hadith från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam. Qatadah sa: Abu Burda svor också en ed till honom. Qatadah sa; Sa'id berättade dock inte för mig att Umar bad Abu Darda om en ed, men han förnekade inte heller Auns ord. Har berättat för oss [Ishaq bin Ibrahim] och [Muhammad bin Al Mutsanna] allt från att ['Abdush Shamad bin 'Abdul Warits] har berättat för oss att [Hammam] har berättat för oss [Qatadah] med denna sanad likt hadithen från 'Affan och har sagt 'Aun bin 'Utbah.
Hadith
Imam Muslim : 4971
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ عَمْرِو بْنِ عَبَّادِ بْنِ جَبَلَةَ بْنِ أَبِي رَوَّادٍ حَدَّثَنَا حَرَمِيُّ بْنُ عُمَارَةَ حَدَّثَنَا شَدَّادٌ أَبُو طَلْحَةَ الرَّاسِبِيُّ عَنْ غَيْلَانَ بْنِ جَرِيرٍ عَنْ أَبِي بُرْدَةَ عَنْ أَبِيهِ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ يَجِيءُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ نَاسٌ مِنْ الْمُسْلِمِينَ بِذُنُوبٍ أَمْثَالِ الْجِبَالِ فَيَغْفِرُهَا اللَّهُ لَهُمْ وَيَضَعُهَا عَلَى الْيَهُودِ وَالنَّصَارَى فِيمَا أَحْسِبُ أَنَا قَالَ أَبُو رَوْحٍ لَا أَدْرِي مِمَّنْ الشَّكُّ قَالَ أَبُو بُرْدَةَ فَحَدَّثْتُ بِهِ عُمَرَ بْنَ عَبْدِ الْعَزِيزِ فَقَالَ أَبُوكَ حَدَّثَكَ هَذَا عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قُلْتُ نَعَمْ
Har berättat för oss [Muhammad bin 'Amru bin 'Abbad bin Jabalah bin Abu Rawwad] Har berättat för oss [Harami Ibn 'Umarah] har berättat för oss [Syaddad Abu Thalhah Ar Rasibi] från [Ghailan bin Jarir] från [Abu Burdah] från [hans far] från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam han sa: 'På domedagen kommer en grupp muslimer och har synder stora som berg. Sedan förlät Allah hans synder, sedan lade Han dem på judarna och de kristna.' -Det är min gissning-. Rauh sa: 'Jag vet inte vem detta tvivel kommer ifrån'. Abu Burdah sa: Så jag berättade detta för Umar bin Abdul Aziz. Sedan frågade han: 'Berättade din far detta från profeten sallallaahu 'alaihi wasallam? Jag svarade: 'Ja'.
Hadith
Imam Muslim : 4972
حَدَّثَنَا زُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ حَدَّثَنَا إِسْمَعِيلُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ عَنْ هِشَامٍ الدَّسْتَوَائِيِّ عَنْ قَتَادَةَ عَنْ صَفْوَانَ بْنِ مُحْرِزٍ قَالَ قَالَ رَجُلٌ لِابْنِ عُمَرَ كَيْفَ سَمِعْتَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ فِي النَّجْوَى قَالَ سَمِعْتُهُ يَقُولُ يُدْنَى الْمُؤْمِنُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ مِنْ رَبِّهِ عَزَّ وَجَلَّ حَتَّى يَضَعَ عَلَيْهِ كَنَفَهُ فَيُقَرِّرُهُ بِذُنُوبِهِ فَيَقُولُ هَلْ تَعْرِفُ فَيَقُولُ أَيْ رَبِّ أَعْرِفُ قَالَ فَإِنِّي قَدْ سَتَرْتُهَا عَلَيْكَ فِي الدُّنْيَا وَإِنِّي أَغْفِرُهَا لَكَ الْيَوْمَ فَيُعْطَى صَحِيفَةَ حَسَنَاتِهِ وَأَمَّا الْكُفَّارُ وَالْمُنَافِقُونَ فَيُنَادَى بِهِمْ عَلَى رُءُوسِ الْخَلَائِقِ هَؤُلَاءِ الَّذِينَ كَذَبُوا عَلَى اللَّهِ
Har berättat för oss att [Zuhair bin Harb] har berättat för oss [Isma'il bin Ibrahim] från [Hisyam Ad Dastawa'i] från [Qatadah] från [Shafwan bin Muhriz] han sa: 'En man frågade Ibn Umar: 'Hur hörde du profeten sallallaahu 'alaihi wasallam säga om Allahs uttalande i en viskning?' [Ibn Umar] svarade: 'Jag hörde en gång profeten sallallaahu 'alaihi wasallam säga: 'På domedagen kommer de troende att mötas av Allah Azza Wa Jalla mycket nära tills deras kroppar vidrör Allah. Efter det kommer Allah att bekräfta hans synder. Sedan kommer Allah att fråga: 'Känner du till din synd?' Den troende svarade: 'Åh, min Gud. Jag känner till min synd. Allah säger: Sannerligen, jag har dolt den för dig medan du var i världen och idag har jag förlåtit dig.' Sedan får den troende ett register över sina goda gärningar. Under tiden kommer de icke-troende och hycklarna att ropas ut med hög röst inför alla varelser: 'Det här är människorna som har ljugit för Allah Azza Wa Jalla'.
Hadith
Imam Muslim : 4973
حَدَّثَنِي أَبُو الطَّاهِرِ أَحْمَدُ بْنُ عَمْرِو بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرِو بْنِ سَرْحٍ مَوْلَى بَنِي أُمَيَّةَ أَخْبَرَنِي ابْنُ وَهْبٍ أَخْبَرَنِي يُونُسُ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ قَالَ ثُمَّ غَزَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ غَزْوَةَ تَبُوكَ وَهُوَ يُرِيدُ الرُّومَ وَنَصَارَى الْعَرَبِ بِالشَّامِ قَالَ ابْنُ شِهَابٍ فَأَخْبَرَنِي عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ كَعْبِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ كَعْبٍ كَانَ قَائِدَ كَعْبٍ مِنْ بَنِيهِ حِينَ عَمِيَ قَالَ سَمِعْتُ كَعْبَ بْنَ مَالِكٍ يُحَدِّثُ حَدِيثَهُ حِينَ تَخَلَّفَ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ قَالَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ لَمْ أَتَخَلَّفْ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي غَزْوَةٍ غَزَاهَا قَطُّ إِلَّا فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ غَيْرَ أَنِّي قَدْ تَخَلَّفْتُ فِي غَزْوَةِ بَدْرٍ وَلَمْ يُعَاتِبْ أَحَدًا تَخَلَّفَ عَنْهُ إِنَّمَا خَرَجَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَالْمُسْلِمُونَ يُرِيدُونَ عِيرَ قُرَيْشٍ حَتَّى جَمَعَ اللَّهُ بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ عَدُوِّهِمْ عَلَى غَيْرِ مِيعَادٍ وَلَقَدْ شَهِدْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَيْلَةَ الْعَقَبَةِ حِينَ تَوَاثَقْنَا عَلَى الْإِسْلَامِ وَمَا أُحِبُّ أَنَّ لِي بِهَا مَشْهَدَ بَدْرٍ وَإِنْ كَانَتْ بَدْرٌ أَذْكَرَ فِي النَّاسِ مِنْهَا وَكَانَ مِنْ خَبَرِي حِينَ تَخَلَّفْتُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ أَنِّي لَمْ أَكُنْ قَطُّ أَقْوَى وَلَا أَيْسَرَ مِنِّي حِينَ تَخَلَّفْتُ عَنْهُ فِي تِلْكَ الْغَزْوَةِ وَاللَّهِ مَا جَمَعْتُ قَبْلَهَا رَاحِلَتَيْنِ قَطُّ حَتَّى جَمَعْتُهُمَا فِي تِلْكَ الْغَزْوَةِ فَغَزَاهَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي حَرٍّ شَدِيدٍ وَاسْتَقْبَلَ سَفَرًا بَعِيدًا وَمَفَازًا وَاسْتَقْبَلَ عَدُوًّا كَثِيرًا فَجَلَا لِلْمُسْلِمِينَ أَمْرَهُمْ لِيَتَأَهَّبُوا أُهْبَةَ غَزْوِهِمْ فَأَخْبَرَهُمْ بِوَجْهِهِمْ الَّذِي يُرِيدُ وَالْمُسْلِمُونَ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَثِيرٌ وَلَا يَجْمَعُهُمْ كِتَابُ حَافِظٍ يُرِيدُ بِذَلِكَ الدِّيوَانَ قَالَ كَعْبٌ فَقَلَّ رَجُلٌ يُرِيدُ أَنْ يَتَغَيَّبَ يَظُنُّ أَنَّ ذَلِكَ سَيَخْفَى لَهُ مَا لَمْ يَنْزِلْ فِيهِ وَحْيٌ مِنْ اللَّهِ عَزَّ وَجَلَّ وَغَزَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ تِلْكَ الْغَزْوَةَ حِينَ طَابَتْ الثِّمَارُ وَالظِّلَالُ فَأَنَا إِلَيْهَا أَصْعَرُ فَتَجَهَّزَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَالْمُسْلِمُونَ مَعَهُ وَطَفِقْتُ أَغْدُو لِكَيْ أَتَجَهَّزَ مَعَهُمْ فَأَرْجِعُ وَلَمْ أَقْضِ شَيْئًا وَأَقُولُ فِي نَفْسِي أَنَا قَادِرٌ عَلَى ذَلِكَ إِذَا أَرَدْتُ فَلَمْ يَزَلْ ذَلِكَ يَتَمَادَى بِي حَتَّى اسْتَمَرَّ بِالنَّاسِ الْجِدُّ فَأَصْبَحَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ غَادِيًا وَالْمُسْلِمُونَ مَعَهُ وَلَمْ أَقْضِ مِنْ جَهَازِي شَيْئًا ثُمَّ غَدَوْتُ فَرَجَعْتُ وَلَمْ أَقْضِ شَيْئًا فَلَمْ يَزَلْ ذَلِكَ يَتَمَادَى بِي حَتَّى أَسْرَعُوا وَتَفَارَطَ الْغَزْوُ فَهَمَمْتُ أَنْ أَرْتَحِلَ فَأُدْرِكَهُمْ فَيَا لَيْتَنِي فَعَلْتُ ثُمَّ لَمْ يُقَدَّرْ ذَلِكَ لِي فَطَفِقْتُ إِذَا خَرَجْتُ فِي النَّاسِ بَعْدَ خُرُوجِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَحْزُنُنِي أَنِّي لَا أَرَى لِي أُسْوَةً إِلَّا رَجُلًا مَغْمُوصًا عَلَيْهِ فِي النِّفَاقِ أَوْ رَجُلًا مِمَّنْ عَذَرَ اللَّهُ مِنْ الضُّعَفَاءِ وَلَمْ يَذْكُرْنِي رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى بَلَغَ تَبُوكَ فَقَالَ وَهُوَ جَالِسٌ فِي الْقَوْمِ بِتَبُوكَ مَا فَعَلَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ قَالَ رَجُلٌ مِنْ بَنِي سَلِمَةَ يَا رَسُولَ اللَّهِ حَبَسَهُ بُرْدَاهُ وَالنَّظَرُ فِي عِطْفَيْهِ فَقَالَ لَهُ مُعَاذُ بْنُ جَبَلٍ بِئْسَ مَا قُلْتَ وَاللَّهِ يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا عَلِمْنَا عَلَيْهِ إِلَّا خَيْرًا فَسَكَتَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَبَيْنَمَا هُوَ عَلَى ذَلِكَ رَأَى رَجُلًا مُبَيِّضًا يَزُولُ بِهِ السَّرَابُ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كُنْ أَبَا خَيْثَمَةَ فَإِذَا هُوَ أَبُو خَيْثَمَةَ الْأَنْصَارِيُّ وَهُوَ الَّذِي تَصَدَّقَ بِصَاعِ التَّمْرِ حِينَ لَمَزَهُ الْمُنَافِقُونَ فَقَالَ كَعْبُ بْنُ مَالِكٍ فَلَمَّا بَلَغَنِي أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَدْ تَوَجَّهَ قَافِلًا مِنْ تَبُوكَ حَضَرَنِي بَثِّي فَطَفِقْتُ أَتَذَكَّرُ الْكَذِبَ وَأَقُولُ بِمَ أَخْرُجُ مِنْ سَخَطِهِ غَدًا وَأَسْتَعِينُ عَلَى ذَلِكَ كُلَّ ذِي رَأْيٍ مِنْ أَهْلِي فَلَمَّا قِيلَ لِي إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَدْ أَظَلَّ قَادِمًا زَاحَ عَنِّي الْبَاطِلُ حَتَّى عَرَفْتُ أَنِّي لَنْ أَنْجُوَ مِنْهُ بِشَيْءٍ أَبَدًا فَأَجْمَعْتُ صِدْقَهُ وَصَبَّحَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَادِمًا وَكَانَ إِذَا قَدِمَ مِنْ سَفَرٍ بَدَأَ بِالْمَسْجِدِ فَرَكَعَ فِيهِ رَكْعَتَيْنِ ثُمَّ جَلَسَ لِلنَّاسِ فَلَمَّا فَعَلَ ذَلِكَ جَاءَهُ الْمُخَلَّفُونَ فَطَفِقُوا يَعْتَذِرُونَ إِلَيْهِ وَيَحْلِفُونَ لَهُ وَكَانُوا بِضْعَةً وَثَمَانِينَ رَجُلًا فَقَبِلَ مِنْهُمْ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَانِيَتَهُمْ وَبَايَعَهُمْ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمْ وَوَكَلَ سَرَائِرَهُمْ إِلَى اللَّهِ حَتَّى جِئْتُ فَلَمَّا سَلَّمْتُ تَبَسَّمَ تَبَسُّمَ الْمُغْضَبِ ثُمَّ قَالَ تَعَالَ فَجِئْتُ أَمْشِي حَتَّى جَلَسْتُ بَيْنَ يَدَيْهِ فَقَالَ لِي مَا خَلَّفَكَ أَلَمْ تَكُنْ قَدْ ابْتَعْتَ ظَهْرَكَ قَالَ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي وَاللَّهِ لَوْ جَلَسْتُ عِنْدَ غَيْرِكَ مِنْ أَهْلِ الدُّنْيَا لَرَأَيْتُ أَنِّي سَأَخْرُجُ مِنْ سَخَطِهِ بِعُذْرٍ وَلَقَدْ أُعْطِيتُ جَدَلًا وَلَكِنِّي وَاللَّهِ لَقَدْ عَلِمْتُ لَئِنْ حَدَّثْتُكَ الْيَوْمَ حَدِيثَ كَذِبٍ تَرْضَى بِهِ عَنِّي لَيُوشِكَنَّ اللَّهُ أَنْ يُسْخِطَكَ عَلَيَّ وَلَئِنْ حَدَّثْتُكَ حَدِيثَ صِدْقٍ تَجِدُ عَلَيَّ فِيهِ إِنِّي لَأَرْجُو فِيهِ عُقْبَى اللَّهِ وَاللَّهِ مَا كَانَ لِي عُذْرٌ وَاللَّهِ مَا كُنْتُ قَطُّ أَقْوَى وَلَا أَيْسَرَ مِنِّي حِينَ تَخَلَّفْتُ عَنْكَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَمَّا هَذَا فَقَدْ صَدَقَ فَقُمْ حَتَّى يَقْضِيَ اللَّهُ فِيكَ فَقُمْتُ وَثَارَ رِجَالٌ مِنْ بَنِي سَلِمَةَ فَاتَّبَعُونِي فَقَالُوا لِي وَاللَّهِ مَا عَلِمْنَاكَ أَذْنَبْتَ ذَنْبًا قَبْلَ هَذَا لَقَدْ عَجَزْتَ فِي أَنْ لَا تَكُونَ اعْتَذَرْتَ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِمَا اعْتَذَرَ بِهِ إِلَيْهِ الْمُخَلَّفُونَ فَقَدْ كَانَ كَافِيَكَ ذَنْبَكَ اسْتِغْفَارُ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَكَ قَالَ فَوَاللَّهِ مَا زَالُوا يُؤَنِّبُونَنِي حَتَّى أَرَدْتُ أَنْ أَرْجِعَ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأُكَذِّبَ نَفْسِي قَالَ ثُمَّ قُلْتُ لَهُمْ هَلْ لَقِيَ هَذَا مَعِي مِنْ أَحَدٍ قَالُوا نَعَمْ لَقِيَهُ مَعَكَ رَجُلَانِ قَالَا مِثْلَ مَا قُلْتَ فَقِيلَ لَهُمَا مِثْلَ مَا قِيلَ لَكَ قَالَ قُلْتُ مَنْ هُمَا قَالُوا مُرَارَةُ بْنُ الرَّبِيعَةَ الْعَامِرِيُّ وَهِلَالُ بْنُ أُمَيَّةَ الْوَاقِفِيُّ قَالَ فَذَكَرُوا لِي رَجُلَيْنِ صَالِحَيْنِ قَدْ شَهِدَا بَدْرًا فِيهِمَا أُسْوَةٌ قَالَ فَمَضَيْتُ حِينَ ذَكَرُوهُمَا لِي قَالَ وَنَهَى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْمُسْلِمِينَ عَنْ كَلَامِنَا أَيُّهَا الثَّلَاثَةُ مِنْ بَيْنِ مَنْ تَخَلَّفَ عَنْهُ قَالَ فَاجْتَنَبَنَا النَّاسُ وَقَالَ تَغَيَّرُوا لَنَا حَتَّى تَنَكَّرَتْ لِي فِي نَفْسِيَ الْأَرْضُ فَمَا هِيَ بِالْأَرْضِ الَّتِي أَعْرِفُ فَلَبِثْنَا عَلَى ذَلِكَ خَمْسِينَ لَيْلَةً فَأَمَّا صَاحِبَايَ فَاسْتَكَانَا وَقَعَدَا فِي بُيُوتِهِمَا يَبْكِيَانِ وَأَمَّا أَنَا فَكُنْتُ أَشَبَّ الْقَوْمِ وَأَجْلَدَهُمْ فَكُنْتُ أَخْرُجُ فَأَشْهَدُ الصَّلَاةَ وَأَطُوفُ فِي الْأَسْوَاقِ وَلَا يُكَلِّمُنِي أَحَدٌ وَآتِي رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأُسَلِّمُ عَلَيْهِ وَهُوَ فِي مَجْلِسِهِ بَعْدَ الصَّلَاةِ فَأَقُولُ فِي نَفْسِي هَلْ حَرَّكَ شَفَتَيْهِ بِرَدِّ السَّلَامِ أَمْ لَا ثُمَّ أُصَلِّي قَرِيبًا مِنْهُ وَأُسَارِقُهُ النَّظَرَ فَإِذَا أَقْبَلْتُ عَلَى صَلَاتِي نَظَرَ إِلَيَّ وَإِذَا الْتَفَتُّ نَحْوَهُ أَعْرَضَ عَنِّي حَتَّى إِذَا طَالَ ذَلِكَ عَلَيَّ مِنْ جَفْوَةِ الْمُسْلِمِينَ مَشَيْتُ حَتَّى تَسَوَّرْتُ جِدَارَ حَائِطِ أَبِي قَتَادَةَ وَهُوَ ابْنُ عَمِّي وَأَحَبُّ النَّاسِ إِلَيَّ فَسَلَّمْتُ عَلَيْهِ فَوَاللَّهِ مَا رَدَّ عَلَيَّ السَّلَامَ فَقُلْتُ لَهُ يَا أَبَا قَتَادَةَ أَنْشُدُكَ بِاللَّهِ هَلْ تَعْلَمَنَّ أَنِّي أُحِبُّ اللَّهَ وَرَسُولَهُ قَالَ فَسَكَتَ فَعُدْتُ فَنَاشَدْتُهُ فَسَكَتَ فَعُدْتُ فَنَاشَدْتُهُ فَقَالَ اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ فَفَاضَتْ عَيْنَايَ وَتَوَلَّيْتُ حَتَّى تَسَوَّرْتُ الْجِدَارَ فَبَيْنَا أَنَا أَمْشِي فِي سُوقِ الْمَدِينَةِ إِذَا نَبَطِيٌّ مِنْ نَبَطِ أَهْلِ الشَّامِ مِمَّنْ قَدِمَ بِالطَّعَامِ يَبِيعُهُ بِالْمَدِينَةِ يَقُولُ مَنْ يَدُلُّ عَلَى كَعْبِ بْنِ مَالِكٍ قَالَ فَطَفِقَ النَّاسُ يُشِيرُونَ لَهُ إِلَيَّ حَتَّى جَاءَنِي فَدَفَعَ إِلَيَّ كِتَابًا مِنْ مَلِكِ غَسَّانَ وَكُنْتُ كَاتِبًا فَقَرَأْتُهُ فَإِذَا فِيهِ أَمَّا بَعْدُ فَإِنَّهُ قَدْ بَلَغَنَا أَنَّ صَاحِبَكَ قَدْ جَفَاكَ وَلَمْ يَجْعَلْكَ اللَّهُ بِدَارِ هَوَانٍ وَلَا مَضْيَعَةٍ فَالْحَقْ بِنَا نُوَاسِكَ قَالَ فَقُلْتُ حِينَ قَرَأْتُهَا وَهَذِهِ أَيْضَا مِنْ الْبَلَاءِ فَتَيَامَمْتُ بِهَا التَّنُّورَ ف
Har berättat för mig [Abu Ath Thahir Ahmad bin 'Amru bin 'Abdullah bin 'Amru bin Sarh], umayyadernas slav, har berättat för mig [Ibnu Wahb] har berättat för mig [Yunus] från [Ibn Shihab] att han sa: 'Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam gick en gång till slaget vid Tabuk för att möta romarna och araberna som var kristna i Syrien.' Ibn Shihab sa: 'Jag har blivit berättad av [Abdul Rahman bin Abdullah bin Ka'ab bin Malik] att Abdullah bin Ka'ab bin Malik - Abdullah bin Ka'ab var en av Ka'abs söner som följde med Ka'ab när han var blind - han sa: 'Jag hörde en gång [Ka'ab bin Malik] berätta en händelse om sig själv när han anslöt sig till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam i slaget vid Tabuk'. Ka'ab bin Malik sa; ”Jag lämnades aldrig kvar när jag följde profeten sallallaahu 'alaihi wasallam i de krig han deltog i förutom Tabukkriget, men jag lämnades också kvar i Badrkriget. Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam kritiserade aldrig en muslim som inte deltog i Badrkriget, detta berodde på att Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam och muslimerna - i Badrkriget - var det ursprungliga målet endast att attackera de otrogna Quraish som färdades på kameler tills Allah förde samman muslimerna med deras fiender utan en tidigare överenskommen tid. Vid den tiden deltog jag med Rasulullah natten 'Aqabah när vi lovade att försvara islam. Enligt min mening är det inte jämförbart att delta i Badrkriget med att delta i Aqabahnatten, även om Badrkriget är mer populärt bland de flesta. Bland berättelserna när jag inte deltog med Rasulullah i Tabukkriget finns följande: 'Jag var helt hjälplös och ingen hade mer frihet än jag när jag inte deltog i Tabukkriget.'” Vid Allah, tidigare förberedde jag inte alls två riddjur för olika strider. Men i detta Tabuk-krig förberedde jag två riddjur. Slutligen gick Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam till slaget vid Tabuk när vädret var mycket varmt. Man kan säga att han reste mycket långa sträckor och var full av risker och mötte ett stort antal fiender. Sedan förklarade profeten sallallaahu 'alaihi wasallam för muslimerna vad de skulle möta mot honom. Därför beordrade han muslimerna att förbereda tillräckligt med krigsförnödenheter. Vid den tiden följde många muslimer profeten sallallaahu 'alaihi wasallam utan att vara utsedda genom ett uppdrag att strida. Ka'ab sade: 'Det fanns en man som inte dök upp eftersom han ville hålla sig utanför kriget. Han misstänkte att hans bristande efterlevnad inte skulle bli känd av Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam - så länge ingen uppenbarelse kom ner om honom från Allah Azza Wa Jalla -.' Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam gick i krig i Tabuk när fruktskörden var så tillfredsställande att jag var tvungen att vända min uppmärksamhet bort från skörden. Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam och muslimerna som deltog gjorde sig redo och jag gick omedelbart för att leta efter förnödenheter med dem. Sedan gick jag hem utan att hämta några förnödenheter alls. Jag sa till mig själv: 'Jag kan förbereda förnödenheter när som helst. Jag är alltid i en gåta mellan ja och nej tills folk är mer redo'. Rasulullah shallallahu 'alaihi wasallam gick därifrån med muslimerna, medan jag inte hade förberett några förnödenheter alls. Till slut gick jag därifrån, sedan gick jag hem utan att förbereda någonting. Jag var alltid i sådan tvekan om huruvida jag skulle delta i kriget eller inte, tills de muslimska trupperna hade rusat iväg och kriget redan rasade. Sedan ville jag gå med på slagfältet - men det var bara önsketänkande - och till slut var jag dömd att inte gå med på slagfältet. Efter att Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) gav sig av till Tabuks slagfält började sorgen överväldiga mig. När jag gick ut bland det omgivande samhället insåg jag att jag inte kunde möta någon annan än människor som hycklade eller svaga människor som fick ursäkter från Allah Azza Wa Jalla. Samtidigt kom Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) inte ihåg mig förrän han anlände till Tabuk. Sedan, medan han satt bland sina följeslagare, frågade han plötsligt: "Varför anslöt sig inte Ka'ab bin Malik till oss?" En följeslagare från Bani Salimah svarade: "O Allahs sändebud, det verkar som att Ka'ab bin Malik är mer bekymrad över sig själv än den här kampen?" När Muadh bin Jabal hörde följeslagarens ord sa han: "O vän, vilket fult ord du har! Vid Allah, O Allahs sändebud, jag vet att Ka'ab bin Malik är en god människa." Sedan förblev Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) tyst. När han var tyst så där, såg han plötsligt en man bar en järnhjälm som var svår att känna igen. Då sade Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam: 'Du måste vara Abu Khaitsamah?' Det visade sig att den här personen verkligen var Abu Khaitsamah Al Ansari, en vän som en gång gav välgörenhet en sha' av dadlar när han blev hånad av hycklare. Ka'ab bin Malik sade: 'När jag hörde att profeten sallallaahu 'alaihi wasallam förberedde sig för att återvända från slaget vid Tabuk, fylldes jag av sorg. Sedan började jag hitta på ursäkter för att ljuga. Jag sade till mig själv: 'Vilken anledning kan rädda mig från profetens vrede?' För att hantera detta bad jag om hjälp från min familj som kunde ge råd. När någon berättade för mig att profeten sallallaahu 'alaihi wasallam nästan hade anlänt till staden Medina, försvann anledningen till att ljuga ur mitt sinne. Till slut insåg jag att jag inte alls kunde ljuga för profeten sallallaahu 'alaihi wasallam. Därför var jag tvungen att berätta sanningen för honom. Inte långt därefter anlände Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam till staden Medina. Som vanligt gick han direkt till moskén - som hans tradition var varje gång han kom från en resa till ett område - för att utföra böner. Efter att ha utfört sunnahbönen pratade Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam omedelbart med sina vänner. Efter det kom flera vänner som inte hade tid att delta i striderna med muslimerna och framförde olika skäl till honom genom att svära. Det uppskattas att det fanns mer än åttio personer som inte deltog i striderna. Det visar sig att profeten accepterade uppriktigheten hos dem som inte deltog i kriget, svor trohet till dem, bad om förlåtelse för dem och överlämnade det de gömde i sina hjärtan till Allah. Några ögonblick senare kom jag för att träffa Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam. Efter att jag hälsat på honom log han som en arg persons leende. Sedan sa han: "Kom hit!" Sedan gick jag närmare honom tills jag satt mitt framför honom. Efter det frågade profeten sallallaahu 'alaihi wasallam: "Varför ansluter du dig inte till oss i striden, o Ka'ab? Har du inte lovat att överlämna din kropp och själ till islam?" Jag svarade: "O Allahs sändebud, vid Allah, om jag satt nära någon annan än dig, är jag säker på att jag skulle vara fri från hans vrede på grund av de skäl och argument som jag har presenterat. Men vid Allah, jag vet att om jag nu ger dig skäl som är fulla av lögner så att du inte blir arg, så kommer Allah säkerligen att vara den som gör dig arg på mig. Om jag presenterar för dig, o Allahs sändebud, mina korrekta och ärliga skäl, och du sedan skäller på mig för dessa skäl, då kommer jag att acceptera det med nöje. Låt Allah straffa mig med mina ärliga ord. Vid Allah, det finns ingen ålder som kan hindra mig från att delta i kriget." Vid Allah, jag var fullständigt hjälplös vid den tiden trots att jag hade en mycket begränsad möjlighet att ansluta mig till kampen med muslimerna. När Allahs sändebud hörde denna uppriktiga bekännelse sade han: "Denna person har talat ärligt och korrekt. Stå därför kvar tills Allah ger dig ett beslut." Till slut reste jag mig upp och flyttade mig från hans sida. Inte långt därefter följde flera personer från Bani Salimah efter mig och sade: "O Ka'ab, vid Allah, tidigare visste vi inte att du hade begått ett misstag/synd. Du förklarade verkligen inte skälen för Allahs sändebud på samma sätt som de skäl som andra vänner som inte gick i krig framfört. Det är faktiskt bara Allahs sändebuds invigning för dig som utplånar dina synder." Ka'ab bin Malik sade efter det: "Vid Allah, de förolämpar mig alltid tills jag vill återvända till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam och sedan ljuger jag för mig själv." Ka'ab bin Malik sade: "Finns det någon annan som har framträtt inför profeten sallallaahu 'alaihi wasallam' som jag?" ' Folket i Bani Salimah svarade: 'Ja. Det finns två fler människor som ni.' De två männen sade till Allahs sändebud vad ni har sagt och Allahs sändebud svarade dem liksom han svarade er. Ka'ab bin Malik sade: 'Sedan frågade jag: 'Vilka är dessa två män, ni följeslagare?' De, Banu Salimah, svarade: 'Dessa två män är Murarah bin Rabi'ah Al Amin och Hilal bin Ummayah Al Waqifi.' Ka'ab bin Malik sade: 'Sedan nämnde de två rättfärdiga följeslagare som deltog i slaget vid Badr och båda är värdiga att vara goda förebilder. Efter det gick jag därifrån när de nämnde dessa två män för mig.' Ka'ab bin Malik sade: 'Några dagar senare förbjöd Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) muslimerna att tala med oss tre som inte deltog i slaget vid Tabuk. Sedan dess har muslimerna börjat distansera sig och ändrat sin attityd gentemot oss tre tills denna jord kändes främmande för oss.' Det verkade som om den här jorden inte var den jord jag någonsin bebott förut, och det fortsatte i femtio nätter.’ Två av mina vänner som inte deltog i Tabuk-kriget knäböjer nu sorgset i sitt hus och gråter, medan jag är en tuff och seg ung man. Jag fortsätter att bete mig normalt och utföra dagliga aktiviteter som vanligt. Jag lämnade ändå huset, gick till moskén för att delta i gemensamma böner med andra muslimer och gick runt på marknaden trots att ingen ville prata med mig. Tills jag en dag närmade mig Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam och hälsade honom när han satt på sin plats efter bönen. Jag frågade mig själv: 'Kommer profeten sallallaahu 'alaihi wasallam att röra sina läppar för att svara på hälsningen eller inte? Sedan bad jag nära Allahs sändebud medan jag kastade smygande blickar på honom. När jag förberedde mig för att be tittade han på mig. Och när jag vände mig mot honom tog han blicken från mig.’ Efter att ha varit isolerad under en lång tid från det muslimska samhället gick jag en promenad tills jag nådde staketet i Abu Qatadahs trädgård. Abu Qatadah är son till min farbror – min kusin – och han är den person jag tycker om. När jag kom dit sa jag hej till honom. Men vid Allah svarade han inte alls på min hälsning. Till slut tog jag mod till mig att fråga honom: "O Abu Qatadah, jag svär till dig i Allahs namn, vet du inte att jag verkligen älskar Allah och Hans Sändebud?" Det visade sig att Abu Qatadah bara var tyst. Sedan upprepade jag mina ord igen genom att svära som första gången. Men han förblev tyst. Sedan upprepade jag vad jag sa och han svarade: "Sannerligen vet Allah och Hans Sändebud bättre om detta." När jag hörde hans ord fylldes mina ögon av tårar och jag återvände hem medan jag gick längs trädgården. När jag gick på Medinas marknad frågade en man från Syrien som sålde mat i staden Medina: "Vem kan visa mig var Ka'ab bin Malik är?" Sedan visade folket mig det tills personen kom till mig och gav mig ett brev från kungen av Ghassan. Eftersom jag kunde läsa och skriva förstod jag innehållet i brevet. Det visade sig att innehållet i brevet var följande: "Vi hörde att din vän - alltså Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam - har isolerat dig från PR, medan din Herre själv inte slösar bort dig på det sättet. Anslut dig därför till oss, vi kommer säkert att hjälpa dig." Efter att ha läst brevet sa jag: "Egentligen är detta brev också en katastrof för mig." Sedan lade jag det i elden och brände det tills det var förstört. Efter fyrtio dagar av offentlig isolering visade det sig att Guds uppenbarelse inte hade kommit ner. Tills en dag kom en sändebud från Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam till mig med ett meddelande: "O Ka'b, sannerligen beordrar Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam dig att undvika din fru." Jag frågade: "Ska jag skilja mig eller vad?" Sändebudet svarade: "Du behöver inte skilja dig. Men undvik det bara och närma dig det inte." Sedan sa jag till min fru; ”Åh syster, du borde först gå hem till dina föräldrar och stanna hos dem tills Allah ger ett tydligt beslut i denna fråga.” Ka’ab bin Malik sade: ”Strax därefter gick Hilal bin Umayyahs fru till Allahs sändebud sallallaahu ’alaihi wasallam och frågade: ’Åh Allahs sändebud, Hilal bin Umayyah är gammal och svag och har inga tjänare. Låt mig därför ta hand om honom.’ Rasulullah sallallaahu ’alaihi wasallam svarade: ’Nej. Det är bäst om du inte följer med honom först och att han inte är nära dig på ett tag.’ Hilals fru förblev orubblig och sade: ’Vid Allah, Åh Allahs sändebud, nu har han ingen livslust längre. Han har alltid gråtit, sedan han stötte på detta problem fram till nu.” Ka’ab bin Malik sade; Några av mina familjemedlemmar sa: "Du bör först be Allahs sändebud om tillåtelse angående din fru. Eftersom Allahs sändebud, frid och välsignelser vare över honom, själv gav tillåtelse till Hilal bin Umayyah att ta hand om hennes man." Ka'ab bin Malik sa: "Jag kommer inte att be Allahs sändebud om tillåtelse angående min fru. För trots allt vet jag inte hur Allahs sändebud kommer att svara om jag ber om hans tillåtelse medan jag fortfarande är ung." Ka'ab bin Malik sa: "Det visade sig att detta fortsatte i tio nätter, så att det var femtio nätter för oss från den tidpunkt då muslimerna förbjöds att prata med oss." Ka'ab bin Malik sa: "Sedan utförde jag gryningsbönen den femtionde natten på baksidan av huset. Medan jag satt i bön fylldes jag av ånger och sorg. Det känns som att denna vidsträckta jord känns smal för mig. Plötsligt hörde jag någon ropa högt över horisonten: 'O Ka'ab bin Malik, gläds!' Så jag föll ner på marken och visste att jag var fri från mitt problem." Ka'ab bin Malik sa: "Sedan tillkännagav profeten sallallaahu 'alaihi wasallam för muslimerna att det var över."
Hadith
Imam Muslim : 4974
حَدَّثَنَا حِبَّانُ بْنُ مُوسَى أَخْبَرَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ الْمُبَارَكِ أَخْبَرَنَا يُونُسُ بْنُ يَزِيدَ الْأَيْلِيُّ ح و حَدَّثَنَا إِسْحَقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ الْحَنْظَلِيُّ وَمُحَمَّدُ بْنُ رَافِعٍ وَعَبْدُ بْنُ حُمَيْدٍ قَالَ ابْنُ رَافِعٍ حَدَّثَنَا و قَالَ الْآخَرَانِ أَخْبَرَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ أَخْبَرَنَا مَعْمَرٌ وَالسِّيَاقُ حَدِيثُ مَعْمَرٍ مِنْ رِوَايَةِ عَبْدٍ وَابْنِ رَافِعٍ قَالَ يُونُسُ وَمَعْمَرٌ جَمِيعًا عَنْ الزُّهْرِيِّ أَخْبَرَنِي سَعِيدُ بْنُ الْمُسَيَّبِ وَعُرْوَةُ بْنُ الزُّبَيْرِ وَعَلْقَمَةُ بْنُ وَقَّاصٍ وَعُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ بْنِ مَسْعُودٍ عَنْ حَدِيثِ عَائِشَةَ زَوْجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حِينَ قَالَ لَهَا أَهْلُ الْإِفْكِ مَا قَالُوا فَبَرَّأَهَا اللَّهُ مِمَّا قَالُوا وَكُلُّهُمْ حَدَّثَنِي طَائِفَةً مِنْ حَدِيثِهَا وَبَعْضُهُمْ كَانَ أَوْعَى لِحَدِيثِهَا مِنْ بَعْضٍ وَأَثْبَتَ اقْتِصَاصًا وَقَدْ وَعَيْتُ عَنْ كُلِّ وَاحِدٍ مِنْهُمْ الْحَدِيثَ الَّذِي حَدَّثَنِي وَبَعْضُ حَدِيثِهِمْ يُصَدِّقُ بَعْضًا ذَكَرُوا أَنَّ عَائِشَةَ زَوْجَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ سَفَرًا أَقْرَعَ بَيْنَ نِسَائِهِ فَأَيَّتُهُنَّ خَرَجَ سَهْمُهَا خَرَجَ بِهَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَعَهُ قَالَتْ عَائِشَةُ فَأَقْرَعَ بَيْنَنَا فِي غَزْوَةٍ غَزَاهَا فَخَرَجَ فِيهَا سَهْمِي فَخَرَجْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَذَلِكَ بَعْدَ مَا أُنْزِلَ الْحِجَابُ فَأَنَا أُحْمَلُ فِي هَوْدَجِي وَأُنْزَلُ فِيهِ مَسِيرَنَا حَتَّى إِذَا فَرَغَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مِنْ غَزْوِهِ وَقَفَلَ وَدَنَوْنَا مِنْ الْمَدِينَةِ آذَنَ لَيْلَةً بِالرَّحِيلِ فَقُمْتُ حِينَ آذَنُوا بِالرَّحِيلِ فَمَشَيْتُ حَتَّى جَاوَزْتُ الْجَيْشَ فَلَمَّا قَضَيْتُ مِنْ شَأْنِي أَقْبَلْتُ إِلَى الرَّحْلِ فَلَمَسْتُ صَدْرِي فَإِذَا عِقْدِي مِنْ جَزْعِ ظَفَارِ قَدْ انْقَطَعَ فَرَجَعْتُ فَالْتَمَسْتُ عِقْدِي فَحَبَسَنِي ابْتِغَاؤُهُ وَأَقْبَلَ الرَّهْطُ الَّذِينَ كَانُوا يَرْحَلُونَ لِي فَحَمَلُوا هَوْدَجِي فَرَحَلُوهُ عَلَى بَعِيرِيَ الَّذِي كُنْتُ أَرْكَبُ وَهُمْ يَحْسِبُونَ أَنِّي فِيهِ قَالَتْ وَكَانَتْ النِّسَاءُ إِذْ ذَاكَ خِفَافًا لَمْ يُهَبَّلْنَ وَلَمْ يَغْشَهُنَّ اللَّحْمُ إِنَّمَا يَأْكُلْنَ الْعُلْقَةَ مِنْ الطَّعَامِ فَلَمْ يَسْتَنْكِرْ الْقَوْمُ ثِقَلَ الْهَوْدَجِ حِينَ رَحَلُوهُ وَرَفَعُوهُ وَكُنْتُ جَارِيَةً حَدِيثَةَ السِّنِّ فَبَعَثُوا الْجَمَلَ وَسَارُوا وَوَجَدْتُ عِقْدِي بَعْدَ مَا اسْتَمَرَّ الْجَيْشُ فَجِئْتُ مَنَازِلَهُمْ وَلَيْسَ بِهَا دَاعٍ وَلَا مُجِيبٌ فَتَيَمَّمْتُ مَنْزِلِي الَّذِي كُنْتُ فِيهِ وَظَنَنْتُ أَنَّ الْقَوْمَ سَيَفْقِدُونِي فَيَرْجِعُونَ إِلَيَّ فَبَيْنَا أَنَا جَالِسَةٌ فِي مَنْزِلِي غَلَبَتْنِي عَيْنِي فَنِمْتُ وَكَانَ صَفْوَانُ بْنُ الْمُعَطَّلِ السُّلَمِيُّ ثُمَّ الذَّكْوَانِيُّ قَدْ عَرَّسَ مِنْ وَرَاءِ الْجَيْشِ فَادَّلَجَ فَأَصْبَحَ عِنْدَ مَنْزِلِي فَرَأَى سَوَادَ إِنْسَانٍ نَائِمٍ فَأَتَانِي فَعَرَفَنِي حِينَ رَآنِي وَقَدْ كَانَ يَرَانِي قَبْلَ أَنْ يُضْرَبَ الْحِجَابُ عَلَيَّ فَاسْتَيْقَظْتُ بِاسْتِرْجَاعِهِ حِينَ عَرَفَنِي فَخَمَّرْتُ وَجْهِي بِجِلْبَابِي وَ وَاللَّهِ مَا يُكَلِّمُنِي كَلِمَةً وَلَا سَمِعْتُ مِنْهُ كَلِمَةً غَيْرَ اسْتِرْجَاعِهِ حَتَّى أَنَاخَ رَاحِلَتَهُ فَوَطِئَ عَلَى يَدِهَا فَرَكِبْتُهَا فَانْطَلَقَ يَقُودُ بِيَ الرَّاحِلَةَ حَتَّى أَتَيْنَا الْجَيْشَ بَعْدَ مَا نَزَلُوا مُوغِرِينَ فِي نَحْرِ الظَّهِيرَةِ فَهَلَكَ مَنْ هَلَكَ فِي شَأْنِي وَكَانَ الَّذِي تَوَلَّى كِبْرَهُ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ أُبَيٍّ ابْنُ سَلُولَ فَقَدِمْنَا الْمَدِينَةَ فَاشْتَكَيْتُ حِينَ قَدِمْنَا الْمَدِينَةَ شَهْرًا وَالنَّاسُ يُفِيضُونَ فِي قَوْلِ أَهْلِ الْإِفْكِ وَلَا أَشْعُرُ بِشَيْءٍ مِنْ ذَلِكَ وَهُوَ يَرِيبُنِي فِي وَجَعِي أَنِّي لَا أَعْرِفُ مِنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اللُّطْفَ الَّذِي كُنْتُ أَرَى مِنْهُ حِينَ أَشْتَكِي إِنَّمَا يَدْخُلُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَيُسَلِّمُ ثُمَّ يَقُولُ كَيْفَ تِيكُمْ فَذَاكَ يَرِيبُنِي وَلَا أَشْعُرُ بِالشَّرِّ حَتَّى خَرَجْتُ بَعْدَ مَا نَقَهْتُ وَخَرَجَتْ مَعِي أُمُّ مِسْطَحٍ قِبَلَ الْمَنَاصِعِ وَهُوَ مُتَبَرَّزُنَا وَلَا نَخْرُجُ إِلَّا لَيْلًا إِلَى لَيْلٍ وَذَلِكَ قَبْلَ أَنْ نَتَّخِذَ الْكُنُفَ قَرِيبًا مِنْ بُيُوتِنَا وَأَمْرُنَا أَمْرُ الْعَرَبِ الْأُوَلِ فِي التَّنَزُّهِ وَكُنَّا نَتَأَذَّى بِالْكُنُفِ أَنْ نَتَّخِذَهَا عِنْدَ بُيُوتِنَا فَانْطَلَقْتُ أَنَا وَأُمُّ مِسْطَحٍ وَهِيَ بِنْتُ أَبِي رُهْمِ بْنِ الْمُطَّلِبِ بْنِ عَبْدِ مَنَافٍ وَأُمُّهَا ابْنَةُ صَخْرِ بْنِ عَامِرٍ خَالَةُ أَبِي بَكْرٍ الصِّدِّيقِ وَابْنُهَا مِسْطَحُ بْنُ أُثَاثَةَ بْنِ عَبَّادِ بْنِ الْمُطَّلِبِ فَأَقْبَلْتُ أَنَا وَبِنْتُ أَبِي رُهْمٍ قِبَلَ بَيْتِي حِينَ فَرَغْنَا مِنْ شَأْنِنَا فَعَثَرَتْ أُمُّ مِسْطَحٍ فِي مِرْطِهَا فَقَالَتْ تَعِسَ مِسْطَحٌ فَقُلْتُ لَهَا بِئْسَ مَا قُلْتِ أَتَسُبِّينَ رَجُلًا قَدْ شَهِدَ بَدْرًا قَالَتْ أَيْ هَنْتَاهْ أَوْ لَمْ تَسْمَعِي مَا قَالَ قُلْتُ وَمَاذَا قَالَ قَالَتْ فَأَخْبَرَتْنِي بِقَوْلِ أَهْلِ الْإِفْكِ فَازْدَدْتُ مَرَضًا إِلَى مَرَضِي فَلَمَّا رَجَعْتُ إِلَى بَيْتِي فَدَخَلَ عَلَيَّ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَسَلَّمَ ثُمَّ قَالَ كَيْفَ تِيكُمْ قُلْتُ أَتَأْذَنُ لِي أَنْ آتِيَ أَبَوَيَّ قَالَتْ وَأَنَا حِينَئِذٍ أُرِيدُ أَنْ أَتَيَقَّنَ الْخَبَرَ مِنْ قِبَلِهِمَا فَأَذِنَ لِي رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَجِئْتُ أَبَوَيَّ فَقُلْتُ لِأُمِّي يَا أُمَّتَاهْ مَا يَتَحَدَّثُ النَّاسُ فَقَالَتْ يَا بُنَيَّةُ هَوِّنِي عَلَيْكِ فَوَاللَّهِ لَقَلَّمَا كَانَتْ امْرَأَةٌ قَطُّ وَضِيئَةٌ عِنْدَ رَجُلٍ يُحِبُّهَا وَلَهَا ضَرَائِرُ إِلَّا كَثَّرْنَ عَلَيْهَا قَالَتْ قُلْتُ سُبْحَانَ اللَّهِ وَقَدْ تَحَدَّثَ النَّاسُ بِهَذَا قَالَتْ فَبَكَيْتُ تِلْكَ اللَّيْلَةَ حَتَّى أَصْبَحْتُ لَا يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلَا أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ ثُمَّ أَصْبَحْتُ أَبْكِي وَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلِيَّ بْنَ أَبِي طَالِبٍ وَأُسَامَةَ بْنَ زَيْدٍ حِينَ اسْتَلْبَثَ الْوَحْيُ يَسْتَشِيرُهُمَا فِي فِرَاقِ أَهْلِهِ قَالَتْ فَأَمَّا أُسَامَةُ بْنُ زَيْدٍ فَأَشَارَ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِالَّذِي يَعْلَمُ مِنْ بَرَاءَةِ أَهْلِهِ وَبِالَّذِي يَعْلَمُ فِي نَفْسِهِ لَهُمْ مِنْ الْوُدِّ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ هُمْ أَهْلُكَ وَلَا نَعْلَمُ إِلَّا خَيْرًا وَأَمَّا عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ فَقَالَ لَمْ يُضَيِّقْ اللَّهُ عَلَيْكَ وَالنِّسَاءُ سِوَاهَا كَثِيرٌ وَإِنْ تَسْأَلْ الْجَارِيَةَ تَصْدُقْكَ قَالَتْ فَدَعَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بَرِيرَةَ فَقَالَ أَيْ بَرِيرَةُ هَلْ رَأَيْتِ مِنْ شَيْءٍ يَرِيبُكِ مِنْ عَائِشَةَ قَالَتْ لَهُ بَرِيرَةُ وَالَّذِي بَعَثَكَ بِالْحَقِّ إِنْ رَأَيْتُ عَلَيْهَا أَمْرًا قَطُّ أَغْمِصُهُ عَلَيْهَا أَكْثَرَ مِنْ أَنَّهَا جَارِيَةٌ حَدِيثَةُ السِّنِّ تَنَامُ عَنْ عَجِينِ أَهْلِهَا فَتَأْتِي الدَّاجِنُ فَتَأْكُلُهُ قَالَتْ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى الْمِنْبَرِ فَاسْتَعْذَرَ مِنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَيٍّ ابْنِ سَلُولَ قَالَتْ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَهُوَ عَلَى الْمِنْبَرِ يَا مَعْشَرَ الْمُسْلِمِينَ مَنْ يَعْذِرُنِي مِنْ رَجُلٍ قَدْ بَلَغَ أَذَاهُ فِي أَهْلِ بَيْتِي فَوَاللَّهِ مَا عَلِمْتُ عَلَى أَهْلِي إِلَّا خَيْرًا وَلَقَدْ ذَكَرُوا رَجُلًا مَا عَلِمْتُ عَلَيْهِ إِلَّا خَيْرًا وَمَا كَانَ يَدْخُلُ عَلَى أَهْلِي إِلَّا مَعِي فَقَامَ سَعْدُ بْنُ مُعَاذٍ الْأَنْصَارِيُّ فَقَالَ أَنَا أَعْذِرُكَ مِنْهُ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنْ كَانَ مِنْ الْأَوْسِ ضَرَبْنَا عُنُقَهُ وَإِنْ كَانَ مِنْ إِخْوَانِنَا الْخَزْرَجِ أَمَرْتَنَا فَفَعَلْنَا أَمْرَكَ قَالَتْ فَقَامَ سَعْدُ بْنُ عُبَادَةَ وَهُوَ سَيِّدُ الْخَزْرَجِ وَكَانَ رَجُلًا صَالِحًا وَلَكِنْ اجْتَهَلَتْهُ الْحَمِيَّةُ فَقَالَ لِسَعْدِ بْنِ مُعَاذٍ كَذَبْتَ لَعَمْرُ اللَّهِ لَا تَقْتُلُهُ وَلَا تَقْدِرُ عَلَى قَتْلِهِ فَقَامَ أُسَيْدُ بْنُ حُضَيْرٍ وَهُوَ ابْنُ عَمِّ سَعْدِ بْنِ مُعَاذٍ فَقَالَ لِسَعْدِ بْنِ عُبَادَةَ كَذَبْتَ لَعَمْرُ اللَّهِ لَنَقْتُلَنَّهُ فَإِنَّكَ مُنَافِقٌ تُجَادِلُ عَنْ الْمُنَافِقِينَ فَثَارَ الْحَيَّانِ الْأَوْسُ وَالْخَزْرَجُ حَتَّى هَمُّوا أَنْ يَقْتَتِلُوا وَرَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَائِمٌ عَلَى الْمِنْبَرِ فَلَمْ يَزَلْ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُخَفِّضُهُمْ حَتَّى سَكَتُوا وَسَكَتَ قَالَتْ وَبَكَيْتُ يَوْمِي ذَلِكَ لَا يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلَا أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ ثُمَّ بَكَيْتُ لَيْلَتِي الْمُقْبِلَةَ لَا يَرْقَأُ لِي دَمْعٌ وَلَا أَكْتَحِلُ بِنَوْمٍ وَأَبَوَايَ يَظُنَّانِ أَنَّ الْبُكَاءَ فَالِقٌ كَبِدِي فَبَيْنَمَا هُمَا جَالِسَانِ عِنْدِي وَأَنَا أَبْكِي اسْتَأْذَنَتْ عَلَيَّ امْرَأَةٌ مِنْ الْأَنْصَارِ فَأَذِنْتُ لَهَا فَجَلَسَتْ تَبْكِي قَالَتْ فَبَيْنَا نَحْنُ عَلَى ذَلِكَ دَخَلَ عَلَيْنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَسَلَّمَ ثُمَّ جَلَسَ قَالَتْ وَلَمْ يَجْلِسْ عِنْدِي مُنْذُ قِيلَ لِي مَا قِيلَ وَقَدْ لَبِثَ شَهْرًا لَا يُوحَى إِلَيْهِ فِي شَأْنِي بِشَيْءٍ قَالَتْ فَتَشَهَّدَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ و
Har berättat för oss [Hibban bin Musa] Har berättat för oss [Abdullah bin Al Mubarak] Har berättat för oss [Yunus bin Yazid Al Aili] Likaså berättas det från en annan väg, Har berättat för oss [Ishaq bin Ibrahim Al Hanzhali] och [Muhammad bin Rafi'] och ['Abad bin Humaid]. Ibn Rafi' sa; Har berättat för oss. Medan andra sa; Har informerat oss [Abdurrazaq] Har informerat oss [Ma'mar], vars Hadith-linje är historien om 'Abd och Ibnu Rafi'. Yunus och Ma'mar sa; i sin helhet från [Az Zuhri] Har rapporterat till mig [Sa'id bin Al Musayyab] och [Urwah bin Zubair], [AlQamah bin Waqqash], [Ubaidullah bin Abdullah bin Utbah bin Mas'ud] från Hadithen av [Aisyah] - fru till Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam - när människor som sprider falska rykten säger vad de vill med det de säger, då förklarar Allah sin renhet i dessa anklagelser. Det fanns en grupp människor som berättade för mig om denna händelse, några av dem fick berättelsen om händelsen från andra, så att berättelsen verkade stark, tills jag memorerade orden i allt de berättade för mig och några av berättelserna bekräftade andra. Från Urwah berättade han för mig från Aisyah, fru till profeten sallallaahu 'alaihi wasallam sa: När profeten sallallaahu 'alaihi wa sallam ville resa, drog han lott bland sina fruar. Den som drar lotten, han är den som följer profeten sallallahu 'alaihi wa sallam'. Aisha sade: 'Sedan drog han lott mellan oss i en strid och mina pilar kom ut i lotter, så jag följde Allahs sändebud sallallahu 'alaihi wa sallam. Denna händelse inträffade efter uppenbarelsen av versen om hijaben. Sedan togs jag i min andra. Mitt på resan gick jag ner tills profeten sallallahu 'alaihi wa sallam avslutade ett krig och han återvände till Medina. En kväll var jag med en grupp muslimer. När de somnade reste jag mig upp och gick tills jag var före dem. Efter att jag hade utfört mina ärenden återvände jag för att ansluta mig till den muslimska gruppen. När jag kände på mitt bröst visade det sig att mitt halsband, som kom från Zhafar, Jemen, var trasigt. Så jag gick tillbaka och letade efter mitt halsband, sökandet gjorde mig sen. Och gruppen människor som bar mitt livsblod hade gått, de gick förbi och hällde mitt livsblod på min kamel som jag vanligtvis rider på.' De trodde att jag redan var inne i det. Aisha sa; "Vid den tiden var hans fruar smala och lätta, eftersom de aldrig åt kött. Men de äter bara lätt mat. Så ingen skulle misstänka vikten av den där glimten när de gick över och lyfte den. Dessutom var jag fortfarande liten vid den tiden. Till slut tog de sina kameler och gick - fortsatte sin resa -. Jag fick mitt halsband när armén hade passerat. Så när jag gick till deras plats ropade ingen och ingen svarade. Sedan återvände jag till min plats där jag satt. Jag hoppas att någon - från den muslimska armén - hittar mig och kommer tillbaka för att hämta mig. När jag satt i min plats kände jag mig sömnig och somnade. Under tiden stannade Shafwan bin Mu'atthal Assulami och Dzakwans folk bakom trupperna - och kontrollerade om någon var kvar -. De gick tidigt på kvällen och på morgonen kom de fram till min plats. Shafwan bin al Mu'atthal Assulami såg någon som fortfarande sov, så han kom till mig och han kände igen mig när han såg mig. Detta berodde på att han hade sett mig innan han var tvungen att bära hijab över mig. Omedelbart vaknade jag och jag hörde honom vila ja' - säga, inna lillahi wa inna ilaihi raaji'un - när han kände igen mig. Jag täckte omedelbart mitt ansikte med min hijab. Vid Allah, han sa inte ett ord och jag hörde inte ett enda ord förutom hans istirja'. Till slut sänkte han ner sin kamel och jag klättrade upp på den. Sedan gick han och ledde kamelen - som jag red på - tills vi hann ikapp de muslimska trupperna efter att de hade vilat på Azhzhariah-stranden. Ve dem som har skadat mina angelägenheter. Vid den tiden var den person vars arrogans var mest synlig Abdullah bin Ubay bin Salul. Slutligen anlände jag till Medina. Efter vår ankomst blev jag plötsligt sjuk i nästan en månad, medan folk fortsatte att diskutera anklagelser mot mig, trots att jag inte ens kände mig det minsta skyldig över det. Så han blev misstänksam mot min sjukdom. Jag kände inte längre igen Profetens (frid och välsignelser vare över honom) mildhet som jag hade sett hos honom tidigare. När jag var sjuk kom Profeten (frid och välsignelser vare över honom) in och hälsade mig och frågade: "Hur mår du?" Det var som om han tvivlade på mig, medan jag inte kände att jag hade gjort något dåligt. Efter att jag kände att jag blev bättre gick jag ut med Umm Mistah till en privat plats för att uträtta mina behov. Vi gick aldrig ut förutom på natten fram till skymningen. Denna privata plats byggdes nära våra hus. Våra angelägenheter var som våra arabiska föregångares; vi brukade ha en privat plats för att uträtta våra behov hemma. Sedan återvände jag och Umm Mistah – hon är dotter till Abu Ruhmi bin al Muthallib bin Abdi Manaf och hennes mor är dotter till Shakhr bin Amir, moster till Abu Bakr som Shidiq och hennes son är Mistah bin Utsabah bin Abbad bin al Muthallib – till mitt hus efter att vårt möte var avslutat. Vid den tiden halkade Umm Mistah för att hon trampade på eller fastnade i sin tyg. Vid den tiden sa hon: 'Ve Mistah!' Jag frågade henne: 'Hur illa är det du har sagt, att du har kritiserat en man som har deltagit i slaget vid Badr?' Hon sa: 'Ja, hörde du inte vad han sa?' Jag sa: 'Vad sa han?' Sedan informerade hon mig med orden från dem som anklagade mig. Vid den tiden blev jag sjukare och när jag återvände till mitt hus mötte Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wa sallam mig och hälsade på mig. Sedan sa han: 'Hur mår du?' Jag sa: 'Tillåter ni mig att gå till mina föräldrar?' sa han; ”Vid den tiden ville jag bekräfta nyheterna från dem båda. Till slut tillät Allahs sändebud (frid vare med honom) mig också. Sedan gick jag till mina föräldrar och frågade min mor: ’Åh min mor, vad pratar folk om?’ Hon svarade: ’Åh min dotter, må dina angelägenheter underlättas, vid Allah! Det finns ingen kvinna vars man uppenbarligen älskar henne medan hon har andra fruar – män – förutom att de – hennes mans andra fruar – kommer att öka anklagelserna mot henne.” sa han; ’Ära vare Allah, är det detta folk pratar om?’ sa han; ’Den natten grät jag, tills på morgonen mina tårar inte längre kunde rinna eftersom de var utmattade och jag inte sminkade mig när jag sov. På morgonen grät jag. Och vid den tiden kallade profeten (frid vare med honom) till sig Ali bin Abi Talib och Usamah bin Zaid för att bjuda in de två att rådgöra för att separera sina fruar medan uppenbarelsen ännu inte hade kommit ner. Aisha sa; ”Vad gäller Usamah bin Zaid, så visade han Allahs Sändebud sallallahu 'alaihi wa sallam vad han visste om sin frus distans från denna handling och vad han visste om hennes kärlek till honom. Usamah sade: 'O Allahs Sändebud! De är dina hustrur, vi känner ingenting annat än godhet'. Ali bin Abi Talib sade: 'Allah 'azza wajalla kommer inte att ge dig svårigheter, det finns fortfarande många kvinnor förutom honom. Och sannerligen, om du frågar din slav, kommer han definitivt att vara ärlig." Aisha sade: 'Sedan kallade Rasulullah sallallahu 'alaihi wa sallam på Barirah och frågade: 'O Barirah! Ser du något som tvivlar på dig om Aisha?' Barirah svarade: 'Vid Den som sände dig med sanningen, jag ser inget mindre hos honom än inget mer. När han fortfarande var ett barn somnade han och väntade på mjölet i sin familj och sedan åt ett tamt djur mjölet.'” Då reste sig Rasulullah shallaallahu 'alaihi wa sallam och bad om ett argument från en man vid namn Abdullah bin Ubai bin Salul. När Rasulullah shallaallahu 'alaihi wa sallam var på predikstolen, sa Rasulullah shallaallahu 'alaihi wa sallam: 'O alla muslimer, vem vill ge mig ett argument från en man som har skadat min familj? Sannerligen, vid Allah, jag vet ingenting om min familj förutom godhet. De hade berättat för mig om en man om vilken jag inte visste något annat än godhet. Och ingen träffar min fru om hon inte är med mig.' Sa'ad bin Mu'adz al Ansari sa: 'O Allahs sändebud! Jag ska hjälpa dig bort från det. Om någon från Bani Aus får sina halsar avhuggna, även våra bröder från Bani Khazraj, om du beordrar oss kommer vi att utföra dina order.' Omedelbart sa Sa'ad bin Ubadah - han var ledare för Bani Khazraj, han var en rättfärdig man. Han hade dock fortfarande en fanatisk attityd - han sa till Sa'ad bin Mu'ad; 'Vid Allah, du kommer inte att kunna döda honom och du kommer inte att kunna döda honom'. Så Usaid bin Hudlair reste sig upp och han var brorson till Sa'ad bin Mu'adz, han sa till Sa'ad bin Ubadah: 'Du ljuger, vi kommer verkligen att döda honom för att du är en hycklare som argumenterar med hycklare'. Situationen blev alltmer het mellan Aus- och Khazraj-barnen, till den grad att de ville döda varandra medan Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) fortfarande stod på predikstolen. Sedan lugnade Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam ner dem, tills de tystnade och han blev tyst. Den dagen grät jag tills mina tårar rann ut och jag använde inte eyeliner när jag sov. Nästa natt grät jag fortfarande tills mina tårar rann ut och jag använde inte eyeliner när jag sov. Mina föräldrar trodde att min gråt skulle klyva mitt hjärta. Aisyah sa: 'Sedan satte de sig båda bredvid mig medan jag fortsatte att gråta.' Vid den tiden fanns det en Ansar-kvinna som bad mig om tillåtelse att träffa mig, jag lät henne. Han satte sig ner och grät med mig. När vi var i ett sådant tillstånd kom Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam för att möta oss, han sa hej och satte sig sedan ner. Han sa: 'Han har inte suttit vid min sida på en månad, eftersom uppenbarelsen inte uppenbarades för honom angående mina angelägenheter'. Han sa: 'Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam vittnade också och hälsade medan han satt. Han sa: 'Amma ba'd, O Aisyah, sannerligen har denna och liknande nyheter nått mig, sannerligen, om du flyr från det för att du inte gör det, må Allah Azzawajalla hålla dig borta. Om du begår denna synd, be Allah om förlåtelse och ångra dig till Honom. För en tjänare som erkänner sina synder och sedan ångrar sig, Allah kommer att acceptera hans ånger'. Aisha sa: 'När Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam hade talat, flödade mina tårar allt snabbare tills' Jag kunde inte längre känna tårarna. Jag sa till min far: 'Svara vad Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sa om mig. Min far sa: 'Jag vet inte, vid Allah, jag kommer inte att tala med Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam'. Sedan sa jag till min mor: 'Svara vad Allahs sändebud (frid och välsignelser vare över honom) sa om mig!' min mor sa: 'Vid Allah, jag vet inte vad jag ska säga till Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam'. Aisha sa; Jag sa: 'Jag är en ung flicka, jag läser inte Koranen så mycket. Vid Allah, jag vet verkligen att du har hört detta så att du känner dig säker och tror på det. Och när jag talar med dig; 'Sannerligen, jag är långt ifrån dessa handlingar och Allah Azzawajalla är Allvetande när jag är långt ifrån dessa handlingar. Så du kommer inte heller att tro det. Om jag bekänner för dig något, även om Allah Azzawajalla vet bäst att jag är långt ifrån att göra det, kommer du definitivt att tro mig. Vid Allah, det finns verkligen inget ord mellan mig och dig förutom vad Abu Yusuf sa; Tålamod är bra och Allah är platsen att be om hjälp med det du anklagas för'. -QS. Yusuf 18- ' Aisha sa; 'Sedan ändrade jag min position, jag lade mig ner på min säng'. Han sa; 'Vid Allah, vid den tiden visste jag att jag var långt ifrån den handlingen, och Allah Azzawajalla kommer att hålla mig borta eftersom jag var långt ifrån den handlingen. Men vid Allah, jag förväntade mig inte att den uppenbarelsen skulle komma ner i mitt fall. Och min sak är sannerligen mycket mer trivial än vad Allah Azza wa jalla sa till mig med den uppenbarelse han läste. Mitt hopp vid den tiden var bara att hoppas att det i profeten sallaallahu 'alaihi wa sallams dröm skulle visas att Allah Azzawajalla skulle distansera mig från denna handling'. Aisha sa; 'Vid Allah, Allahs sändebud sallaallahu 'alaihi wa sallam lämnade inte sin församling, och ingen lämnade huset förrän Allah Azzawajalla sände ner en uppenbarelse till Sin Profet. Så förändrades hans tillstånd, som förändringar vanligtvis sker när uppenbarelser kommer, hans svett fortsatte att rinna trots att det var vinter. Detta berodde på att tyngden av ordet som hade uppenbarats för honom var så tung'. Aisha sa: 'När Rasulullah shallaallahu 'alaihi wa sallam fick de goda nyheterna, skrattade han och den första meningen han sa vid den tiden var: 'Goda nyheter, O Aisyah! Allah Azza wa jalla har hållit dig borta från denna handling'. Då sa min mor till mig: 'Stå upp mot honom'. Jag sa: 'Vid Allah, jag kommer inte att stå emot honom och jag kommer inte att prisa utom Allah Azza wa jalla, Han är den som har sändt ner uppenbarelser som förklarar hur långt borta jag är. Allah Azzawajalla har uppenbarat en vers som betyder: Sannerligen, de som bär falska nyheter är från din grupp, upp till tio verser -QS. Annuur 1-11-. Allah Azzawajalla har sändt ner flera verser som förklarar hur långt jag är ifrån denna handling.' Aisha sa; 'Abu Bakr brukade ge donationer till Misthah, eftersom han var hans släkting och han var en fattig man. Han sa: 'Vid Allah, jag kommer aldrig att hjälpa honom för evigt efter att han anklagade Aisyah.' Sedan sände Allah Azzawajalla ner en uppenbarelse, vilket betyder; Och önskar ni inte, de som har - upp till Hans ord - att Allah förlåter er?' -QS. Annur 22-. Hibban bin Musa sa, Abdullah bin Mubarok sa: "Denna vers är den mest förväntade versen i Allahs bok. Så Abu Bakr sa: 'Vid Allah, jag skulle vara lyckligare om Allah förlåter mig'. Sedan återgick han till att hjälpa Misthah som han brukade hjälpa honom. Abu Bakr sade: "Sannerligen, jag kommer inte att sluta hjälpa för alltid." Aisha sade: Rasulullah sallaallahu 'alaihi wa sallam frågade Zainab bint Jahsy, profetens hustru sallaallahu 'alaihi wa sallam, om vad som hände mig: "Vad vet du, vad har du sett, eller vilka nyheter har nått dig?" Han svarade: "O Allahs sändebud! Jag vaktar alltid över min hörsel och syn, och jag vet ingenting annat än gott." Aisyah sade: "Även om Zaenab är hans hustru som är känd för att alltid skryta om sig själv inför mig,
Hadith
Imam Muslim : 4975
حَدَّثَنِي زُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ حَدَّثَنَا عَفَّانُ حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ سَلَمَةَ أَخْبَرَنَا ثَابِتٌ عَنْ أَنَسٍ أَنَّ رَجُلًا كَانَ يُتَّهَمُ بِأُمِّ وَلَدِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِعَلِيٍّ اذْهَبْ فَاضْرِبْ عُنُقَهُ فَأَتَاهُ عَلِيٌّ فَإِذَا هُوَ فِي رَكِيٍّ يَتَبَرَّدُ فِيهَا فَقَالَ لَهُ عَلِيٌّ اخْرُجْ فَنَاوَلَهُ يَدَهُ فَأَخْرَجَهُ فَإِذَا هُوَ مَجْبُوبٌ لَيْسَ لَهُ ذَكَرٌ فَكَفَّ عَلِيٌّ عَنْهُ ثُمَّ أَتَى النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّهُ لَمَجْبُوبٌ مَا لَهُ ذَكَرٌ
Har berättat för mig [Zuhair bin Harb] Har berättat för oss [Affan] Har berättat för oss [Hammad bin Salamah] Har berättat för oss [Thabit] från [Anas] att det fanns en man som anklagades för äktenskapsbrott med profeten sallallaahu 'alaihi wasallams hustru. Då sade Rasulullah sallallahu 'alaihi wasallam till Ali: Gå och skär av hans nacke - på grund av hans hyckleri -. Sedan kom Ali till honom och det visade sig att han svalnade sig i en liten brunn, Ali sa till honom: Kom ut! Sedan drog Ali hans hand och det visade sig att han var en man som hade fått sina könsorgan avskurna, så Ali dödade honom inte. Sedan kom Ali till Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam och sa: O Allahs sändebud, han är faktiskt en man vars könsorgan har blivit avskurna - han har inga könsorgan -.
Hadith
Imam Muslim : 4976
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا الْحَسَنُ بْنُ مُوسَى حَدَّثَنَا زُهَيْرُ بْنُ مُعَاوِيَةَ حَدَّثَنَا أَبُو إِسْحَقَ أَنَّهُ سَمِعَ زَيْدَ بْنَ أَرْقَمَ يَقُولُا خَرَجْنَا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي سَفَرٍ أَصَابَ النَّاسَ فِيهِ شِدَّةٌ فَقَالَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ أُبَيٍّ لِأَصْحَابِهِ { لَا تُنْفِقُوا عَلَى مَنْ عِنْدَ رَسُولِ اللَّهِ حَتَّى يَنْفَضُّوا } مِنْ حَوْلِهِ قَالَ زُهَيْرٌ وَهِيَ قِرَاءَةُ مَنْ خَفَضَ حَوْلَهُ وَقَالَ { لَئِنْ رَجَعْنَا إِلَى الْمَدِينَةِ لَيُخْرِجَنَّ الْأَعَزُّ مِنْهَا الْأَذَلَّ } قَالَ فَأَتَيْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَخْبَرْتُهُ بِذَلِكَ فَأَرْسَلَ إِلَى عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَيٍّ فَسَأَلَهُ فَاجْتَهَدَ يَمِينَهُ مَا فَعَلَ فَقَالَ كَذَبَ زَيْدٌ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ فَوَقَعَ فِي نَفْسِي مِمَّا قَالُوهُ شِدَّةٌ حَتَّى أَنْزَلَ اللَّهُ تَصْدِيقِي { إِذَا جَاءَكَ الْمُنَافِقُونَ } قَالَ ثُمَّ دَعَاهُمْ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيَسْتَغْفِرَ لَهُمْ قَالَ فَلَوَّوْا رُءُوسَهُمْ و قَوْله { كَأَنَّهُمْ خُشُبٌ مُسَنَّدَةٌ } وَقَالَ كَانُوا رِجَالًا أَجْمَلَ شَيْءٍ
Har berättat för oss att [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss att [Al Hasan bin Musa] har berättat för oss att [Zuhair bin Mu'awiyah] har berättat för oss [Abu Ishaq] att han hörde [Zaid bin Arqam] säga: 'Det var en gång en lång resa med profeten sallallaahu 'alaihi wasallam under vilken många av våra följeslagare upplevde svårigheter. Då sa Abdullah bin Ubay till sina vänner: 'Ge inte pengar till dem som är på Allahs sändebuds sida så att de lämnar Allahs sändebud'. Zuhair sa: Ordet 'Haulihi' - med kasrah på bokstaven lam - är den mest korrekta tolkningen. Abdullah bin Ubay sa: 'Sannerligen, om vi hade återvänt till Medina, skulle de starka människorna verkligen kunna driva ut de svaga människorna'. -Qs. Al Munaafiquun -63-: 8-. Zaid bin Arqam sa; ”Sedan gick jag till profeten Muhammed sallallaahu 'alaihi wasallam för att berätta för honom vad Abdullah bin Ubay sa till honom. Sedan skickade Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam någon till Abdullah bin Ubay för att förhöra honom. Det visar sig dock att Abdullah bin Ubay svor att han aldrig sa något liknande! Och han sa: 'Zaid har ljugit för Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam'. Zaid bin Arqam sa: 'Naturligtvis irriterade hycklarnas ord mitt hjärta, tills Allah Subhanahu wa Ta'ala uppenbarade en vers som rättfärdigade min attityd som löd: 'Om hycklarna kommer till dig... -Qs. Al Munaafiquun -63-: 1-'. Zaid bin Arqam sa: 'Sedan kallade Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam på dem, hycklarna, att be Allah om förlåtelse, men de tittade istället bort'.” Allah Subhanahu wa Ta'ala sade: 'Hycklare är som lutande trä...' -Al Munaafiquun -63-:4-. Zaid bin Arqam sade: 'De är faktiskt människor som ser verkligt charmiga ut'.
Hadith
Imam Muslim : 4977
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ وَزُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ وَأَحْمَدُ بْنُ عَبْدَةَ الضَّبِّيُّ وَاللَّفْظُ لِابْنِ أَبِي شَيْبَةَ قَالَ ابْنُ عَبْدَةَ أَخْبَرَنَا و قَالَ الْآخَرَانِ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ بْنُ عُيَيْنَةَ عَنْ عَمْرٍو أَنَّهُ سَمِعَ جَابِرًا يَقُولُا أَتَى النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَبْرَ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَيٍّ فَأَخْرَجَهُ مِنْ قَبْرِهِ فَوَضَعَهُ عَلَى رُكْبَتَيْهِ وَنَفَثَ عَلَيْهِ مِنْ رِيقِهِ وَأَلْبَسَهُ قَمِيصَهُ فَاللَّهُ أَعْلَمُ حَدَّثَنِي أَحْمَدُ بْنُ يُوسُفَ الْأَزْدِيُّ حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ أَخْبَرَنَا ابْنُ جُرَيْجٍ أَخْبَرَنِي عَمْرُو بْنُ دِينَارٍ قَالَ سَمِعْتُ جَابِرَ بْنَ عَبْدِ اللَّهِ يَقُولُا جَاءَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَى عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أُبَيٍّ بَعْدَ مَا أُدْخِلَ حُفْرَتَهُ فَذَكَرَ بِمِثْلِ حَدِيثِ سُفْيَانَ
Har berättat för oss [Abu Bakr bin Abu Syaibah] och [Zuhair bin Harb] och [Ahmad bin 'Abdah Adh Dhabbi] - och denna lafadh tillhör Ibn Abu Syaibah - Ibnu Abdah sa; Har berättat för oss, och sagt en annan; har berättat för oss [Sufyan bin 'Uyainah] från ['Amru] att han hörde [Jabir] säga; Profeten sallallaahu 'alaihi wasallam gick till Abdullah bin Ubbays grav, efter att han lades i graven, sedan beordrade han att han skulle tas ut, och han satte honom på knä, sedan blåste han lite saliv på honom och tog på honom kläderna'. Wallahu A'lam. Har berättat för mig [Ahmad bin Yusuf Al Azdi] har berättat för oss ['Abdurrazzaq] har berättat för oss [Ibnu Juraij] har berättat för mig ['Amru bin Dinar] att han sa; Jag hörde [Jabir bin 'Abdullah] säga; Profeten (frid och välsignelser vare över honom) besökte Abdullah bin Ubbays grav efter att han begravts. - vidare återberättat i Sufyans hadithen.
Hadith
Imam Muslim : 4978
حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ حَدَّثَنَا عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عُمَرَ عَنْ نَافِعٍ عَنْ ابْنِ عُمَرَ قَالَ لَمَّا تُوُفِّيَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ أُبَيٍّ ابْنُ سَلُولَ جَاءَ ابْنُهُ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَسَأَلَهُ أَنْ يُعْطِيَهُ قَمِيصَهُ يُكَفِّنُ فِيهِ أَبَاهُ فَأَعْطَاهُ ثُمَّ سَأَلَهُ أَنْ يُصَلِّيَ عَلَيْهِ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيُصَلِّيَ عَلَيْهِ فَقَامَ عُمَرُ فَأَخَذَ بِثَوْبِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَتُصَلِّي عَلَيْهِ وَقَدْ نَهَاكَ اللَّهُ أَنْ تُصَلِّيَ عَلَيْهِ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّمَا خَيَّرَنِي اللَّهُ فَقَالَ { اسْتَغْفِرْ لَهُمْ أَوْ لَا تَسْتَغْفِرْ لَهُمْ إِنْ تَسْتَغْفِرْ لَهُمْ سَبْعِينَ مَرَّةً } وَسَأَزِيدُهُ عَلَى سَبْعِينَ قَالَ إِنَّهُ مُنَافِقٌ فَصَلَّى عَلَيْهِ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَنْزَلَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ { وَلَا تُصَلِّ عَلَى أَحَدٍ مِنْهُمْ مَاتَ أَبَدًا وَلَا تَقُمْ عَلَى قَبْرِهِ } حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى وَعُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ سَعِيدٍ قَالَا حَدَّثَنَا يَحْيَى وَهُوَ الْقَطَّانُ عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ بِهَذَا الْإِسْنَادِ نَحْوَهُ وَزَادَ قَالَ فَتَرَكَ الصَّلَاةَ عَلَيْهِمْ
Har berättat för oss att [Abu Bakr bin Abu Syaibah] har berättat för oss att [Abu Usamah] har berättat för oss ['Ubaidullah bin 'Umar] från [Nafi'] från [Ibn 'Umar] att han sa: 'När Abdullah bin 'Ubay bin Salul dog, kom hans son Abdullah bin Abdullah -bin Ubay- till Rasulullah sallallaahu 'alaihi wasallam och bad om hans mantel till sin fars svepning. Profeten uppfyllde sin sons begäran. Sedan ombads det också att profeten sallallaahu 'alaihi wasallam skulle medla för hans fars kropp. När han reste sig upp för att be för kroppen, drog Umar - bin Khaththab - plötsligt sina kläder och sa: 'O Allahs sändebud! Vill du be för honom? Har inte Allah förbjudit dig att tända den?' Han svarade: 'Jag fick bara valet av Allah Subhanahu Wa Ta'ala mellan att be eller inte'. Sedan läste han versen: Vare sig du ber om förlåtelse för dem eller inte ber om förlåtelse för dem - är detsamma-; även om du ber om förlåtelse för dem sjuttio gånger...'. -QS. I Taubah -9-: 80-. Och jag ska göra det sjuttio gånger'. Umar sade: 'Men han är en hycklare!' Men Allahs sändebud sallallaahu 'alaihi wasallam bad fortfarande om det. Sedan uppenbarade Allah Ta'ala versen: 'Och be aldrig för kroppen av en av de döende, och stå inte vid hans grav...'. -QS. I Taubah -9-: 84-. Har berättat för oss [Muhammad bin Al Mutsanna] och ['Ubaidullah bin Sa'id] de båda sa; har återberättat för oss [Yahya Al Qaththan] från ['Ubaidullah] med denna sanad med liknande Hadith med tillägg; sedan övergav han bönen för hycklarna.
Hadith
Imam Muslim : 4979
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ أَبِي عُمَرَ الْمَكِّيُّ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ عَنْ مَنْصُورٍ عَنْ مُجَاهِدٍ عَنْ أَبِي مَعْمَرٍ عَنْ ابْنِ مَسْعُودٍ قَالَ اجْتَمَعَ عِنْدَ الْبَيْتِ ثَلَاثَةُ نَفَرٍ قُرَشِيَّانِ وَثَقَفِيٌّ أَوْ ثَقَفِيَّانِ وَقُرَشِيٌّ قَلِيلٌ فِقْهُ قُلُوبِهِمْ كَثِيرٌ شَحْمُ بُطُونِهِمْ فَقَالَ أَحَدُهُمْ أَتُرَوْنَ اللَّهَ يَسْمَعُ مَا نَقُولُ وَقَالَ الْآخَرُ يَسْمَعُ إِنْ جَهَرْنَا وَلَا يَسْمَعُ إِنْ أَخْفَيْنَا وَقَالَ الْآخَرُ إِنْ كَانَ يَسْمَعُ إِذَا جَهَرْنَا فَهُوَ يَسْمَعُ إِذَا أَخْفَيْنَا فَأَنْزَلَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ { وَمَا كُنْتُمْ تَسْتَتِرُونَ أَنْ يَشْهَدَ عَلَيْكُمْ سَمْعُكُمْ وَلَا أَبْصَارُكُمْ وَلَا جُلُودُكُمْ } الْآيَةَ و حَدَّثَنِي أَبُو بَكْرِ بْنُ خَلَّادٍ الْبَاهِلِيُّ حَدَّثَنَا يَحْيَى يَعْنِي ابْنَ سَعِيدٍ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ حَدَّثَنِي سُلَيْمَانُ عَنْ عُمَارَةَ بْنِ عُمَيْرٍ عَنْ وَهْبِ بْنِ رَبِيعَةَ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ ح و قَالَ حَدَّثَنَا يَحْيَى حَدَّثَنَا سُفْيَانُ حَدَّثَنِي مَنْصُورٌ عَنْ مُجَاهِدٍ عَنْ أَبِي مَعْمَرٍ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بِنَحْوِهِ
[Muhammad bin Abu 'Umar Al Makki] berättade för oss [Sufyan] från [Mansur] från [Mujahid] från [Abu Ma'mar] från [Ibn Mas'ud] som sa: 'Det var tre män samlade nära Ka'bah, två av dem från Quraysh-stammen och en från Thaqafis stam eller vice versa. Alla tre var outbildade men de var feta. En av dem frågade sin vän: 'Vet du att Allah hör vad vi säger?' Den andre svarade: 'Han hör när vi talar högt, och hör inte när vi talar mjukt'. Den tredje sa: 'Om Han hör när vi talar högt, hör Han sannerligen när vi talar mjukt'. Sedan uppenbarade Allah Azza wa Jalla versen: 'Ni kan inte dölja er hörsel, er syn och er hud från vittnesbördet...' -QS. Fushilat -41-: 22-. Och det har berättats för mig att [Abu Bakr bin Khallad Al Bahili] har berättat för oss att [Yahya bin Sa'id] har berättat för oss att [Sufyan] har berättat för mig [Sulaiman] från ['Umarah bin 'Umair] från [Wahb bin Rabi'ah] från ['Abdullah]. Likaså berättades det från en annan väg, och han sa; har berättat för oss att [Yahya] har berättat för oss att [Sufyan] har berättat för mig [Mansur] från [Mujahid] från [Abu Ma'mar] från ['Abdullah] med en liknande Hadith.
Hadith
Imam Muslim : 4980
حَدَّثَنَا عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ مُعَاذٍ الْعَنْبَرِيُّ حَدَّثَنَا أَبِي حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ عَدِيٍّ وَهُوَ ابْنُ ثَابِتٍ قَالَ سَمِعْتُ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ يَزِيدَ يُحَدِّثُ عَنْ زَيْدِ بْنِ ثَابِتٍ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ خَرَجَ إِلَى أُحُدٍ فَرَجَعَ نَاسٌ مِمَّنْ كَانَ مَعَهُ فَكَانَ أَصْحَابُ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِيهِمْ فِرْقَتَيْنِ قَالَ بَعْضُهُمْ نَقْتُلُهُمْ وَقَالَ بَعْضُهُمْ لَا فَنَزَلَتْ { فَمَا لَكُمْ فِي الْمُنَافِقِينَ فِئَتَيْنِ } و حَدَّثَنِي زُهَيْرُ بْنُ حَرْبٍ حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ سَعِيدٍ ح و حَدَّثَنِي أَبُو بَكْرِ بْنُ نَافِعٍ حَدَّثَنَا غُنْدَرٌ كِلَاهُمَا عَنْ شُعْبَةَ بِهَذَا الْإِسْنَادِ نَحْوَهُ
Har berättat för oss ['Ubaidullah bin Mu'adz Al 'Anbari] har berättat för oss [min far] har berättat för oss [Syu'bah] från ['Adi bin Thabit] att han sa; Jag hörde ['Abdullah bin Yazid] berätta från [Zaid bin Thabit] att när profeten sallallaahu 'alaihi wasallam gav sig av till Uhuds slagfält, återvände några av de människor som hade gett sig av med honom halvvägs. På grund av detta var profeten sallallaahu 'alaihi wasallams följeslagare oense om dem och blev två grupper: Vissa sa att de borde bekämpas och andra sa att de inte borde bekämpas. På grund av detta uppenbarades versen: 'Varför är ni delade i två grupper när ni -ställer er inför- hycklarna...' -QS. An Nisaa -4-: 88-. Och det har berättats för mig att [Zuhair bin Harb] har berättat för oss [Yahya bin Sa'id]. Likaså berättas det från en annan väg, och det har berättats för mig att [Abu Bakr bin Nafi'] har berättat för oss [Ghundar] båda från [Syu'bah] genom denna sanad med en liknande Hadith.
